- Project Runeberg -  Bibeln / Nya testamentet. Ny översättning med förklarande anmärkningar av P. Waldenström, fjärde upplagan, 1921. Första delen /
50

(1917)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Matteus - 10 Kapitlet - 11 Kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kap. 10:
42-11: 6. Evangelium enligt Matteus.

** d. v. s. den åt honom bestämda
lönen, näml. i Messias5 rike. Förr än
riket kommer, skola de rättfärdiga icke
vänta annat än trängsel och vedermöda
(Joh. 16: 33). När riket kommer, då få
de sin lön, vilken under tiden är
förvarad åt dem i himlarna. Se till kap.
5: 12.

11 Kapitlet.

Johannes sänder bud till Jesus (v.
1-6), Jesus vittnar för folket om Johannes (v.
7-15),
bestraffar folkets otro (y.
16-19), uttalar ve
över Kapernaum m. fl. städer (v.
20-24), prisar sin Fader och kallar till sig de betryckta,
lovande dem tröst (v.
25-30).

V.
2-10 evangelium tredje söndagen i adventet. [-11-19-]
{+11—19+} högmässotext tredje söndagen i adv. I. [-20-24-]
{+20—24+} högmässotext tionde sond. eft. tref. II. [-25-30-]
{+25—30+} högmässotext trettonde sond. e. tref. II.

/~\ch det skedde, när Jesus hade
^ avslutat sina befallningar till
sina tolv lärjungar, gick han
därifrån för att lära och predika i

deras städer.*

* d. v. s. judarnas städer.

2. Men när Johannes i
fängelset* fick höra** om Kristi
gärningar, sände han (bud)
genom sina lärjungar

* Denna händelse omtalas även i
Luk. 7: 18 följ. Om orsaken till
Johannes döparens fängslande se kap. 14: 3.
Stället, där han satt fången, var
fästningen Makerus i södra delen av östra
jordanlandet.

** näml. genom sina lärjungar,
vilka hade tillträde till honom i fängelset.
Luk. 7: 18.

3. och sade till honom: Är du
den, som kommer,* eller skola vi

vänta någon annan ?**

* Är det du, som är den kommande?
Tonvikten ligger på ordet du. Emedan
Messias* ankomst såsom nära
förestående var föremål för allmän väntan,
benämndes han med särskilt eftertryck
»den kommande», eller »han som
kommer». Judarna väntade honom, såsom
den där redan var i antågande. När
de trycktes av det romerska oket,
tänkte de: »Han, som kommer, skall frälsa
oss.» Uttrycket »den kommande» kan
möjligen hava sin anledning i ställen
sådana som Ps. 40: 8, Ps. 118: 26, Mal.
3: 1.

** så att även du endast är en
förelöpare. - Man har stundom trott, att
Johannes icke för sin egen skull fram-

ställt denna fråga utan för sina
lärjungars skull, på det att de måtte
komma till tron på Kristus. Men därom
finnes icke den ringaste antydan i
texten. Johannes hade själv kommit i
mörker. Och frågan gällde, såsom texten
tydligt visar, ingenting obetydligare än
detta: Är denne Jesus verkligen den
Me&sias, som profeterna talat om?
Johannes’ egen övergivna belägenhet å
ena sidan i förening med Jesu ringa
framträdande, så olikt vad han hade
tänkt sig (kap. 3:
10-12) ; minnet av
den underbara händelsen vid hans dop
å andra sidan i förening med
berättelserna om Kristi gärningar hade i hans
själ uppväckt en strid, som bragt
honom i mörker och tvivel
- lika
begripligt hos honom som hos en Moses
eller Elias. För att nu få visshet
sände han några av sina lärjungar att
fråga Jesus själv om saken. Att ock
Jesus på detta sätt fattade frågan,
synes av hans svar: Gån och omtalen för
Johannes o. s. v. Var det icke Johannes
själv utan bara han® lärjungar, som
behövde veta det, så hade han ju icke
kunnat svara så.

4. Och Jesus svarade och sade
till dem: Gån och omtalen för

Johannes, vad I hören och sen:*

* Han svarar icke: »Ja, jag är
densamme», utan han hänvisar till sina
gärningar, överlämnande åt Johannes
själv att jämföra dessa gärningar med
det Gamla testamentets profetior om
Messias (se anm. till kap. 16: 17).
Därvid syftar han utan tvivel på Jes. 35:5,
6, 61: 1, 2. Herren begärde icke ens
själv att bliva trodd utan vittnesbörd;
därför hänvisade han till Faderns
vittnesbörd. Se Joh. 5: 31, 32.

5. blinda få sin syn och halta
gå, spetälska göras rena, och döva
höra, och döda uppväckas, och
för fattiga* predikas evangelium.

Jes. 35: 5. 61: 1.

* eländiga, övergivna, betryckta
människor, vilka äro såsom får utan herde
(kap. 9: 36), såsom krossade rör och
rykande vekar (kap. 12: 20). Sådana
samlade sig i stora skaror omkring
Jesus, vilken förkunnade dem evangelium
om riket, om evig frid och frälsning.

6. Och salig den, som icke
stöter sig på mig.*

* Med de föreställningar, som
judarna hade om den kommande Messias, var
det lätt att taga anstöt av Jesu ringa
framträdande och tänka: »Icke kan han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:08:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bibeln/wald1921/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free