- Project Runeberg -  Bibeln / Nya testamentet. Ny översättning med förklarande anmärkningar av P. Waldenström, fjärde upplagan, 1921 /
52

(1917)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Comments? |   

Print (PDF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kap.
11:12--16. Evangelium enligt Matteus.

våld förgripa sig på någon», och:
»ivrigt tränga sig på någon», »med iver
nödga någon». Sålunda begagnas det
t. ex. för att uttrycka, att lärjungarna
i Emmaus ivrigt nödgade Jesus att gå
in med dem (Luk. 24: 29), att Lydia
i Filippi nödgade aposteln Paulus att.
gå in i hennes hus (Apg. 16: 15).
Såsom orden i Luk. 7:29 visa, syftar
Herren på den allmänna iver att ingå i
Guds rike, vilken genom Johannes
dö-parens predikan blivit uppväckt bland
folket. Exempel på denna iver kunna
ses i Matt. 3: 5, 21: 9, 10, Mark. 11: 9,
10. Judarna hade länge väntat Guds
rike. Och nu, när Johannes började
predika: Guds rike har kommit nära,
uppstod bland folket en ivrig åstundan
att, såsom Herren säger: rycka det till
sig. Icke alla försökte rycka riket till
sig på rätt sätt, d. v. s. genom
sinnesändring och tro på Jesus. Många
begagnade orätta vägar, så att Herren t. o.
m. måste dölja, att han var Kristus,
samt förbjuda lärjungarna och andra
att uppenbara honom. Se anm. till kap.
16: 20. (Jämför Mark. 1: 44 följ., Luk.
9: 21). Ett märkvärdigt exempel på en
sådan av missförstånd vilseledd iver se
vi uti Joh. 6: 15, där det berättas, ätt
folket kom och ville rycka Jesus till sig
för att göra honom till konung. Deras
uppträdande var förvänt, men det var
i alla fall ett uttryck av deras iver att
rycka Guds rike till sig, så som de
förstod© saken. Anmärkningsvärt är ock,
att när Johannes säger, att de ville
rycka Jesus till sig för att göra honom
till konung, så begagnar han alldeles
samma ord, som Frälsaren här
använder, då han talar om, att de ryckte
Guds rike till sig. Något snarlikt
kunna vi se i reformationshistorien. När
Luther börjat predika den andliga
friheten, uppväcktes uti Tyskland med
ens en ofantlig iver efter frihet. Icke
alla, nej endast fåtalet, fattade friheten
rätt. Bönderna grepo till vapen och
gjorde uppror för att tillkämpa sig den.
Detta var ju förvänt, men deras tilltag
var i alla fall ett uttryck av deras
genom Luthers predikan uppväckta
ivriga längtan efter frihet, så som de
för-stodo eller missförstodo den.

13. Ty* alla profeterna och
lagen** hava profeterat intill

Johannes, t

Luk. 16: 16.

*
därmed angives orsaken till den i
föregående vers nämnda rörelsen.
*
* d. v. s. Mose böcker. Även i dem
förekomma profetior om Kristus.

f Därigenom hade folkets väntan
blivit uppväckt. Nu kom Johannes och
sade: »Det rike, som profeterna och lagen
förutspått, det har nu kommit nära»,
och därav förklaras tillräckligt den
folkrörelse, som hans predikan
framkallade. Ännu mer förklarlig varder
denna rörelse, när man betänker den
tryckta ställning, vari judarna under
det romerska herraväldet befunno sig,
och ur vilken de efter sina
föreställningar om Messias väntade förlossning, när
Messias komme för att upprätta Guds
rike. I Messias’ rike skulle nämligen,
men te de, judarna varda herrar över
alla folk.

14. Och, om I viljen mottaga
det,* han** är Elias, som ekulle
komma, t

Mal. 4: 5. Matt. 17: 12. Mark. 9: 13.
Luk. 1: 17.
*
d. v. s. om I viljen tro, vad jag
säger eder.
*
* I grundspråket har ordet han
tonvikten: just han är den Elias o. s. v.
Judarna väntade däremot på grund av
missuppfattning av Mal. 4: 5, att den
gammaltestamentliga profeten Elias
skulle lekamligen återkomma. Jämför
till betydelsen av profetian Luk. 1: 17.

f enligt löftet i Mal. 4:5.
- Genom
denna viktiga förklaring skulle
människorna nödgas förstå, att Messias’ tid
nu måste vara inne, och därigenom
ledas att inse, att ingen annan än
Jesus kunde vara Messias. Visste de bara,
att nu var tiden, då Messias måste
vara kommen, så kunde de icke tveka
om personen,

15. Den som har öron, han
höre!

Matt. 13: 9, 43. Upp. 2: 7.

16. Men vid vad skall jag
likna detta släkte ?* Det är likt
barn,** som sitta på torgen,
vilka tala till de övriga

Luk. 7: 31.
*
Enligt liknelsens uttryckliga
ordalydelse är det judarna, som här
liknas vid barn, som klaga, att man icke
vill dansa, när de spela, eller jämra sig,
när de sjunga sorgesång. »De andra»,
över vilka de så klaga, äro enligt den i
v. 18, 19 följande förklaringen
Johannes döparen och Jesus. Johannes hade
icke velat dansa efter deras flöjt. Han
var allt för sträng i sitt liv, därför
kunde han icke vara dem till lags.
Jesus var icke nog surmulen, fastade och

62
-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Oct 8 00:44:35 2006 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bibeln/wald1921/0060.html

Valid HTML 4.0!