Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Matteus - 12 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. 12:
20-27. Evangelium enligt Matteus.
skall han icke sönderbryta, och
en veke,* som ryker, skall han
icke utsläcka, till dess han har
utfört domen till seger ;**
Jes. 42: 2, 3.
[-.-]
{+•+} Med det krossade röret och den
rykande veken menas andligen elända,
hjälplösa människor, vilka såsom
sönderkrossade rör icke kunna hålla sig
upprätt, och vilkas hopp är nära att
slockna i förtvivlans natt, såsom när
ett ljus blivit utblåst och veken nu bara
ryker, färdig att varje ögonblick
alldeles slockna.
** Den av honom genom ordet
förkunnade tillkommande domen skall han
på den yttersta dagen verkställa. Det
skall då bliva så dömt, som det
förkunnade ordet säger. Och denna doms
utförande är en seger för honom, emedan
det i sig innebär å ena sidan ett
krossande av alla hans fiender, å andra
sidan en fullkomlig förlossning för alla
dem, som tillhöra honom.
- För övrigt
må märkas, att det grekiska ord, som
här återgivits med »utföra», egentligen
betyder »utkasta», »utdriva», vari
ligger uttryckt d!et väldiga, diet allt
motstånd! fönkTossandiei, som utmärker
dienna diom. Vi sa!kn!a! i svienls!kiain ett
fullt motsvaxan*dle ord, som kunidle här
användas.
21. och på hans namn* skola
hedningarna hoppas.
? d. v. s. på grund av hans namn:
på grund därav, att han är Jehovas
tjänare till världens frälsning, skola även
hedningar hoppas frälsning genom
honom.
22. Då framfördes till honom
en besatt, som var blind och
dövstum, och han botade honom, så
att den dövstumme talade och
såg.*
Matt. 9: 33. Luk. 11: 14.
* Denna händelse omtalas även av
Markus (kap.
3:22-30). Vad Lukas
i kap.
11:14-26 berättar, torde ock
avse samma händelse. Dock är det icke
omöjligt, att Lukas där, såsom somliga
mena, omtalar en annan, fastän
alldeles likartad tilldragelse.
23. Och alla folkskarorna
häpnade och sade: Icke är väl denne
Davids son?*
* d. ä. Messias. Denna undran var
en blandning av tvivel och begynnande
tro, såsom ville de säga: Kan det väl
vara möjligt, att den här ringe mannen,
timmermans&onen, är Messias? (jfr Joh.
4: 29).
- Övergången från otro till tro
sker alltid därigenom, att man först
blir osäker. Fariséerna (skriftlärare
från Jerusalem, Mark. 3: 22) märkte
genast, vilken fara som var å färde, och
försökte därför strax att grundligt
häva folkets alla tvivel och funderingar
genom att förklara saken såsom
härrörande från djävulen.
24. Men när fariséerna hörde
det, sade de: Denne utdriver
icke de onda andarna utan i
Beelsebul,* de onda andarnas furste.
Matt. 9: 34.
* Han har Beelsebul (Mark.), och i
honom, i hans kraft, såsom hans
verktyg, utdriver han onda andar. Se till
9:34. Jämför Joh. 7: 20, 10:20. Om
Beelsebul se kap. 10: 25.
25. Men då han visste deras
tankar, sade han till dem: Varje
rike, som blivit söndrat emot
sig självt, ödelägges, och varje
stad eller hus, som blivit söndrat
emot sig självt, skall icke bliva
bestående.
26. Och om Satan utdriver
Satan, så har han blivit söndrad
emot eig själv.* Huru skall då
hane rike bliva bestående ?
* Detta får icke så förstås, som sade
Herren: Om den ene Satan utdriver den
andre o. s. v. Ty enligt Nya
testamentets framställning är Satan endast en.
De onda andarna, som lyda under
honom, är o flere men kallas aldrig Satan.
Därtill kommer, att det visserligen är
tänkbart, att Satan, för att förvilla
folket, kunde hjälpa en sin tjänare att
utdriva en ond ande. Frälsarens ord
skulle då förlora all bevi&ningskraft. Nu
däremot säger han: Satan utdriver icke
Satan, de onda andarnas överste driver
icke ut sig själv. Hela Frälsarens
verksamhet var från början till slut riktad
mot Satan, vars huvud han skulle
krossa. Och ett uttryck därav var det, att
han utdrev onda andar, Satans tjänare.
När Herren utdrev onda andar, så
utdrev han Satan, och det kunde icke
vara Satans verk.
27. Och om jag i Beelsebul
utdriver de onda andarna,* i
vem** driva då edra barnt dem
ut? Fördenskull skola de vara
edra domare.tt
[–-]
{+—+} 58
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
