Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Matteus - 12 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Evangelium enligt Matteus. Kap.
12:27-31.
* Herren inleder här en ny
bevisningspunkt.
** d. ä. i vems kraft.
f de ur eder egen skola utgångna
an-debesvärjarna (de s. k. exorcisterna).
Ett exempel på sådana besvärj are
omtalas i Apg. 19: 13. Att de verkligen
utdrivit onda andar, framgår tydligt
av detta ställe samt omtalas även
av den judiske historieskrivaren
Jose-fu& De begagnade därvid hemliga
besvärjelseformer, vilka föregåvos vara av
Salomo. Och nu frågar Herren: »Menen
I kanske, att det är i Beelsebuls kraft,
som även de utdriva onda andar? Nej,
det tillskriven I Guds kraft. Men
varför låten I då icke samma förklaring
gälla, när jag utdriver onda andar?»
Herren vill därmed framhålla, att det
var mot bättre vetande de smädade
honom.
tf Jämför v.
41-42. De skola i
domen uppstå som vittnen mot eder till
eder fördömelse. Ty edert förhållande
till dem visar, att det icke är
okunnighet utan endast hat och illvilja mot
mig, som gör, att I förklaren mitt
utdrivande av onda andar såsom beroende
på Beelsebul. Jämför Joh. 9: 41.
28. Men om jag i Guds Ande
utdriver de onda andarna, så har
ju Guds rike* kommit över eder.**
* Judarna hade länge väntat Guds
rike. Nu kunde de, om de annars ville,
se, att det var Guds Ande, som verkade
i Je&us, och att Jesus alltså måste vara
Messias, genom vilken riket skulle
upprättas. De borde därför med glädje
hava anammat honom. Men de hatade
honom och läto hellre riket fara, än de
anammade honom såsom dess konung.
** Guds rike var i Kristi person
kommet inpå dem. Det stod nu alldeles
för dörren. Hade folket i tro anammat
honom, så hade han upprättat riket.
Men han vart förkastad. Och han
återgick till sin Fader för att en annan
gång komma igen. När han kommer,
skall kvarlevan av Israel ropa till hans
möte: Välsignad vare han, som kommer
i Herrens namn (Matt. 23: 39). Och då
upprättar han riket. Men under tiden
har han lärt oss bedja: Komme ditt rike.
29. Eller huru kan någon gå
in i den starkes* hus och
bortröva hans redskap,** om han
icke först bundit den starke och
sedan utplundratt hans hus?tt
Luk. 11: 22.
* Den starke är Satan. Den starkes
hus är det område, inom vilket Satan
råder. Till detta område höra de av
honom besatta människorna.
** Satans redskap äro hans tjänare,
genom vilka han verkar, d. v. s. de
onda andarna. Det grekiska ord, som här
i grundtexten begagnas, betyder
egentligen käril (t. ex. Hebr. 9: 21), sedan
redskap i allmänhet, och säges både om
döda ting (t. ex. Apg. 27: 17) och om
levande personer (t. ex. Apg. 9: 15, 1
Petr. 3:7). När Herren utdrev onda
andar, var det likasom ett
inträngande i Satans hus och bortrövande av
hans redskap; och detta var ett bevis,
att han hade övervunnit och bundit
Satan själv.
[-.f-]
{+•f+} genomplundrat, fullständigt
plundrat. Se anm. till kap. 3: 12.
ft d. v. s. kastat ut de onda
andarna. När man plundrar någons hus, så
kastar man ut hans redskap, som
försöka försvara det åt honom.
- Enligt
en annan läsart skulle versen lyda:
Eller huru kan någon gå in i den
starkes hus och bortröva hans redskap, om
han icke först bundit den starke? Och
sedan skall han utplundra hans hus.
30. Den som icke är med
mig,* han är emot mig; och den
som icke församlar med mig, han
förskingrar.
? Fariséerna voro icke med, och då
måste de vara emot honom. När de icke
ville göra gemensam sak med honom,
måste de resa sig upp till att
förskingra och förstöra för honom. Att vara
neutral är omöjligt, när sanningen tränger
på med sådan kraft, som den gjorde i
Jesus och hans verk. Under sådana
förhållanden måste man intaga en
bestämd ställning för eller emot.
31. Fördenskull isäger jag
eder: Varje synd och smädelse*
skall förlåtas** människorna,
men smädelsen emot Anden skall
icke förlåtas.t
Mark. 3: 28, 29. Luk. 12: 10. Hebr.
6: 4. 10: 26. 1 Joh. 5: 16.
* d. ä. all synd, även smädelse.
Herren nämner särskilt smädelse, emedan
det här var fråga just om den synden.
** nämligen under förutsättning av
sinnesändring.
f emedan ingen sinnesändring är
möjlig för den, som smädat den helige
Anden. Där denna synd är, har en
sådan förstockelse inträtt, att ingen
återgång är möjlig. Människan är då
alldeles otillgänglig för den helige An-
[–-]
{+—+} 59
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
