Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Matteus - 12 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. 12:
31-34. Evangelium enligt Matteus.
dens vidare inverkan.
- Av dessa ord
synes nu först, att »synd mot den
helige Anden» bestod däri, att man mot
bättre vetande smädade den ande, som
var och verkade i Jesus, i det man
förklarade de väldiga uppenbarelserna av
hans närvaro vara en verkan av
Satan. Se Mark. 3:30. För det andra
visa dessa ord, att synd mot den helige
Anden icke förutsätter, att människan
förut varit omvänd och troende. Ty
här var det fariséerna, som begingo
denna synd, och de hade aldrig varit
omvända. Hos en, som varit troende,
men avfallit, kan ock denna synd
förekomma (Hebr. 6:
4-6) och utgör då
den yttersta graden av förhärdelse. För
dem, som gjort sig skyldiga till denna
synd, skall man icke bedja (1 Joh. 5:
16). De äro ohjälpligt hemfallna åt
döden; och om det omöjliga bör man
icke bedja.
32. Och vilken som sagt ett
ord emot Människans son,*
honom skall det förlåtas; men
vilken som sagt det emot den
helige Anden,** honom skall det
icke förlåtas, varken i denna
tidsålder t ej heller i den
tillkom-mande.tt
? Det var möjligt för judarna att
misstaga sig på Jesu person och smäda
honom, såsom den där gav sig ut för
att vara, vad han icke var. Däri låg
icke smädelse mot den helige Anden.
På det sättet hade Paulus ovetande och
i otro försmädat och förföljt Kristus
(1 Tim. 1: 13). Så göra ock nu många,
särskilt judar. Denna synd kan
förlåtas. Ty där kan genom bättre insikt
ännu sinnesändring och tro inträda.
Se Luk. 23: 34. Därpå är ock Paulus’
exempel ett talande bevis.
** Att smäda den helige Anden var
möjligt oberoende därav, om de
erkände Jesus för Messias eller icke. Man kan
smäda den helige Anden även i en
sådan person, som icke är Messias. Man
kan smäda honom i en profet eller i
en apostel, ja i var och en människa,
i vilken han på ett så utomordentligt
sätt verkar, att man måste inse, att
det är Guds Ande, om man icke
självviljande förstockar sig. Även om
fariséerna icke in&ågo, att Jesus var
Messias, måste de dock inse, att den ande,
som uppenbarade sig i hans verk, var
Guds helige Ände. Denna Ande var det
alltså de nu i Jesus smädade, utan
avseende på, vad för en person Jesus
själv var.
- Märk, att där man verk-
ligen smädat den helige Anden, där
kan ingen sinnesändring vidare ske.
Man har därmed inträtt i ett tillstånd
likartat med de onda andarnas. När
alltså en människa erkänner sina
synder och flyr till Jesus för att finna
nåd, så är det ett bevis, att hon icke
smädat den helige Anden. Ty en sådan
sinnesändring är ett verk av denna
Ande själv samt ådagalägger, att
människan ännu är tillgänglig för hans
verkan, vilket hon icke skulle vara, i
fall hon hade smädat honom. Det är
fördenskull endast en frestelse, när
själar, som bekymras över sina
synder och söka Guds nåd i Kristus,
frukta, att de smädat den helige Anden, och
att det till följd därav icke vidare
finnes något hopp för dem. Den, som
smädat Anden, är förstockad och såsom
sådan främmande för alla dylika
bekymmer.
f d. v. s. den tidsålder, som föregår
Messias’ återkomst.
ff d. v. s. den tidsålder, som
inträder med Messias’ återkomst.
33. Gören* antingen trädet
gott och dess frukt god, eller
gören trädet murket** och dess
frukt murken; ty av frukten
kännes trädet.
Matt. 7: 17. Luk. 6: 44.
? d. v. s. domen. Så begagnas detta
ord ofta. Se t. ex. Joh. 10: 33, där
judarna säga till Jesus, att han, som var
en människa, gjorde sig själv till Gud,
d. v. s. att han framställde sig själv
såsom Gud. Likaså 1 Joh. 1: 10, där
aposteln säger: Om vi säga, att vi icke
hava syndat, så göra vi Gud till
Iju-gare, d. ä. så framställa eller döma vi
Gud för att vara en ljugare. Frälsarens
mening är: Man måste döma trädet
efter frukten. Är frukten god, så måste
man döma trädet såsom gott; är
frukten ond, så måste man döma trädet
såsom ont. Sammalunda masten I göra
med mig: Äro mina gärningar onda,
så boren I döma mig såsom ond; äro
mina gärningar goda, så må&ten I
döma mig såsom god. Att döma mig
såsom ond men erkänna mina gärningar
såsom goda, det är lika orimligt som
att döma ett träd såsom ont, medan
man erkänner, att dess frukt är god.
Jämför Luk. 6: 43, 44.
** Se anm. till kap. 7: 17.
34. I huggormars avföda,* huru
kunnen I tala det, som är gott,
när I aren onda ? Ty av hjärtats*
överfullhet talar munnen.**
[–-]
{+—+} 60
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
