- Project Runeberg -  Bibeln / Nya testamentet. Ny översättning med förklarande anmärkningar av P. Waldenström, fjärde upplagan, 1921. Första delen /
73

(1917)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Matteus - 14 Kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Evangelium enligt Matteus. Kap. 14;
15-24.

man att tänka sig lärjungarnas
uppmaning till Herren att skilja folket
ifrån sig.

16. Men lian sade till dem:
Icke hava de behov att gå bort;
given dem I att äta.*

* Vad Herren här befallde
lärjungarna, var ju något för mänskliga
ögon orimligt, men därmed ville han
uppväcka dem till att av honom själv
vänta det, som han begärde, att de
skulle göra. När Herren av människor
begär sådant, som går över mänsklig
kraft, är det hans mening att själv
giva det. »Giv, vad du fordrar, och
fordra sedan, vad du vill», säger
därför Augustinus.

17. Men de* sade till honom:
Icke hava vi här (något) utom
fem bröd** och två fiskar.t

* egentligen en av dem, nämligen
Andreas (Joh. 6:8). Sålunda säges
ofta i Nya testamentet, att alla sade,
vad egentligen endast en yttrade, när
nämligen denne enes yttrande
uttryckte, vad även de andra över huvud tänkte.

** kornbröd (Joh.). De voro
ungefär tumstjocka kakor, till omfånget så
stora som en tallrik.

f Dessa bröd och fiskar tillhörde
icke lärjungarna utan en vid tillfället
närvarande yngling, vilken sannolikt
hade dem till salu (Joh. 6: 9).
Personer, som sålde bröd, passade på och
in-funno sig med sina korgar, där
mycket folk samlades
- alldeles såsom det
ännu sker.

18. Men han sade: Bären dem
hit till mig.

19. Och sedan han hade
befallt folkskarorna sätta sig ned
på gräset, tog han de fem
bröden och de två fiskarna, såg upp
till himmelen och välsignade ;*
och sedan han hade brutit, gav
han lärjungarna bröden, men
lärjungarna (gåvo) åt folkskarorna.

1 Tim. 4: 3. 6: 17.

* nämligen bröden och fiskarna
(Luk.). Johannes säger: »Han
tackade», ty i välsignelsen ingick
tacksägelse såsom det väsentliga. När man
av hjärtat tackar för det Ulla, som
man har, så följer Guds välsignelse
däröver och gör det drygt över all
förväntan.

20. Och de åto alla och vordo
mättade. Och de* upptogo det
överblivna av styckena, tolv
korgar** fulla.

* nämligen lärjungarna, såsom ses
av Johannes’ berättelse (Joh. 6: 12).

** Små korgar plägade resande
medföra för livsmedel och andra behov.
Lärjungarna fyllde nu med de
överblivna styckena var sin korg. Herren
befallde dem att taga vara på
kvarlevorna, på det att intet måtte förfaras
(Joh.).

21. Men de, som åto, voro
omkring fem tusen män utom
kvinnor och barn.

22i. Och* han nödgade**
lärjungarna att stiga i båten och
fara före honom till andra sidan,
till dess han hade skilt
folkskarorna ifrån sig.t

* Denna händelse omtalas ock i
Mark. 6:
45-52, Joh. 6:
15-21.

** Ordet antyder, att lärjungarna
icke gärna efterkommo hans vilja,
antingen de nu hellre ville kvarbliva hos
honom eller de gruvade sig för den
annalkande stormen. Han nödgade dem
strax, såsom Markus säger, emedan
han snart ville bliva ensam för att få
bedja (v. 23). Så mycket mer hastade
han därtill, som bland folket tankar
uppstått att taga honom och göra
honom till konung samt sålunda ställa
honom i spetsen för ett uppror (Joh.
6: 15).

f Sedan ville han komma efter.

23. Och när han hade skilt
folkskarorna ifrån sig, steg han
upp på berget* i ensamhet för
att bedja. Men när det hade
blivit afton,** var han ensam där.

* d. v. s. det berg, invid vilket han
hade spisat de fem tusen.

** Judarna räknade två aftnar. Den
första aftonen var tiden mellan kl» [-3-6-]
{+3—6+} e. m., den andra aftonen var
tiden efter klockan 6 (efter
solnedgången). Se 2 Mos. 29: 39, 41, 30: 8 m. fL
Här menas den andra aftonen. I v. 15
däremot talas om den första.

24. Men båten var redan mitt
på havet, lidande nöd av
vågorna, ty vinden var emot.

[–-]

{+—+} 73

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:08:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bibeln/wald1921/0081.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free