Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Matteus - 16 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap.
16:18-19. Evangelium enligt Matteus.
f Församling heter på det Nya
testamentets grundspråk ecclesia (sftftXriOMx),
vilket ord egentligen betyder
utkallel-sen eller de utkallade (jämför, huru
t. ex. ordet omskärelsen på samma sätt
stundom säges likbetydande med de
omskurna). Närmast betecknas med det
grekiska ordet ecclesia ingenting annat
än en samlad menighet (såsom t. ex. i
Apg. 19: 32, 41). Det säges i denna
mening även om den lagliga borgerliga
folkförsamlingen, i vilken offentliga
angelägenheter avgjordes (Apg. 19:39).
Här åter begagnas det om Herrens
församling. Uttrycket »Herrens
församling» förekommer redan i Gamla
testamentet och säges där om Israels
folks församling såsom tillhörande Gud
(se t. ex. 5 Mos. 23: 1 följ.). I samma
betydelse talar även Stefanus i Apg.
7: 38 om »församlingen i öknen». I
Nya testamentet är Herrens församling
i sin egentliga och ursprungliga
betydelse, vilken just här framträder,
gemenskapen av alla dem, som genom
tron tillhöra Jesus. Först senare
begagnas namnet om lokalförsamlingar.
Det kunde ju icke vara om någon
särskild lokalförsamling Herren här
talade. - När Herren säger: »Jag skall
bygga min församling», så liknar han
de troendes samfund vid en byggnad.
Samma bild förekommer sedan ofta i
det Nya testamentet. Se Gal. 2: 9, Ef.
2: 19 fl, 1 Petr. 2: 4 1 På detta ställe
betecknar Herren sig själv såsom
byggmästaren, medan han på andra
ställen, där samma bild användes,
fram-ställes såsom grunden. Det är en olika
användning av samma bild.
tf Dödsriket framställes här under
bilden av ett palats eller en borg med
fasta portar. Denna bild är i Gamla
testamentet mycket vanlig. Se t. ex.
Ps. 9: 14, Job 38: 17, Jes. 38: 10 m. fl.
tff d. v. s. de skola varda av henne
övervunna. Ett liknande uttryckssätt
se Upp. 12: 8: Draken och hans änglar
vunno icke över Mikael och hans
änglar, d. v. s. draken och hans änglar
vordo övervunna. Frälsaren tänker sig
församlingen såsom belägrande och
erövrande dödsriket. Detta rikes portar
skola icke kunna hålla stånd emot
henne, utan hon skall bevisa sig starkare
än de. När församlingen vid Messias’
återkomst fulländas för att ingå i
riket, då skola dödsrikets portar brista
och de rättfärdiga uppstå. Se 1 Kor..
15: 54 1 f
19. Jag skall giva dig
himlarnas rikes nycklar,* och vad-
helst du bundit på jorden, det
skall vara bundet i himlarna, och
vadhelst du löst** på jorden,
det skall vara löet i himlarna.t
* Himlarnas rike framställes under
bilden av ett hus, ett palats, vars
portar öppnas och slutas medelst nycklar.
Deras öppnande för någon betecknar,
att inträde i himlarnas rike beviljas
honom; deras tillslutande för någon
innebär, att han uteslutes från
himlarnas rike. Och makt att sålunda
öppna och tillsluta skulle Herren giva
Petrus.
- Märk, huru bilden växlar. I
förhållande till församlingen
framställes Petrus såsom en klippa, på vilken
Herren vill uppbygga sin församling;
i förhållande till messiasriket
framställes han såsom husförvaltare, i vars
hand husets ägare lämnat nycklarna
till dess portar. Sedan Herren själv
gått bort, skulle det ankomma på
Petrus (och de övriga apostlarna) att
bestämma, vem som skulle tillhöra
himlarnas rike, och vem som skulle
uteslutas därifrån. Deras ord och
bestämmelse därom är i högsta mening
Herrens ord och bestämmelse; och i strid
mot deras ord skall ingen ingå i riket,
när det kommer. »Nycklarnas makt» är
icke detsamma som makt att förkunna
evangelium eller att förlåta synder
eller att upptaga i den kristna
församlingen e. d. Den kan icke heller övergå
på någon annan. Frälsaren säger icke:
Jag skall giva min församling (eller
dess lärare) nycklarna till himlarnas
rike. Det var åt apostlarna
- och icke
åt någon annan
- denna makt gavs;
och efter deras bestämmelse måste
församlingen och dess lärare i alla tider
rätta sig. Men apostlarnas
bestämmelse är icke godtycklig utan av Guds
Ande ledd, och däri ligger den
nödvändiga och säkra borgen för dess
osvikliga sanning.
- Jämför för övrigt kap.
18: 18 f. samt därtill fogade
anmärkningar.
** Att lösa och binda var ett bland
judarna mycket vanligt språkbruk,
likbetydande med att tillåta och förbjuda.
På apostlarna skulle det komma an
att bestämma, å ena sidan vad som
skulle vara förbjudet och således
hindrande för ingåendet i Guds rike, å
andra sidan vad som skulle vara tillåtet
och således förenligt med ingåendet i
Guds rike. Detta anseende hade
apostlarna i den äldsta församlingen till den
grad, att ock Paulus, ehuru själv
apostel, for upp till Jerusalem och för dem
framlade det evangelium, som han pre-
[-.–]
{+.—+} 82
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
