Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Matteus - 16 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap.
16:22-24.
Evangelium enligt Matteus.
Herre. Ingalunda skall detta
hända dig.**
* Ungefär såsom vi säga: Bevare
dig Gud!
** Petrus tyckte, att det, som
Herren talade, stod i bestämd strid med
hans kallelse att vara Messias (se ock
Luk. 24: 21). Att förena dessa två
begrepp: »Kristus, levande Guds Son», å
den ena sidan samt »korsfästas och
dödas» å den andra sidan, det skulle han j
först genom den följande erfarenheten i
grundligt lära. Det förra hade han nyss ;
till följd av Guds uppenbarelse kunnat!
bekänna, det senare bedömde han efter j
»kött och blod» utan gudomlig upp en-!
barelse, men var ändock viss på saken. [–-]
{+—+} Märk för övrigt, huru apostlarna i
kunde vara sanna och troende Jesu
lärjungar utan att ännu hava någon
aning om hans död eller uppståndelse.
Deras tro bestod däri, att de av hjärtat
höllo sig till honom.
23. Men han vände sig om
och sade till Petrus: Gå bakom
mig,* Satan ;** du är för mig en
anstöt,*** ty du har icke i
sin-nett det, som tillhör Gud, 11 utan
det som tillhör människor.ttt
* d. ä. gå bort ur min åsyn.
** Herren kallar Petrus för Satan,
emedan han i likhet med Satan satte
sig emot Guds råd. När någon handlar
såsom en annan eller i något avseende
liknar en annan, så benämnes han ofta
med dennes namn. Sålunda kallar man
en girigbuk för Judas, emedan han
handlar såsom Judas Iskariot; en
fallen kvinna kallar man för Magdalena,
och hem för fallna kvinnor kallas
Magdalenahem eller hem för Magdalenor,
emedan sådana kvinnor likna Maria
Magdalena o. s. v. Att det är Petrus,
som Herren tilltalar, det ser man dels
därav, att det står: Herren sade till
Petrus, dels av de följande orden: Du
har i sinnet o. s. v., vilka ord icke
kunna gälla någon annan än honom.
*** Frälsaren erfor Petrus’ tilltal i
djupet av sin mänskliga natur såsom
en frestelse att vika från Guds förut
bestämda råd. Därav förklaras den
iver, för att icke säga häftighet, med
vilken han visade honom ifrån sin
åsyn. En anstöt är sådant, som varder
för någon en anledning till synd eller
avfall från Gud. Se anm. till kap. 5: 29.
f Grundtextens ord uttrycker, att
sinnet är riktat på något, önskar,
eftertraktar något. Se t. ex. Kol. 3: 2,
där aposteln med samma ord uttrycker
hjärtats traktande efter det
himmelska eller det jordiska.
ff Lidandets väg var av Gud
bestämd såsom den väg, på vilken
Kristus skulle lära lydnad (Hebr. 5: 8)
samt fullkomnas såsom
frälsningshövding (Hebr. 2: 10), den väg, på vilken
han skulle nedlägga djävulen (Hebr.
2: 14) samt fullborda det verk, som
Fadern hade givit honom att göra på
jorden (Joh. 17:4). Men åt det hållet
var Petrus’ sinne icke riktat; sådant
önskade han icke.
[-?j-ff-]
{+¦j-ff+} Petrus* önskan var icke en
lidande och förnedrad utan en segrande och
i glans härskande Messias, alldeles
såsom människorna (d. v. s. judafolket i
allmänhet) ville hava honom. En
lidande Messias var ännu något för hans
förstånd obegripligt, och därjämte
något, som stred mot hans hjärtas åtrå
och hopp. Men det vart dock icke för
honom en anstöt såsom för judarna i
allmänhet (1 Kor. 1:23), ja ock för
många, vilka i början hade slutit sig
till lärjungakretsen. Se Joh. 6:
66-69,
Matt. 11: 6.
24. Då* sade Jesus till sina
lärjungar:** Om någon vill
efterfölja*** mig, så förneket han
sig själv och tage sitt kors 11 på
sig och följe mig.ttt
Matt. 10: 38 f.
* Detta Frälsarens tal återgives
även i Mark. 8:
34-9: 1, Luk. 9:
23-
27. Det föranleddes av vad som nyss
var talat om hans eget lidande. Såsom
han var, så äro ock de troende i
världen. Skola de förhärligas med honom,
så måste de ock lida med honom (Rom.
8: 17).
* * och till folket, vilket han nu även
hade tillkallat (Mark.). Det närmast
föregående hade tilldragit sig enskilt
mellan honom och lärjungarna.
*** Ordagrant: om någon vill
komma efter mig d. v. s. vara min
följeslagare, min lärjunge. Jämför kap. 4: 19.
f Han måste uppoffra sig själv i
alla avseenden, han får icke söka sin
egen lust, sin egen bekvämlighet, ära,
fördel eller annat, som kunde för hans
kött vara behagligt.
ff d. v. s. det lidande, som kan
komma över honom för min skull ända
intill den våldsamma och förnedrande
döden på korset. Jämför kap. 10: 38.
Korsfästelse var icke ett judiskt utan
ett romerskt dödsstraff och just
därigenom för en jude desto mer
vanäran-de. Hos judarna förekom såsom den
84
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
