Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Matteus - 17 Kapitlet - 18 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Evangelium enligt Matteus. Kap. 17:
24-18: 3.
dels krona i svenskt mynt. Denna skatt
är det, som här åsyftas.
Skatteupp-bördsmän funnos i varje stad.
*? d. v. s. plägar han betala.
f d. v. s. den påbjudna skatten av
en dubbeldrakma om året. Varför de
frågade, om han plägade betala
tempelskatten, såsom drogo de det i
tvivelsmål, är ovisst. Möjligen tänkte de, att
Jesus betraktade sig såsom en profet
och därför gjorde anspråk på att
likställas med prästerna, vilka ansågo sig
befriade från denna skatt.
2*5. Han sade: Jo. Och när
han hade kommit in i huset,
förekom Jesus honom, sägande: Vad
synes dig, Simon ? Jordens
konungar - av vilka taga de tull*
eller skatt ?** Av sina söner, eller
av de främmande ?
Matt. 22: 21. Rom. 13: 7.
* sådan skatt, som måste erläggas
för varor.
** Det grekiska ord, som begagnas
i grundtexten, uttrycker sådan skatt,
som lades på personer och fast egendom.
26. Men när han sade: Av de
främmande, eade Jesus till
honom: Alltså äro ju sönerna fria.*
? Konungar uppbära aldrig skatt av
sina egna barn, utan endast av
främmande personer: av sina undersåtar och
av främlingar. Den skatt, som här var i
fråga, var en tempelskatt, d. v. s. en
skatt åt den himmelske konungen, och
från denna skatt skulle alltså Kristus
såsom Guds Son vara fri.
- Märk,
huru Herren här framställer sig såsom
Guds Son i högsta och egentligaste
bemärkelse !
27. Men på det att vi icke må
giva dem anstöt,* så gå till
havet och kasta ut en krok, och den
fisk, som först kommer upp, tag,
och när du öppnat hans mun, skall
du finna en stater ;** tag den och
giv åt dem för mig och dig.t
?Herren tager icke ut sin rätt. Hans
förhållande till Fadern såsom Son i
högsta mening var för folket obekant.
Det kunde därför hava blivit
skatte-uppbördsmännen och andra till anstöt
och hinder för tron, om han hade
försökt göra sin rätt gällande på ett sätt,
som alltid måste hava förekommit dem
såsom orätt. Sammalunda bör ock en
Kristi lärjunge låta sin rätt fara, när
han, genom att fullfölja densamma,
skulle giva anstöt. Rom. 14: 13. Om
du förlorar din rätt, sker dock icke så
stor skada, som om du, genom att
fullfölja den, blir ett hinder för en
människas frälsning.
** En stater i silver var ett mynt,
som motsvarade fyra drakmer eller en
sikel, ungefär två och två tredjedels
kronor. En stater i guld motsvarade
tjugu drakmer. Här menas den förra.
t Petrus bodde i Kapernaum (kap.
8: 14) och skulle således där erlägga
denna skatt.
18 Kapitlet.
Jesus varnar för högmod och lärer om den
rätta storheten (v.
1-4), lärer om små barns
värde för Gud
(5-14), om rätt förhållande till
bröder, som syndat (v.
15-17), om makt att
lösa och binda (v. 18), om bönhörelse (v.
19-
20), om nödvändigheten att förlåta (v. 21-35).
V.
1-11 evangelium på Mikaelidag.
[-15-22-]
{+15—22+} högmäss, tjuguandra sond. e. tref. I. [-23-35-]
{+23—35+} evangelium tjuguandra sond. e. tref.
T den stunden* kommo
lärjun–*- garna fram till Jesus,
sägande: Vilken är alltså** störret i
himlarnas rike?
* Denna händelse omtalas även i
Mark. 9:33 följ., Luk. 9:46 följ.
Enligt Markus framträdde icke
lärjungarna direkt med sin fråga till Jesus
utan disputerade sinsemellan. När de
sedan kommit in i huset, frågade Jesus
dem, vad de hade samtalat om under
vägen. Men de tego; ty de hade
disputerat om, vem som var störst bland
dem.
** När de icke själva inbördes
kunde rätt utreda denna fråga, gällde det
alltså för Herren att avgöra henne.
Deras angelägenhet att få ett svar därpå
framställes av Matteus så, som hade
de direkt frågat Herren om saken.
f än de övriga. Att det var en av
dem, som skulle bliva den störste i
himlarnas rike, det togo de för givet.
2. Och han kallade till sig ett
litet barn* och ställde det mitt
ibland dem
En mycket gammal arfsägen
förmäler, att detta barn skall hava varit
Ignatius, vilken sedan dog såsom
martyr år 115 e. Kr.
3. öch sade:* Sannerligen
säger jag eder: Utan att I haven
omvänt eder och blivit såsom de
[–-]
{+—+} 89
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
