Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Matteus - 20 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Evangelium enligt Matteus. Kap.
20:12-19.
12. sägande: Dessa sista hava
tillbragt* en enda timme, och dem
har du gjort lika med oss, som
hava burit dagens tyngd och den
brännande hettan.
* nämligen i vingården. Herren
begagnar här samma ord som Lukas i
Apg. 15: 33, 18: 23.
13. Men han svarade endast
en av dem* och sade: Min vän,
jag gör dig intet orätt; kom du
icke överens med mig om en
de-narie?
* Han svarade blott en. Men svaret
gällde dem alla.
14. Tag ditt och gå. Men jag
vill* även åt denne siste giva så
som åt dig.
* Ingenting annat än hans egen
goda, vilja är grunden därtill.
15. Eller är det mig icke
tillåtet att göra, vad jag vill, i det
som är mitt? Eller är ditt öga
ont,* därför att jag är god?
* d. v. s. är du avundsjuk; jämför
Mark. 7: 22.
16. Sålunda skola de sista vara
de första och de första de sista.*
Matt. 19:30. Mark. 10:31. Luk.
13: 30.
* Den lärdom, som innehålles i
denna liknelse, är alltså: Så som här i
liknelsen de sist kallade vordo likställda
med de först kallade, så skola i Messias’
rike, när det kommer, de sist kallade
varda likställda med de först kallade.
De ena skola få samma salighet som
de andra. Det tidigare inträdandet i
Herrens tjänst skall icke berättiga till
något anspråk på någon utomordentlig
grad av belöning framför andra.
Därmed vill dock Herren icke förneka, att
ju somliga verkligen skola i hans rike
få en utomordentlig grad av härlighet
framför andra (se kap. 19: 28). Utan
han vill endast tillbakavisa alla
anspråk. Ju mer en troende liknar
Je-sus^ desto större skall hans härlighet
i himlarnas rike varda. Men en sådan
likhet är framför allt en likhet i
ödmjukhet (se kap. 18: 4), och
ödmjukheten har inga anspråk.
- Då man
stundom fattat liknelsen så, som ville
Herren säga, att de först kallade
skulle uteslutas ur riket, så har man kom-
mit i strid med de uttryckliga orden
i v. 14. Med de först kallade syftar
Herren för övrigt på apostlarna, vilkas
i kap. 19: 27 uttryckta anspråk han
ville slå ned. Att de i bilden
framställas knorrande, därmed vill Herren icke
hava sagt, att ett sådant knorrande i
verkligheten skall förekomma vid
inträdet i riket, utan allenast visa, huru
oberättigat och orimligt ett sådant
knorrande vore. Och att detta ännu
behövde visas för lärjungarna, det kan
ses av alla de ställen, där det omtalas,
huru de med varandra tvistat om, vem
som var den främste bland dem. Se
t. ex. kap. 18: 1, 20: 21 m. fl.
- De i
slutet av v. 16 i våra vanliga biblar
förekommande orden: Ty många äro
kallade men få utvalda, saknas i de
äldsta och bästa urkunderna.
Sannolikt äro de genom senare tillägg hit
inkomna från kap. 22: 14. Vore de äkta
här, skulle de enligt sammanhanget
betyda: Många äro kallade till Messias’
rike, men få av dem äro utkorade till
en särskild grad av härlighet.
17. Och* gående upp till
Jerusalem, tog Jesus de tolv till sig
i ensamhet** och sade till dem
på vägen:
Matt 16: 21.
Denna berättelse omtalas även i
Mark. 10:
32-34, Luk. 18:
31-34.
** Många andra följde honom ock,
men vad han nu ville säga, skulle
endast de tolv höra; därför tog han dem
enskilt. Detta var tredje gången han i
bestämda ord förutsade sitt lidande och
sin uppståndelse (se kap. 16: 21, 17:
22), och denna gång gjorde han det
tydligare och omständligare än
någonsin förut. Men de förstodo ändå icke,
vad han sade (Luk. 18: 34). Hjärtats
obenägenhet för saken fördunklade
förståndets uppfattning av orden.
18. Se, vi gå upp till
Jerusalem, och Människans som skall
överlämnas åt översteprästerna
och skriftlärarna, och de skola
fördöma honom till döden.
19. Och de skola överlämna
honom åt hedningarna till att
begabba och gissla och korsfästa
honom, och på den tredje dagen
skall han uppväckas.
Joh. 18: 30 f.
[–-]
{+—+} 101
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
