Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Matteus - 20 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap.
20:20-26. Evangelium enligt Matteus.
20. Då kom Sebedeus’ söners
moder** fram till honom med
sina söner, tillbed jandet och
begärande någottt av honom.
Matt. 4: 21.
* Denna berättelse omtalas även i
Mark. 10:
35-45.
?* Hon hette Salome och var syster
till Jesu moder samt hörde till de
kvinnor, som plägade åtfölja Jesus (se kap.
27:56, Mark. 15:40, 16:1). Av sina
söner torde hon hava hört, vad Herren
i kap. 19: 28 hade lovat apostlarna.
Huruvida hon framkom med sin
begäran av egen drift (moderlig fåfänga)
eller på föranledande av sina söner,
vilka ville hava saken fram, men, efter
vad som berättas i kap. 18: 1 följ.,
skämdes att själva framställa den, må
vara ovisst. Det senare synes
sannolikast dels därav, att Markus endast
nämner de två lärjungarna (icke deras
moder), dels därav att Herren i sitt
svar (v. 22) tilltalar dessa och icke
modern.
f d. v. s. hon föll ned inför honom.
ff Hon ville, innan hon framkom
med sitt egentliga ärende, binda
Herren med ett allmänt löfte att giva
henne, vadhelst hon begärde (se Mark.
10: 35).
21. Men han sade till henne:
Vad vill du? Hon sade till
honom: Säg, att dessa två mina
söner skola sätta sig, en på din
högra och en på din vänstra sida
i ditt rike.*
* lova dem att få intaga de två
förnämsta hedersplatserna i ditt rike. Att
även Johannes, vilken sedan i hela den
apostoliska historien lyser såsom ett
mönster av ödmjukhet, nu var med om
en sådan begäran, det visar, vilken
genomgripande förändring hans karaktär
under den följande tiden undergått.
22. Men Jesus svarade och
sade: I veten icke, vad I bedjen.*
Kunnen I dricka den bägare,**
som jag skall dricka? De sade
till honom: Det kunna vi.T
Matt. 26:39, 42. Joh. 18:11 Luk.
12: 50.
* I veten icke, vad som ligger i eder
bön; I veten icke, att de högsta
graderna av härlighet i mitt rike icke
kunna uppnås utan ett lidande, om vars
beskaffenhet I nu icke haven någon aning.
*? Bägaren är en bild av någons
lott i denna världen, vare sig av
medgång och lycka (Ps. 16: 5, jämför Ps.
116: 13) eller av lidande (såsom här
och annorstädes t. ex. kap. 26: 39)
eller av straff (se t. ex. Ps. 11: 6, Jes.
51: 17 m. fl.).
- Enligt Markus har
Herren även tillagt: »Och döpas med
det dop, varmed jag döpes».
f De voro beslutna att med Herren
dela vad lott som helst, även det
djupaste lidande; och Herren erkände
uppriktigheten av deras beslut, i det
han uttryckte sitt förtroende till deras
ord (v. 23).
23. Han sade till dem: Min
bägare skolen I dricka,* men att
sätta sig på min högra och på
min vänstra sida, detta
tillkommer icke mig att giva (någon)
utan (det skall givas) åt dem, åt
vilka det är berett** av min Fader.
* Därmed förespådde Herren dem
visserligen icke martyrdöden, vilken
endast den ene av dem led (Apg. 12),
men han förespådde dem lidande av
samma art som hans eget. Jämför Rom.
8: 17, 2 Kor. 1: 5.
** Det är alltså redan förut
bestämt. Här talar Herren om
utomordentliga grader av härlighet, vilka
skola falla på somligas lott enligt Guds
förutbestämmelse. Dessa grader
tillkom det icke Jesus att utdela, än
mindre någon människa att genom egna
verk förtjäna. Det hörde till det, som
Fadern hade förbehållit sig. Fadern är
större än jag, säger Jesus. Jämför
Joh. 14: 28, Mark. 13: 32.
24. Men när de tio hade hört
detta, vordo de misslynta på de
två bröderna.*
* Deras missnöje hade sin grund i
samma begär att vara främst, som de
nu tadlade hos de två. Så kan samma
onda begär framträda under alldeles
motsatta former.
25. Men Jesus kallade dem till
sig och sade: I veten, att folkens
furstar härska* över dem, och att
de stora** hava maktt över dem.
Luk. 22: 25 f.
* Grundtextens ord antyder ett
undertryckande herravälde.
** de högt uppsatta och mäktiga,
f Grundtextens ord uttrycker, att
de använda sin makt att förtrycka.
26. Icke så skall det vara ibland
eder, utan den som vill ibland
[–-]
{+—+} 102
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
