Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Matteus - 21 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. 21:
40-42. Evangelium enligt Matteus.
40. När då vingårdens herre
kommit, vad skall han göra åt de
där jordbrukarna?
41. De* sade till honom:
Såsom onda skall han illa förgöra
dem, och vingården skall han
utlämna åt andra jordbrukare,**
vilka skola avlämna åt honom
frukterna i deras tider.t
* d. v. s. fariséerna. Se anm. till
Mark. 12: 9. Matteus berättar här
noggrannare än de andra evangelisterna.
Herren tvang fienderna att uttala sin
egen dom, alldeles såsom profeten
Natan gjorde med David (2 Sam. 12: 5).
Men verkan på deras sinne vart en
annan än på Davids.
** Detta syftar icke på den yttersta
domen utan på den dom, genom vilken
Gud skulle taga förbundsfolkets ledning
och vård från de gamla ledarna och
överlämna den åt andra ledare och
lärare. Denna dom var Jerusalems
förstöring (se kap. 22: 7). De nya
jordbrukarna är o de kristliga lärarna
(jämför Joh. 10:2 följ., Ef. 4:11), vilka
Gud insatt såsom sitt folks herdar och
ledare.
- Märk för övrigt, huru Guds
förbundsfolk under det gamla och det
nya testamentet framställes såsom ett
och samma folk. Det är det
gammaltestamentliga Israel, Abrahams barn,
vars äkta del (Kom. 9:6, 2: 28 f.), när
domen gick över de övriga, blev kvar
såsom stam för den kristna
församlingen. I denna stam inympas
hedningar allt jämt genom tron (Kom 11: 17
följ.). Det är således samma Guds folk,
som allt jämt fortsattes, fastän under
annan form.
f Ordet »deras tider» kan antingen
beteckna frukternas tider (d. ä. de
tider, då frukterna mogna) eller
jordbrukarnas tider (d. v. s. de tider, som
är o jordbrukarna förelagda). I
vil-ketdera fallet som helst uttrycker
denna del av liknelsen, att de av Herren
insatta kristliga lärarna skola troget
förvalta det ämbete, vilket han givit
dem såsom vårdare och ledare av hans
folk.
- Märk, huru fienderna ännu
icke förstå, att det är om dem Herren
talar i liknelsen, och huru de därför
utan tvekan uttala domen över sig
själva. Alldeles såsom David i 2 Sam. 12:5.
42. Jesus sade till dem:*
Haven I aldrig läst i skrifterna:
Den sten, som de byggande
förkastade,** denne har blivit till
en grundhörnsten ;t av Herren
har han blivit dettatt och är
underbar i våra ögon?t*
Ps. 118: 22 f. Jes. 8: 14 f. 28: 16.
Apg. 4:11. Kom. 9:33. Ef. 2:20. 1
Petr. 2: 7.
* Nu börjar Herren tillämpa
liknelsen för att låta fienderna känna, att
han menade dem. De anförda orden äro
hämtade från Ps. 118:22. Deras
närmaste mening hos psalmisten är, att
det av hedningarna föraktade Israels
folk är av Gud gjort till en hörnsten
för hans hus (hans rike). Men i sin
djupaste betydelse, vilken även judarna
erkände, syfta orden på Messias, i
vilken Israels folk når sin högsta spets.
Det är genom den ur Israels folk
framgångne Messias, som detta folk
blivit grundstenen i högsta
mening. Jämför Joh. 4: 22. När
därför fariséerna och översteprästerna
förkastade Kristus, förkastade de i
själva verket judendomens eget
djupaste väsende. Man bör vid alla de
profetior, vilka i sin närmaste mening
syfta på Israels folk, i sin yttersta
mening på Messias, väl komma ihåg, att
ej blott i bibeln utan ock annars ofta
om ett folk såsom folk säges, vad som
egentligen endast kan sägas om någon
eller några dess mest framstående
medlemmar. Om vi t. ex. säga, att svenska
folket åstadkommit storverk i
vetenskap, så kan det icke egentligen sägas
om folket såsom menighet utan endast
om dess mest framstående
vetenskapsmän. Men att vi säga folket, beror
därpå, att dess stora män framstå
såsom representanter, i vilka folket självt
(dess innersta väsende) nått sin högsta
spets. I förhållande till judafolket är
Messias en sådan person. Därav
kommer, att mycket, som i Gamla
testamentet säges närmast om folket, först uti
honom når sin högsta fullbordan. Detta
förhållande insågo och erkände judarna
själva. Jämför även Hebr. 2:
6-8, där
det, som i Ps. 8 säges om människorna,
tillämpas såsom syftande på Kristus.
Detta har sin grund däri, att Kristus
är den, uti vilken mänskligheten når
sin högsta spets, och uti vilken därför
det, som säges i Ps. 8, når sin högsta
fullbordan.
** såsom varande oduglig till
byggnadssten. De byggande ansågo honom
icke duga på något ställe i byggnaden
allra minst såsom hörnsten.
t egentligen hörnhuvud, om sådant
kunde på svenska sägas. Det är en
sådan sten i en byggnads grund, som
[–-]
{+—+} 110
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
