- Project Runeberg -  Bibeln / Nya testamentet. Ny översättning med förklarande anmärkningar av P. Waldenström, fjärde upplagan, 1921. Första delen /
111

(1917)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Matteus - 21 Kapitlet - 22 Kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Evangelium enligt Matteus. Kap. 21:
42-22: 2.

bildar ett hörn, och på vilken alltså
tvenne väggar i sin förening vila. I
varje byggnadsgrund är det alltid
viktigast, att hörnstenarna ligga säkert.
Sjunker en mellanliggande sten, så
betyder det jämförelsevis litet, emot om
en hörnsten börjar giva sig. I
liknelsen utmärker alltså hörnstenen den
person, på vilken Guds förbundsfolks
bestånd och utveckling beror, och i
vilken därför det kommande Guds rike
har sin säkra grund. Denna
grundhörnsten är Messias. Se de
nytestament-liga paralellställena.

ff nämligen hörnstenen

f* d, v. s. i de troendes ögon. I de
otrognas ögon är han oduglig.

43. Fördenskull säger jag
eder, att Guds rike skall tagas
ifrån eder* och givas åt ett folk,

som gör dess frukter.**

* översteprästerna och fariséerna
och hela det av dem representerade
»Israel efter köttet» (1 Kor. 10: 18)
voro i första hand arvingar till Guds
rike (rikets barn, kap. 8:12, 13:38).
Men då de i otro förkastat Kristus,
skola de icke få riket, när det kommer.
Att riket skall tagas ifrån dem,
innebär icke, att de redan hava det. Ett
arv tages ifrån den egentliga arvingen,
när han av någon orsak göres arvlös,
så att han aldrig får arvet. Om t. ex.
någon, som har barn, testamenterar sin
egendom åt andra, så säger man, att
han tager arvet från barnen. Så skall
Guds rike, säger Herren, tagas ifrån
»Israel efter köttet», de egentliga
arvingarna, så att de aldrig skola få
det.

** Detta folk är icke hednafolken,
ty de kallas aldrig i bibeln »ett folk»
utan alltid »folken». För övrigt skall
Guds rike icke heller givas åt
hednafolken såsom sådana. Det folk, som
skall få riket, är det nya testamentets
Israel, det sanna Guds Israel (Gal. 6:
16), det av hade judar och hedningar
bestående nya folk, som gör Guds rikes
frukter. Detta folk är samfundet av
alla dem, som i sanning tro på Jesus
och genom denna tro vandra i ett
heligt liv.
- Att göra Guds rikes
frukter är att bära sådana frukter, som
utgöra villkoret (Hebr. 12: 14) för
ingåendet i Guds rike (se kap. 5: 3 följ.,
5:20, Luk.
3:8-14, Ef. 5:9, Gal. 5:22,
Rom. 6: 22 m. fl.).

Den i våra vanliga biblar
förekommande v. 44 saknas i somliga äldre
urkunder och är därför av Tischendorf
utesluten ur texten såsom oäkta. Den

synes vara hit överflyttad från Luk.
20: 18, där den ordagrant förekommer.
Se alltså detta ställe.

45. Men när översteprästerna
och fariséerna* hade hört** hans
liknelser, förstodo de, att han
talade om dem.

* I v. 23 kallas de översteprästerna
och folkets äldsta. Här betecknas de
senare såsom fariséer.

** Medan han talade, märkte de det
icke. Se till v. 41.

46. Och de sökte att gripa
honom, men fruktade* för
folkskarorna, emedan de hade honom
till profet.**

* Icke gudsfruktan utan
människofruktan höll dem tillbaka.

* * Uttryckssättet är detsamma, som
när man t. ex. säger: Hava någon till
vän, hava någon till läkare o. d.

22 Kapitlet.

Jesus framställer liknelsen om
bröllopskläderna (v.
1-14), frestas av fariséerna med
fråga, om det var rätt att giva kejsaren skatt
(v.
15-22), likaså av sadduceerna med fråga
om uppståndelsen (v.
23-33), åter av fariséerna
med fråga om det yppersta budet (v.
34-40),
frågar fariséerna om M>ssias’ härkomst och
gör dem svarslösa (v.
41-46).
V.
1-14 evangeHum tjugonde söndagen e. tref.

[-15-22-]

{+15—22+} evangelium tjuiiutredje sond. e. tref.

[-34-46-]

{+34—46+} evangelium adertonde sond. e. tref.

h Jesus svarade* och talade
åter till dem i liknelser,
sägande :

* Med anledning av fariséernas i
näst föregående verser omtalade anslag
tog Jesus åter till ordet. Se till kapv
11: 25.

2. Himlarnas rike har blivit
likt en människa, en konung,*
som gjorde bröllop åt sin son;

Jes. 25: 6. Luk. 14: 16 f. Upp. 19:
7, 9.

* d. v. s. med himlarnas rike
förhåller det sig så, som när en konung
gjorde bröllop o. s. v. Konungen är
icke en bild av riket utan av Gud.
Brudgummen är sonen, en bild av
Kristus (se kap. 25: 1, Joh. 3: 29, Upp. 21:
2, 9). Själva jämförelsepunkten i
liknelsen är bröllopet, vari rikets
upprättande avbildas (kap. 25: 10). Detta
bröllop är ännu förestånde. Dess
inträdande beskrives i Upp. 19: 7. Om
bruden talas här icke. Detta är en
enskildhet, i vilken liknelsen på detta ställe
icke kan utföras. I andra liknelser, där

[–-]

{+—+} 111
-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:08:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bibeln/wald1921/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free