Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Matteus - 23 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. 23:
34-35. Evangelium enligt Matteus.
äldsta kristna församlingens lärare i
Jerusalem och Palestina, vet man icke,
alldenstund dess historia är för oss
tämligen obekant. Men att den
användes, det vet man av det exempel, som
kyrkofadern Eusebius omtalar, då han
berättar, att Simeon, Herrens broder,
blivit på det sättet avrättad.
ft Se kap. 10: 17. Gisslande hörde
till synagogstraffen.
35. på det att* över eder**
må komma allt rättfärdigt blod,t
som utgjutestt på jorden, från
den rättfärdige Abels blod intill
Sakarias’, Barakias’ sons, blod,t*
vilken I mördaden*** mellan
templet ocb brännoffersaltaret. 111
1 Mos. 4:8. 2 Krön. 24:21 f.
* Det, som skulle vara följden,
fram-ställes här såsom ändamålet. Detta är
ett även hos oss vanligt uttryckssätt.
Om man t. ex. ser någon stå färdig
att göra någonting mycket dåraktigt,
så säger man: »Han skall väl nu ock
göra detta, på det han måtte komma
riktigt i elände» o. s. v. Men att
Herrens avsikt och vilja var judarnas
frälsning, är tydligt.
** Fariséerna och skriftlärarna
framställas såsom representanter för
folket; i dem hade det otrogna folkets
ondska nått sin högsta spets. Men
domen skulle icke träffa allenast dem
utan folket självt.
t Jämför Joel 3: 19, Ps. 94: 21. Det
säges rättfärdigt blod, emedan blodet
är bärare av själen. Kroppens själ är i
blodet (3 Mos. 17: 11). Jämför kap.
27: 4, 24, 25.
- Märk för övrigt, huru
straffet här beskrives. Straffet är
ingenting annat än den ooida gärningen
själv, vilken kommer igen över
gärningsmannen samt över honom
omedelbart och personligen eller
medelbart i den släkt eller det folk, som han
tillhör, utvecklar hela sitt förstörande
innehåll.
ff Frälsaren säger icke: »som har
utgjutits», utan: »som utgjutes». Han
ställer därmed för deras ögon de
rättfärdigas blod såsom ännu allt jämt
rinnande. På detta sätt framställas ofta i
livlig skildring både förflutna och
tillkommande ting såsom närvarande. Se
t. ex. kap. 3:10, 22:30. Jämför ock
här nedan v. 37.
f * Herren sammanfattar därmed alla
i Gamla testamentet omtalade
rättfärdigas blod från och med det, som
omtalas i början av dess första bok (1
Mos. 4:8), till och med det, som om-
talas i slutet av dess sista bok (2
Krön. 24:20), med andra ord: alla
blodsdåd i Israels historia. I denna
sammanfattning har det sin
förklaring, att han även nämner Abel.
Dennes blod vart naturligtvis icke
utgjutet av judar. Dess omtalande på detta
ställe är därför visserligen till saken
oegentligt, men sker på den grund, att
Abels död förtäljes i det Gamla
testamentets skrifter, vilka väsentligen
innehålla Israels historia.
- För
övrigt må märkas, att den här
omnäm-de Sakarias’ död icke var judarnas
sista profetmord. Profeten Urias mord,
som omtalas i Jer. 26: 23, var till
tiden senare. Men alldenstund den
andra Krönikeboken är den sista boken i
judarnas bibel (judarna räkna
nämligen det Gamla testamentets böcker i
annan ordning än vi), så blir det i
hennes slut omtalade mordet på Sakarias
det sista/ när Herren sammanfattar
händelserna efter böckernas ordning.
Att Sakarias kallas Barakias’ son,
ehuru han i 2 Krön. 24: 20 upgives
vara son till Jojada, kan till äventyrs
bero därpå, att Jojada varit hans
farfader. Att en sonson kallas för son,
är något, som även annars
förekommer. Så kallas t. ex. den andre, mer
bekante, profeten Sakarias i Esr. 5: 1
för son till Iddo, ehuru han egentligen
var sonson (Sak. 1:1). Somliga
bibeltolkare förmoda dock, att Herren
aldrig sagt »Barakias’ son» utan endast
Sakarias (såsom i Luk. 11: 51), och
att orden »Barakias’ son» senare blivit
tillagda av någon, som av misstag trott,
att Herren menat den andre Sakarias,
vars fader hette Barakias (Sak. 1:1).
*** Att Herren säger: »I
mördaden», såsom hade de fariséer, till vilka
han talade, varit med om dråpet, beror
på det åskådningssätt, enligt vilket
hela folket betraktas såsom en enda
personlighet, vilken de gärningar
tillskrivas, som förövats av dess särskilda
lemmar. Se till v. 32. Denna folkets
samhörighet framstår ännu i dag
synnerligen utpräglad i judarnas
åskådningssätt, varför man ofta får höra en jude
säga: »När vi gingo ut ur Egypten, när
vi voro vid Sinai» o. s. v., alldeles
såsom hade han själv varit med vid dessa
händelser.
tft Den i 2 Krön. 24 omtalade
Sakarias mördades på konung Joas’
befallning »i förgården till Herrens hus».
Att han mördades just mellan
brännoffersaltaret och själva templet,
omtalas icke i Gamla testamentets skrifter,
men var säkerligen genom andra källor
[–-]
{+—+} 122
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
