- Project Runeberg -  Bibeln / Nya testamentet. Ny översättning med förklarande anmärkningar av P. Waldenström, fjärde upplagan, 1921. Första delen /
136

(1917)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Matteus - 25 Kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kap. 25:32.

Evangelium enligt Matteus.

att Herren i denna text skildrar den
allmänna världsdomen. De, som ställas
på den högra sidan, skulle då vara alla
troende, de, som ställas på den vänstra,
skulle däremot vara alla, som i otro
förkastat Kristus. Detta är ock den
vanliga uppfattningen.

Att dock icke heller denna
uppfattning kan vara den riktiga, synes av
följande omständigheter: i: o) Skola
både de, som ställas på den högra, och
de, som ställas på den vänstra sidan,
alla dömas efter sitt förhållande till
Kristus, vilket förutsätter, att de känt
Kristus. 2: o) Skola de, som ställas på
de olika sidorna, icke åtskiljas på den
grund, att de ena trott och de andra
förkastat Kristus, utan på den grund,
att de ena älskat och tjänat honom, de
andra däremot icke. Det är knappast
tänkbart, att, om här vore fråga om
den allmänna världsdomen, icke ett ord
skulle nämnas om tron, allra helst som
hela domen grundas på de dömdas
förhållande till Kristus. 3: o) Visar bilden
av herden och hjorden, sådan den här
framställes, att både de ena och de
andra »betat i samma hjord» (jämför
1 Mos. 38: 17) och först nu åtskiljas [–-]
{+—+} d. v. s. både de, som ställas på den
högra sidan, och de, som ställas på den
vänstra, hava tillhört samma hjord
under samma herde ända intill Herrens
återkomst. 4: o) Synes av v. 44, att
även de, som ställas på den vänstra
sidan, hava trott och bekant Jesus vara
Messias samt erkänt sin plikt att
tjäna honom, vilken plikt de även mena
sig hava uppfyllt. 5: o) Talas i denna
text ingenting om de dödas
uppståndelse, vilken visserligen icke hade kunnat
med tystnad förbigås, därest här hade
varit fråga om den allmänna
värdsdomen. Det ord, som här i grundtexten
begagnas för att uttrycka folk (e&vij),
betecknar för övrigt de på jorden
levande nationerna, icke de döda
människorna. De döda äro icke vidare några
nationer, ty i döden upphör den
nationella åtskillnaden. 6: o) När Frälsaren
till dem, som stå på den högra sidan,
säger: Kommen och arven riket, så
visa dessa ord, att han talar om den
dom, som skall ske, när han kommer
igen för att upprätta sitt rike på
jorden, d. v. s. vid den tillkommande
tidsålderns begynnelse. Men den
allmänna uppståndelsen skall icke ske
förr än vid den tillkommande
tidsålderns slut (Upp. 20: 11 följ.).

I enlighet härmed är den i dessa
verser omtalade domen icke den allmänna
världsdomen utan den rensning av den

på jorden befintliga kristna
församlingen, som Herren vid sin återkomst
skall verkställa, i det att de, vilkas
tro varit verksam i goda gärningar,
skola införas i riket, men däremot de,
vilkas tro varit utan frukt, skola
bortkastas. Så hava ock de äldsta
kyrkofäderna fattat Herrens mening. Om
denna dom läs 2 Kor. 5: 10, Rom. 14:
10. Herren skildrar alltså här utan bild
alldeles samma dom, som han ovanför
bildlikt framställt genom liknelsen om
de tio jungfrurna samt liknelsen om
talenterna. De, som ställas på den
högra sidan, äro samma folk som de kloka
jungfrurna och de trogna tr alar na; de,
som ställas på den vänstra sidan, äro
samma folk som de dåraktiga
jungfrurna (v. 2) och den late trälen (v. 26);
samma folk som Herren i Joh. 15: 2
kallar grenar i sig, som icke bära
frukt. Riket, som de rättfärdiga ärva,
är detsamma som bröllopet, i vilket
de kloka jungfrurna inkommo; och den
eviga tuktan, till vilken de, som stå
på vänstra sidan, bortvisas, är samma
fördömelse, som träffade den onyttige
trälen, då han kastades ut i »mörkret
där utanför, där gråten och tändernas
gnisslan skall vara» (v. 30). Att de
rättfärdiga skola vid Herrens
återkomst uppstå (Luk. 14: 14, 1 Kor. 15:
23), var en sanning, som i detta
sammanhang icke kunde komma på tal,
såsom den av samma skäl icke heller
omtalas i de två nämnda liknelserna.

Domen över dem, som i otro och
fiendskap förkastat Jesus (2 Tess. 1:
8), bliver här, såsom i liknelsen om de
tio jungfrurna, onämnd. Detta är en
dom, som sedan skall ske. I denna dom,
likasom i domen över änglarna, skola
de rättfärdiga deltaga (kap. 19:28, 1
Kor. 6: 2, 3).

Med »alla folk» menar Herren
således på detta ställe den vid hans
återkomst på jorden levande kristna
församlingen, vilken då skall omfatta alla
folk. När han kommer igen, skall
nämligen evangelium vara predikat över
hela jorden (kap. 24: 14) och
anammat av alla folk. Jämför Rom. 11:25
följ. Alla folk skola då vara gjorda till
hans lärjungar (kap. 28: 19). När
därför hans församling uppenbaras inför
hans domstol (2 Kor. 5: 10), skall hon
omfatta alla folk, som då finnas på
jorden. Därvid bör dock märkas, att
»alla folk» icke är detsamma som »alla
människor». Jämför kap. 24: 9, där
Herren säger, att lärjungarna skola
varda hatade av alla folk, vilket icke
vill säga: av alla människor. Ty av

136
-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:08:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bibeln/wald1921/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free