Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Matteus - 28 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap.
28:15-18.
Evangelium enligt Matteus.
Men hela deras liv och verk bevisa, att
om det någonsin funnits sanningens
män på jorden, så har det varit
apostlarna.
2: o) verkan av den apostoliska
predikan. Huru är det tänkbart, att
på den första pingstdagen efter Kristi
död tre tusen människor kunnat genom
predikan om Kristi uppståndelse bliva
omvända i Jerusalem, om det icke
varit bekant, att Jesus verkligen var
uppstånden? Och huru är det förklarligt,
att denna predikan århundrade efter
århundrade kunnat bevisa sig mäktig
att omskapa enskilda människor och
hela folk, därest hon vore en lögn?
3: o) fiendernas vittnesoörd. Sedan
deras försiktighet med gravens
bevakning hade misslyckats, vågade de aldrig
antasta lärjungarna för deras förmenta
likstöld. Och däri hade de dock haft en
av de svåraste anklagelsepunkter, som
de någonsin kunnat önska sig mot dem,
i fall saken varit sann. Nu sågo de sig
tvärt om tvungna att muta
landshövdingen, på det han icke skulle röra i
saken. Ja, de vågade aldrig ens
offentligt beskylla lärjungarna för lögn, när
de predikade, att Kristus var
uppstånden. Och huru är allt detta tänkbart,
ifall de icke vetat, att lärjungarna hade
rätt? Med antagandet av Kristi
uppståndelse stå vi inför en gåta, vilken
dock till sin verklighet stödjer sig på
fullgiltiga historiska bevis; med
förnekandet av Kristi uppståndelse stå vi
inför många gåtor, för vilkas skull vi
därjämte måste trotsa de förefintliga
historiska bevisen. Att vi icke kunna
förklara uppståndelsens under, bevisar
endast inskränktheten av vårt förstånd
och ingenting annat. I själva verket
äro ock tusen sinom tusen ting, som
falla inom vår dagliga erfarenhet, lika
oförklarliga. Vem har t. ex. någonsin
förmått förklara, huru sädeskornet
gror, huru barnet får liv i sin moders
kved o. s. v.? Ingen. Och vem förnekar
väl ändå dessa tings verklighet?
Att för övrigt med Kristi
uppståndelse, såsom Paulus i 1 Kor. 15
anmärker, hela evangelium står och faller, är
klart därav, att evangelium hänvisar
syndare till Kristus såsom Frälsaren.
Men att hänvisa syndare till en
frälsare, som ligger i graven, är lika
dåraktigt som att hänvisa de sjuka till en
läkare, som är död och begraven. Är
Kristus icke uppstånden, så är
kristendomen det mest storartade bedrägeri,
som någonsin uppfunnits. Tag bort
Kristi uppståndelse, och av evangelium
står endast makulatur kvar. Så
allvarlig är denna sak.
16. Men. de elva lärjungarna
gingo till Galileen, till det berg,
dit Jesus hade befallt* dem.
* Vilket berg detta varit, är
fullkomligt obekant. Somliga bibeltolkare
hava antagit, att ordet »Galileen» här
och i v. 10 icke betecknar landet
Galileen utan är namnet på det berg, till
vilket Jesus hänvisat de elva. Detta
berg skulle då hava varit en av
Oljebergets toppar. Ett sådant antagande
är dock utan all grund. Det enkla
or-daförståndet i v. 16 hänvisar tydligt
till ett berg i Galileen.
17. Och när de fingo se*
honom, tillbådo** de honom; men
somliga tvivlade.t
? Man har att tänka sig, att
lärjungarna hade samlat sig på berget, och
att Jesus kom till dem, varvid de först
på något avstånd vordo honom varse.
?* Se anm. till kap. 2: 2.
f om det var han. Jämför Luk4 24:
37, 41. De kände icke riktigt igen
honom. Herrens kropp var visserligen
ännu icke den »härlighets kropp» (Fil.
3: 21), som han genom himmelsfärden
vart, men han var dock förvandlad.
Han befann sig i ett för oss ofattligt
mellantillstånd mellan, vad han före
uppståndelsen hade varit, och vad han
genom himmelsfärden skulle varda. Se
Joh. 20: 17. I detta tillstånd kunde
Jesus hastigt uppenbara sig och hastigt
försvinna (Joh. 20:19, Luk. 24:31),
kunde äta och dricka (Luk. 24: 43, Apg.
10: 41), kunde låta taga på sig (Luk.
24: 39, Joh. 20: 27).
18. Och Jesus kom fram* och
talade till dem, sägande: Mig har
blivit given** all makt t i
himmel 11 och på jord.
Ps. 8:7. Matt. 11:27. Joh. 3:35.
13: 3. 17: 2. Ef. 1: 22. Hebr. 1: 2. 2: 8.
[-.-]
{+•+} trädde nära intill dem.
** av min Fader. Jämför kap. 11:
27, Joh. 13: 3.
f Ingenting skapat undantaget. Se
Hebr. 2: 8. Dock är klart, att Fadern
själv är undantagen (1 Kor. 15:27).
Denna makt har Jesus mottagit för
syndares frälsning (Joh. 17: 2). Och han
skall göra den gällande i hela
världsalltet, tills han nedlagt och
tillintetgjort alla fiender, till och med den sista
fienden, som är döden. Därefter skall
han överlämna riket åt sin Fader och
själv bliva underlagd Fadern, på det
[–-]
{+—+} 164
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
