Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Markus - 7 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap.
7:3-8.
Evangelium enligt Markus.
? Grundtextens ord betyder
egentligen överlämning, d. v. s. bud och
stadgar och läror, som de äldsta från gamla
tider överlämnat åt folket att hålla. I
brist på ett brukligt svenskt ord plägar
man i vårt språk benämna sådan
överlämning med det latinska ordet
tradition. »Fädernas stadgar» äro av
judarna samlade i en mycket vidlyftig
urkund, som de kalla Talmud.
** Enligt en annan läsart: förrän
de med näven tvättat händerna. Enligt
denna läsart skulle evangelisten
beskriva det sätt, varpå judarna
tvättade sina händer, nämligen så att de
höllo den ena handen knuten och den
andra öppen samt gnuggade den
knutna i den öppna. En sådan upplysning
kunde dock icke gärna vara av något
intresse för läsarna.
4. Och (när de komma) från
torget, äta de icke, utan att de
hava döpt sig;* och annat
mycket är det, som de hava åtagit
sig att hålla, (såsom) döpelser**
av bägare och sextariert och
kopparkärl. 11
* Somliga bibel tolkare fatta detta
så, att judarna, när de kommo från
torget, icke åto utan att först hava
tagit ett bad. På torget kunde de
nämligen hava kommit i beröring med
allehanda orent folk, hedningar,
publika-ner och andra syndare, varigenom de
själva blivit orenade. Att emellertid
denna mening icke gärna kan vara
riktig, synes därav, att evangelisten
omtalar saken såsom en allmän sed bland
judarna. Han säger nämligen, att alla
judar gjorde det. Om man nu skulle
tänka sig, att mer nogräknade fariséer
alltid, när de kommo från torget,
badade sig, innan de åto, så är det dock
otänkbart, att alla judar eller ens det
stora flertalet gjorde det. Andra
bibeltolkare hava därför ansett, att med
detta döpande menas händernas
tvättande. Men däremot strider den
närmast föregående versen, som talar
särskilt om händernas tvättande.
Händerna tvättade juden alltid före måltiden,
även om han icke hade varit ute på
torget. Att de döpte sig, kan därför
icke betyda annat, än att de med
vatten renade sig, när de kommo från
torget. Möjligen skedde detta renande så,
att de bestänkte sig med vatten
(jämför 4 Mos. 19: 9, 13, 18, 19, 20). Därpå
tyder ock en annan på detta ställe i
grundtexten förekommande, även pä
goda handskrifter stödd läsart, som be-
tyder: oestänkt sig (i st. f. döpt sig).
Denna läsart är nämligen sannolikast
att anse såsom en av någon avskrivare
gjord förklaring, varmed han velat
upplysa, att det där »döpandet» skett
medelst bestänkning. Dock kan renandet
även hava skett så, att man tvättade
alla de nakna kroppsdelarna. I den
betydelsen säga också vi på svenska:
tvätta sig. Jämför Luk. 11:38. Av
sådana ställen som detta kan man se,
att döpa icke alltid betyder detsamma
som neddoppa. Jämför anm. till Matt.
3: 11.
** d. v. s. tvättningar.
[-?f-]
{+¦f+} En sextarie var ett romerskt mått,
vilket rymde ungefär en fjärdedels
kanna eller en halv liter. Då kopparkärl
nämnas särskilt och lerkärl, som blivit
ohelgade, enligt Mose lag skulle slås
sönder (3 Mos. 15: 12), så torde med
bägare och sextarier avses kärl av trä.
Sannolikt står ordet sextarie här för
att beteckna mindre kärl i allmänhet.
För övrigt må märkas, att här icke är
fråga om kärlens renande från smuts
utan om deras renande från det
ohelgande, som de erfarit därigenom, att
t. ex. någon enligt Mose lag oren
människa vidrört dem o. s. v. Se 4 Mos.
19: 14, 15, 18, 22.
f f Somliga handskrifter tillägga här:
och soffor. Därmed menas de soffor,
på vilka man låg till bords. Se anm.
till kap. 4: 21.
5. Och fariséerna och
skriftlärarna frågade honom: Varför
vandra icke dina lärjungar efter
de äldstas stadgar utan äta
brödet med oheliga händer?
6. Men han sade till dem:
Rätt har Esaias profeterat om
eder, I skrymtare, såsom det är
skrivet: Detta folk hedrar mig
med läpparna, men deras hjärta
är fjärran ifrån mig;
Jes. 29: 13.
7. men fåfängt dyrka de mig?
lärande läror, (som äro)
människors bud.
Kol. 2: 18 f. Tit. 1: 14.
8. Sedan I haven lämnat
Guds bud, hållen I*
människornas stadgar.
* Märk motsatsen: Sedan de hade
släppt Guds bud, höllo de fast
människostadgar. Se 2 Tess. 2: 15, där
samma ord begagnas.
[–-]
{+—+} 194
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
