Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Markus - 7 Kapitlet - 8 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Evangelium enligt Markus. Kap.
7:32-8:2.
att han skulle lägga handen på
honom.
* Det grekiska ord, som här står i
grundtexten, betyder egentligen en, som
har svårt att tala. I de sjuttio
uttolkarnas grekiska översättning av det
Gamla testamentet användes det
emellertid stundom för att återgiva ett
hebreiskt ord, som betyder stum. Det är
således möjligt, att även evangelisten
använder det i samma mening, och att
den här omtalade mannen alltså varit
stum. Därpå tyder v. 37, då där med
anledning av mannens botande säges,
att Herren gjorde de stumina talande.
Däremot tyckes å andra sidan v. 35
vittna för den egentliga betydelsen. Ty
där står, att mannen, när han blivit
botad, talade riktigt, vilket antyder,
att han förut talat fastän med
svårighet. Icke alla döva äro stumma. De,
som en gång hört och kunnat tala, men
sedan blivit döva, fortsätta ofta att
tala, fastän deras tal blir oredigt och
svårt att begripa.
33. Och han tog honom
avsides ifrån folket i ensamhet och
stack* fingrarna i hans öron
och spottade och rörde vid hans
tunga,**
Mark. 8: 23. Joh. 9: 6.
* Grundtextens ord betyder
egentligen kastade. Samma ord i Joh. 20:27.
** Herrens omständliga förfarande
vid detta tillfälle kan icke gärna
förklaras på annat sätt, än att med
denne sjuke ett särskilt förhållande ägt
rum. Herren spottade antingen på den
sjukes tunga
- såsom han vid det
tillfälle, som omtalas i kap. 8: 23,
spottade i den blindes ögon
- eller ock
spottade han på sina fingrar, med vilka
han sedan vidrörde mannens tunga.
Spotten likasom vidrörandet var ett
medel, genom vilket hans
helbrägdagö-rande kraft verkade. Jämför anm. till
kap. 6: 13.
34. och han såg upp till
him-melen, suckade* och sade till
honom: Effata,** vilket är: Öppna
dig! t
* Det var en medlidandets suck,
vilken steg upp åt himmelen såsom
bönesuck.
** Detta ord är syriskt.
f Detta syftar både på öron och mun
d. v. s. hörsel och talförmåga. Det
grekiska ordet i grundtexten betyder
egentligen »genoinöppna» (jämför ge-
nomrensa i Matt. 3: 12, genomfrälst i
Matt. 14: 36).
35. Och hans öron öppnades,
och strax löötes* hans tungas
band, och han talade riktigt.
* En tunga, med vilken man ej kan
tala, är såsom bunden. Det hebreiska
ord, som motsvarar vårt svenska stum,
betyder också egentligen en, vars
tunga är bunden.
36. Och han befallde dem*?
att de icke skulle säga det för
någon; men huru mycket han
befallde dem, ännu mycket mer
förkunnade de det.**
* de närvarande. Därmed kan
förstås folket, till vilket Herren nu hade
återvänt med den helbrägdagjorde
mannen. Möjligt är dock, att
evangelisten menar de personer, som hade
fört den döve till Jesus (v. 32). Man
har då att tänka, att dessa hade följt
med, när Jesus förde mannen avsides
utom byn (v. 33).
** Det gjorde de nog i välmening,
men de förstodo icke, att lydnad är
bättre än välmening. Se kap. 1: 45,
5: 43.
37. Och de häpnade alldeles
övermåttan,* sägande: Väl har
han allting gjort; han gör, att
till och med de döva höra och
stumma tala.
* Grundtextens ord skulle
egentligen betyda överövermåttan, om vi
hade ett sådant ord i vårt språk.
8 Kapitlet.
.Tesus spisar fyra tusen män (v.
t-^O), fariséerna begära tecken från himmelen (v.
11-18),
Herren varnar för fariséernas surdeg (v.
14-21),
botar en blind (v.
22-26), Petrus’bekännelse (v. [-27-30),-]
{+27—30),+} Jesus förutsäger sitt lidande (v.
31-33),
tal*r om det kors, som hans lärjungar hava att
vänta, samt vikten av att, trots alla lidanden,
följa honom (v.
34-9: 1).
V.
1-9 evangelium sjunde söndagen efter tref.
T * de dagarna, då det åter var
-*- mycket folk och de icke hade
något att äta, kallade han
lärjungarna till sig och sade till dem:
* * Till v.
1-10 se Matt. 15:
32-39.
2.. Jag varkunnar* mig över
folket, ty det är redan tre dagar,
de hava dröjt hos mig, och hava
intet att äta.
– 197
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
