Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Markus - 9 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Evangelium enligt Markus.
Kap. 9:
IS-18.
dan har kommit, och de hava gjort
honom allt, vad de ville, såsom det är
skrivet om honom. Alltså återstår nu,
att det, som är skrivet om Messias’
lidande, går i fullbordan.» Enligt
Markus uttalade Frälsaren icke öppet
denna sista slutsats, men att den legat i
hans tankegång, tyckes framgå
därav, att hans ord hos Matteus anföras
sålunda: »De gjorde med Elias allt,
vad de ville; sammalunda skall ock
Människans son lida av dem.» Har
Frälsaren icke i verkligheten uttalat
denna slutsats, så har han undvikit
det för att skona lärjungarnas känsla.
Men meningen har ändå för dem
varit så klar eller åtminstone efteråt
blivit så klar, att Matteus framställt
densamma, såsom om Frälsaren hade
uttalat den. Huru som helst har i
Herrens ord legat en antydan om hans
död, och denna antydan skulle hjälpa
lärjungarna att förstå hans tal om
uppståndelsen. Ty ehuru de endast
inbördes hade samtalat om den saken
och icke nämnt något åt honom, så
kände han dock fullkomligt deras
tankar. ’- Andra bibeltolkare återgiva
Frälsarens ord sålunda: »Elias kommer
först och återställer allt; men huru är
det då möjligt, att det med avseende
på Människans son står skrivet, att
han skall mycket lida och föraktas?»
Såsom ville han säga: »Det ena
rimmar sig ju inte med det andra; ty om
Elias återställer allt, så kan ju
Mes-sias icke hava sådant lidande att
vänta utan tvärt om ett ärofullt
mottagande.» Frälsaren skulle då med dessa ord
hava velat visa oriktigheten av den
bland judarna vanliga föreställningen
om betydelsen av Elias5 verksamhet.
Och lösningen av hela spörsmålet
skulle i sådant fall ligga i v. 13, där
Frälsarens mening vore: »Men det är icke
så, som skriftlärarna säga, utan Elias
har redan kommit; och långt ifrån att
han skulle enligt deras mening hava
återställt allt, hava de gjort honom
allt ont, som de velat.» Denna senare
uppfattning synes dock mer tvungen
än den förra.
14. Och* när de** hade
kommit till lärjungarna, sågo de
mycket folk omkring dem och
skriftlärare, som tvistadet med dem.
? Till v.
14-29 se Matt. 17:
14-21.
Händelsen berättas även i Luk. 9: 37 [–42.-]
{+—42.+}
** nämligen Jesus och de tre, som
voro med honom.
[-?f-]
{+¦f+} Tvisten hade uppstått till följd
därav, att lärjungarna icke hade
kunnat bota den sjuke ynglingen (v.
16-
18). Naturligtvis vart lärjungarnas
denna gång misslyckade försök en kär
anledning för fienderna att kasta sig
över dem. Nu, tänkte de, skulle de visa,
att den kraft till helbrägdagörelse,
som lärjungarna menade sig hava fått
av Herren, endast var en överspänd
inbillning. Alla de gånger,
lärjungarna hade lyckats, voro nu ett intet i
jämförelse därmed, att de denna gång
hade misslyckats!
15. Och strax, när allt folket
fick se honom, vörda de häpna*
och lupo till och hälsade honom.
* Ordagrant: uthäpna. Se anm. till
v. 6. Vad folket häpnade över, säger
evangelisten icke. Möjligen häpnade
de av glad överraskning, att Herren
nu i rätta ögonblicket kom sina
lärjungar till hjälp, vilket syntes dem
såsom en utomordentlig Guds skickelse.
Eller ock berodde häpnaden därpå, att
ännu en återstod av den himmelska
glansen från förklaringen syntes på
Herren. Det förra är sannolikare, då
i texten ingenting finnes, som
antyder det senare.
16. Och han frågade dem:*
Varom tvisten I med dem?**
* nämligen folket. Det var
egentligen icke folket utan endast
skriftlärarna, som hade disputerat, men
Herren ställer sin fråga till hela hopen, i
vilken även skriftlärarna befunno sig.
** d. v. s. med lärjungarna.
17. Och en ur folket isvarade
honom: Lärare, jag förde hit till
dig* min son, som har en .stum**
ande.
* Mannens mening var icke att föra
sonen till lärjungarna utan till Jesus.
Men när han kom dit, var Jesus icke
där. Därför vände han sig till
lärjungarna.
** en oren ande, som gör honom
stum.
18. Och var han än gripit*
honom, river han honom, och han
fradgas och gnisslar med
tänderna och tvinar bort,** och jag
sade till dina lärjungar, att de
skulle driva honom ut, och de
förmådde icke.
* Den orene anden släppte honom
ibland (Luk. 9: 39), men så grep han
honom igen.
203
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
