Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Markus - 9 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap.
9:18-26.
Evangelium enligt Markus.
** Grundtextens ord betyder
egentligen förtorkas, vissna. Samma ord i
kap. 3: 1, Matt. 13: 6, 21: 19.
19. Men han svarade och
sade till dem: 0 du otrogna släkte,
huru länge skall jag vara hos
eder? Huru länge skall jag
fördraga eder? Fören honom till
mig.
20. Och de förde honom till
honom. Och när anden fick se
honom, strax slet han* honom
häftigt; och han föll ned på
marken och vältrade sig och frad-
gades.
Mark. 1: 26.
* De onda andarna råka i raseri
vid Jesu närhet.
- Evangelistens ord
kunna ock återgivas sålunda: När han
(den besatte) fick se honom (Jesus),
strax slet anden honom o. s. v. Den
förra översättningen är dock
sannolikare. Grundtextens ord uttrycker, att
den onde anden slet honom, så att han
drogs ihop
- ungefär såsom man ser
på människor, som hava kramp.
21. Och han frågade hans
fader: Huru lång tid är det, som
detta har kommit på honom?
Men han sade: Från barndomen ;
22. och ofta har han kastat
honom till och med i eld och
i vatten, att han måtte förgöra
honom; men om du kan något,
så varkunna dig över oss* och
hjälp oss.
Mannen tänker icke bara på sonen.
Sonens nöd var hela familjens nöd.
Därför säger han icke: »hjälp honom!»
utan: »hjälp oss!»
23. Men Jesus sade till
honom: Om du kan*
- allt är
möjligt för den, som tror.
Luk. 17: 6.
* Frälsaren upprepar mannens ord,
såsom ville han säga: Om jag kan
-
nuväl icke på min förmåga allenast
utan på din tro kommer det an; allt är
möjligt att erhålla för den, som tror.
Tron mottager, vad Gud giver. Märk
för övrigt, huru här, såsom i många
andra fall, den enes tro är ett medel
för Guds krafts överförande till den
andre. Se Matt. 8: 13, 15: 28. Det står
icke om sonen, att han trodde. Men
fadern trodde. Se anm. till kap. 6: 6.
24. Strax ropade barnets
fader och sade: Jag tror; hjälp
min otro.*
* d. v. s. hjälp mig, otrogne. Ett
sådant uttryckssätt är i Nya
testamentet mycket vanligt, när egenskapen
skall starkare framhållas. Sålunda
sä-ges i 1 Tim. 6: 17: Hoppas på
rikedomens ovisshet i st. f.: Hoppas på den
ovissa rikedomen; Rom. 6:4: Vandren
i livs nyhet i st. f.: Vandren i ett nytt
liv; Rom. 8:26: Anden hjälper vår
svaghet i st. f.: hjälper oss, som äro
svaga. I Luk. 1: 48 säger Maria: Gud
har sett till sin trälinnas förnedring
(= till sin ringa trälinna). Jämför
även anm. till Luk. 2: 14.
- Märk i
denna text: l:o) Att mannen förde
sonen till Jesus, däri låg tro. 2: o)
Men då han icke träffade Jesus utan
endast lärjungarna, och dessa
misslyckades i sitt försök att hjälpa, så sjönk
hans tro. 3: o) När han därför sedan
träffade Jesus, sade han mycket
tvivlande: Om du kan något, så hjälp oss!
4:o) Genom orden: »Allt är möjligt
för den, som tror», hjälpte Herren upp
hans tro igen, så att han kunde säga:
Jag tror. 5: o) Dock när han
besinnade, vad som enligt Frälsarens ord nu
berodde på hans tro, så kände han,
huru svag hon var för att läggas till
grund för en väldig verkan. Därför
sade han: Hjälp min otro. Att han
sade »min otro» i st. f. »min svaga tro»,
det var ett uttryck av hans vid
tillfället häftigt upprörda känsla. På
samma sätt får man ock nu ofta höra Guds
barn klaga över »sin otro», där de
rätteligen skulle säga »svaga tro».
Jämför anm. till kap. 6:52. 6:o) Trots
trons svaghet hjälpte Herren. Det är
icke den svaga tron, utan den
verkliga otron, som gör människan
otillgänglig för Herrens hjälpande makt.
25. Och när Jesus såg, att
folket lopp tillsammans dit, näpste
han den orene anden, sägande till
honom: Du stumme och döve
ande, jag bjuder dig: Far ut ur
honom och far icke vidare in i
honom.
26. Och han skrek* och slet
honom mycket och for ut, och
han vart såsom död, så att de
flesta sade, att han hade dött.**
* Han talade icke; ty det var en
stum ande. Men han skrek. Ty skrika
kunna de stumma göra.
[–-]
{+—+} 204
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
