- Project Runeberg -  Bibeln / Nya testamentet. Ny översättning med förklarande anmärkningar av P. Waldenström, fjärde upplagan, 1921. Första delen /
216

(1917)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Markus - 11 Kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kap. 11:22-31.

Evangelium enligt Markus.

22. Och Jesus svarade och
sade till dem: Haven tro på Gud.*

* Om lärjungarna hade haft en full
tro till Gud, så skulle de icke hava
funnit det underligt utan tvärt om
naturligt, att det hade gått så med
fikonträdet, som de nu sågo. De skulle
då hava förstått, att ett sådant ord av
Jesus, uttalat i sådan fullkomlig tillit
till Gud, måste hava en sådan verkan.
Den kraft, som Jesus hade att göra
under, var honom given av Fadern
(Joh. 5: 19, 36). Han utbad sig
densamma alltid av Fadern och det i
fullkomlig tillit om bönhörelse (se Joh.
11:41, 42). Hela hemligheten av den
skedda gärningen var sålunda en trons
hemlighet, vilken lärjungarna skulle
förstå genom att själva hava tron.
Denna tro åter är icke blott den vissa
tillförsikten, att det, som man beder
och säger, skall ske; utan hon är
hjärtats och hela personens fullkomliga
hängivenhet och tillit till Gud,
varigenom människan göres delaktig av
Guds kraft. Sedan yttrar sig denna tro
även uti visshet om bönhörelse. Men
där visshet om bönhörelse finnes, utan
att personen först står i ett rätt trons
förhållande till Gud, där uträttar
vissheten intet. Därför säger Herren icke:
Haven tro på bönhörelse, utan: Haven
tro på Gud. En sådan tro är alltid
förmedlad genom Kristus. Se Joh. 14: 1,
1 Petr. 1: 21.

23. Sannerligen säger jag
eder: Vilken som sagt till detta
berg: Häv dig upp och kasta dig
i havet, och icke tvivlat i sitt
hjärta utan tror, att vad han
talar, sker, för honom skall det (så)

vara.

Luk. 17: 6.

24. Fördenskull säger jag
eder: Allt vad I bedjen och
begären, tron, att I haven fått

det,* och det skall vara åt eder.
Luk. 11:9. Joh. 15:7. 1 Joh. 3:
22. Jak. 1: 5 f.

* I skolen betrakta det så, som
ha-den I redan fått det. Det är åt eder i
Guds råd redan bestämt och skall för
visso tillfalla eder. När konungen i
sitt råd beslutit en utmärkelse, t. ex.
en medalj, åt någon, så säger denne:
»Jag har fått en medalj»; och sedan
väntar han, att denna medalj skall
tillställas honom.

25. Och när I stan,* bedjan-

de, så förlåten,** om I haven
något emot någon, på det att ock
eder Fader, som är i himlarna må
förlåta eder edra överträdelser.

Matt. 6:14. Ef. 4:32. Kol. 3:13.

* Se anm. till Matt. 6: 5.

** Ett huvudvillkor för bönhörelse
är, att man av hjärtat förlåter sin
nästa, vad han har brutit. Genom agg
binder man sig själv i synd, emedan man
med ett sådant sinne icke kan få
förlåtelse av Gud. Se Matt.
18:21-35.
Men under sådana förhållanden har
man ingen bönhörelse att vänta.
-
Märk, huru Herren förutsätter, att
hans lärjungar hava synder, som
behöva av Gud fortfarande förlåtas.

Den här i våra vanliga biblar
förekommande v. 26 saknas i de äldsta
och bästa handskrifterna. Den lyder
sålunda: Men om I icke förlåten, så
skall icke heller eder Fader, som är i
himlarna, förlåta edra överträdelser.

27. Och* de kommo åter till
Jerusalem. Och medan han gick
omkring i helgedomen, kommo
till honom översteprästerna och
skriftlärarna och de äldsta

* Till v.
27-33 se Matt.
21:23-
27. Detsamma omtalas även i Luk.
20:
1-8.

28. och sade till honom: Av
vad makt gör du detta, eller
vem har givit dig denna makt,
att du må göra detta ?

Apg. 4: 7. 7:27.

29. Men Jesus sade till dem:
Jag skall fråga eder ett enda
ord; och svaren mig, och jag
skall säga eder, av vad makt jag
gör detta.

30. Johannes’ dop, var det
från himmelen eller från
människor? Svaren mig.*

* Att Herren åter upprepar detta,
tyckes antyda, att fienderna gjorde
försök att undandraga sig frågan.

31. Och de tänkte vid sig
själva, sägande: Om visäga: från
himmelen, så skall han säga:

Varför trodden I då icke honom ?
Luk. 7: 30.

[–-]

{+—+} 216
-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:08:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bibeln/wald1921/0224.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free