Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Markus - 13 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Evangelium enligt Markus.
Kap.
13:11-25,
eder givet i den stunden, talen
detta; ty det är icke I, som talen,
utan åen helige Anden.
* Till v.
11-13 jämför Matt. 10: 19 [–22,-]
{+—22,+} Luk. 12: 11 f.
12. Och broder skall
överlämna broder till död och fader
barn, och barn skola sätta sig
upp mot föräldrar och döda dem.
13. Och I skolen vara hatade
av alla* för mitt namns skull;
men den som hållit ut intill
änden, han skall varda frälst.
Upp. 2: 7.
* I Matt. 24: 9 heter det »alla folk».
Att Markus säger »av alla», det sker
i överensstämmelse med ett talesätt,
som är vanligt, då man vill skildra
något, som är allmänt. Se anm. till Matt.
10: 22.
14. Men när I fån se
förödelsens styggelse stående,* där den
icke bör**
- den som läser det,
må han förstå det
- då flykte
de, som äro i Judeen, till bergen,
Dan. 9: 27. 12: 11.
* Grundtextens uttryck på detta
ställe (åoTrptora) angiver förödelsens
styggelse såsom en personlighet.
Därmed menas då upphofsmannen till
förödelsen, nämligen den romerska hären.
Att Herren för övrigt med sina ord
avser Jerusalems belägring och förödelse,
synes tydligast av Lukas, där hans ord
återgivas sålunda: När I fån se
Jerusalem omringat av läger, veten då, att
dess förödelse har kommit nära (Luk.
21: 20).
** på heligt rum (Matt.) d. v. s.
tempelplatsen. Dock är i betraktande
av Luk. 21: 20 icke omöjligt, att
därmed förstås Jerusalem och dess
närmaste omgivning.
15. men den, som är på taket,
stige icke ned och gånge icke
heller in för att taga något ur
sitt hus,
Luk. 17: 31.
16. och den, som (gått ut) till
åkern, vände icke tillbaka för att
taga sin mantel.
17. Men ve dem, som äro
havande, och dem som giva di i de
dagarna!
18. Men bedjen, att det icke
må <ske om vintern;
19. ty dessa dagar skola vara
en vedermöda,* sådan att ingen
dylik har inträffat från
begynnelsen av skapelsen, som Gud
har skapat, intill nu, och icke
alls skall inträffa.
* Herren kallar dagarna själva för
en vedermöda, emedan de äro fulla av
vedermöda.
20. Och om Herren icke hade
förkortat dagarna, så skulle intet
kött hava blivit frälst, men för
de utvaldas skull,* som han har
utvalt, har han förkortat dagarna.
* på det att de icke må förgås. Se
anm. till Matt. 24: 22. Somliga
bibeltolkare uppfatta Herrens mening så,
som ville han säga: på det att icke de
utvalda må till följd av lidandets
långvarighet avfalla. Se 1 Kor. 10: 13.
Detta är nog en god mening, men
överensstämmer icke väl med
samman-hanget, som handlar om dagarnas
förkortande, på det att icke allt kött må
21. Och då om någon säger
till eder: Se, här är Kristus; ee
där, eå tron det icke.
Luk. 17: 23. 21: 8. 2 Tess. 2: 11.
22. Men falska krister och
falska profeter skola uppstå* och
göra tecken och* under för att
bortförvilla,** om möjligt, de
utvalda.
* Eller: uppväckas, nämligen av
Satan. Jämför 2 Tess, 2: 9.
** från tron. Se 1 Tim. 6: 10.
23. Men tagen I eder tillvara.
Jag har förutsagt eder allt.
24. Men* i de dagarna, efter
den vedermödan, skall solen
förmörkas, och månen skall icke
giva sitt sken,
Jes. 13:10. Hes. 32:7. Joel 2:10,
31. 3: 15 f. Apg. 2: 20. Upp. 6: 12.
* Till v.
24-27 se Matt. 24:
29-31.
Detsamma omtalas i Luk. 21:
25-28.
25. och stjärnorna skola vara
fallande* från himmelen, och de
[–-]
{+—+} 223
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
