Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Markus - 16 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Evangelium enligt Markus.
Kap.
16:7-11.
Där skolen I få se honom,
såsom han har sagt eder.
Mark. 14:28. Apg. 1:3, 13:31. 1
Kor. 15: 5.
* Han, som till följd av sin
förne-kelse var i största nöd, skulle särskilt
höra det goda budskapet, att Jesus var
uppstånden Somliga bibeltolkare anse,
att Herren, genom att särskilt nämna
Petrus, velat framhålla honom såsom
den förnämste bland apostlarna.
Jämför Matt. 10: 2, 16: 18. Men vad hade
väl kunnat vara olämpligare än detta
uti ett sådant ögonblick och efter ett
sådant fall, ur vilket Petrus ännu icke
var upprättad? Det skulle ju hava
låtit som en bitter ironi.
8. Och när de hade kommit
ut,* flydde de ifrån griften, ty
bävan och häpenhet** hade
intagit dem,t och de sade icke
något för någon,tt ty de fruktade.
* nämligen ur gravkammaren, i
vilken de hade gåt in (v. 5).
** Samma ord som kap. 5: 42. Det
uttrycker, att de voro bragta ur
fattningen till följd av sin förskräckelse.
[-?f-]
{+¦f+} Ordagrant: höll dem.
tf nämligen under vägen.
Tillägg till evangelium enligt Markus.
Jesus uppenbarar sig för Maria från Magdala
(v. 9-11), för två lärjungar (y. 12-13), för de
elva (v.
14-18), upptages till himmelen (v.
19-20).
v.
14-20 evangelium på Kristi himmelsfärdsdag.
Det tvära avbrott, varmed
evangelium enligt Markus i v. 8 slutar, giver
anledning till den slutsats, att
antingen evangelisten aldrig blivit i tillfälle
att ordentligt avsluta sin skrift, eller
ock att det ursprungliga slutet har
förkommit. Redan tidigt sökte man
därför att fylla den sålunda insedda
luckan genom att tillägga ett lämpligt
slut. Tvenne olika sådana tillägg
förekomma uti mycket gamla
handskrifter. Det ena lyder sålunda: Men allt,
som var dem befallt, vilka voro
omkring Petrus, hava de korteligen
omtalat. Men efter detta sände Jesus själv
från solens uppgång till dess
neder-gång genom dem den heliga och
oförgängliga predikan om den eviga
frälsningen. Det andra tillägget är det,
som förekommer i våra vanliga biblar.
Att detta tillägg icke ursprungligen
tillhört evangeliet, det synes därav, att
det icke förekommer i de äldsta och
viktigaste urkunderna. Kyrkofadern
Eusebius i början av fjärde
århundradet omtalar ock, att i nästan alla
handskrifter på hans tid Markus’
evangelium slutade med orden: ty de
fruktade (v. 8), och Hieronymus, som i
slutet av fjärde århundradet översatt
bibeln på latin, säger, att i nästan alla
grekiska handskrifter v.
9-20 fattats.
Därtill kommer, dels att detta tillägg
icke står i något egentligt sammanhang
med v.
1-8, dels att uti detsamma
förekomma uttryck, som äro främmande
för Markus, dels att det innehåller
bestämda motsägelser mot den
evangeliska historien. Sannolikt utgör det
ett stycke av någon annars obekant,
redan tidigt förkommen skriftlig
urkund. Många sådana skriftliga
urkunder funnos under den apostoliska
tiden, såsom Lukas berättar (Luk. 1:1).
Att detta stycke åtminstone mycket
tidigt var känt, synes därav, att det
omnämnes redan av Ireneus (f 202).
Det kan emeiiertid icke hava det
anseende, som tillkommer en apostolisk
skrift.
Efter dessa anmärkningar låta vi
nu v.
9-20 här följa.
9. Men när han hade
uppstått bittida på första dagen i
veckan, syntes han först för
Maria från Magdala, från vilken
han hade utdrivit sju onda
andar.*
Joh. 20: 14 f.
* Se Luk. 8: 2. Orden visa, att
detta stycke icke kan utgöra fortsättning
till v.
1-8. I v. 1 nämner evangelisten
Maria från Magdala utan närmare
beskrivning, och då är det icke rimligt,
att han några verser därefter vid
hennes namn skulle hava tillagt denna
anmärkning.
10. Hon gick och omtalade
det för dem, som hade slutit eig
till honom,* vilka sörjde och
gräto.
* Ordagrant: blivit med honom.
Berättaren menar lärjungarna i
allmännare bemärkelse, icke blott de elva,
vilka sedan särskilt nämnas i v. 14.
11. Även dessa, när de fingo
höra, att han levde och hade
blivit beskådad* av henne, vordo
otrogna.**
* ej blott sedd. Hon hade betraktat
honom. Samma ord som i Matt. 6: 1.
Se anm. till v. 16.
[–-]
{+—+} 237
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
