Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Lukas - 4 Kapitlet - 5 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. 4:
37-5: 1. Evangelium enligt Lukas.
* Ordagrant: ett dån. Här samma
ord som i Apg. 2: 2, Hebr. 12: 19. Vi
begagna ordet rop på samma sätt i
svenska språket, när vi säga, att någon
kommer i ropet.
38. Men* han stod upp och
kom från synagogan in i Simons
hus. Men Simons svärmoder var
plågad** av evår feber, och det
bådo honom om henne.
* Till v.
38-39 se Matt. 8:
14-15,
Mark. 1:
29-31.
** Bet grekiska ordet i grundtexten
betyder egentligen: sammanhållen,
sammanpressad, sedan ock betryckt,
plågad. Samma ord i Matt. 4: 24, Luk.
12: 50.
[-.j*-]
{+•j*+} nämligen Petrus och de andra,
som hörde till huset.
39. Och han ställde eig över*
henne och näpste** febern, och
den lämnade henne, men straxt
stod hon upp och tjänade dem.
* d. v. s. så att han lutade sig över
henne. Enligt Matteus och Markus
fattade han även hennes hand.
** Febern framställes såsom en
person, som Herren straffar och befaller
att avlägsna sig. Jämför kap. 7: 8.
1* P& ögonblicket. Se anm. till. kap.
1: 64.
40. Men* när solen gick ned,
förde alla, så många som hade
sjuka i mångahanda sjukdomar,
dem till honom; men han botade
dem, läggande händerna** på var
och en särskiltt av dem.
* Till v.
40-41 se Matt. 8:
16-17,
Mark. 1:
32-34.
** ej blott den ena handen.
[-’.f-]
{+’•f+} icke på två på en gång utan på
var och en för sig. Händerna lades
på huvudet. Att Herren även botade
utan händernas påläggande, är genom
den evangeliska historien bekant.
41. Men även onda andar
foro ut ifrån många, ropande
och sägande: Du är Guds Son.
Och näpsande dem tillät han dem
icke att tala, emedan de visste,
att han var Kristus.
42. Men* när det hade blivit
dag, gick han ut och drog bort
till en öde trakt, och
folkskarorna sökte efter honom, och de
kommo ända till honom** och
höllo honom kvar, att han icke
skulle fara ifrån dem.
* Till v.
42-44 se Mark. 1:
35-39.
** De slutade icke med sitt sökande,
förrän de hunno ända fram till honom.
Markus berättar, att Simon och de,
som voro med honom, kommo efter
Jesus och sade: Alla söka dig. Lukas
berättar mindre enskildheter. Därför
säger han, att folkskarorna kommo ända
till honom.
43. Men han sade till dem:
Även för de övriga städerna
måste jag predika evangelium om
Guds rike, ty därtill har jag
blivit utsänd.
44. Och han var predikande*
i** Galileens synagogor.
* Det var hans egentliga och
fortfarande göromål att predika. »Han var
predikande», »han var lärande», och
dylika uttryck betyda icke detsamma/
som: »Han predikade», »han lärde» o.
s. v., utan de beteckna, att någon
sysselsätter sig med något, befinner sig i
utövningen av något, har något till sin
ständiga gärning o. s. v.
** Ordagrant: till. Se anm. till
Mark. 1: 21.
5 Kapitlet.
Det stora fiskafänget (v.
1-11). Jesus
botar en spetälsk (v.
12-16), en lam (v.
17-26)t
kallar Levi (v. 27- 32), undervisar om fasta
(v. 33 39).
V.
1-11 evangelium femte söndagen efter tref.
en* det skedde, i det att fol-
ket låg över honom och
hörde Guds ord, var han själv
stående vid sjön Gennesaret;
* Till v.
1-11 se Matt. 4:
18-22,
Mark. 1:
16-20. Lukas berättar
fullständigare än de andra två. Men han
har satt denna händelse i ett annat
tidssammanhang. Ty det, som Lukas
berättar i kap. 4:
31-44, har enligt
Markus och Matteus tilldragit sig
efter det, som omtalas här. Sådan
om-vändning av händelsernas tidsföljd är
vanlig i evangelierna. För evangelis-
[–-]
{+—+} 274
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
