Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Lukas - 13 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Evangelium enligt Lukas.
Kap.
13:9-19.
kommande året, så är det bra, och då
kan det få stå fortfarande.
** Såsom det ofruktsamma trädet
äntligen hugges bort, så skulle
Jerusalem, om det icke nu ändrade sitt sinne,
snart hemfalla åt undergång (se v. 35). [–-]
{+—+} En tillämpning av enskildheterna i
liknelsen (de tre åren, fikonträdet,
vingården, jorden som göres onyttig,
grävandet, gödandet o. s. v.) ingår icke i
liknelsens plan (jämför anm. till Matt.
25: 13). Vad Herren vill framställa,
är nödvändigheten av snar
sinnesändring, och därutöver får icke liknelsen
pressas. Se anm. till kap. 12: 59.
10. JMLen* han var lärande i
en av synagogorna på sabbaten.
* Det, som omtalas i v.
10-17, förekommer endast hos Lukas. Var och när
händelsen tilldragit sig, säges icke.
11. Och se, (där var) en
kvinna, som hade haft en
svaghetsande i aderton år; och hon var
hopkrumpen och oförmögen att
räta sig upp fullständigt.*
* Hon hade en ond ande (v. 16), som
förlamade hennes muskelkraft, så att
hon icke kunde räta sig upp.
12. Men när Jesus fick se
henne, kallade han henne till 6ig
och sade till henne: Kvinna, dai
är löst* ifrån din svaghet.
* I samma stund, som Herren sade
detta, var kvinnan verkligen fri från sin
sjukdom, vilket visade sig däri, att
hon strax rätade sig upp. Att Herren
säger löst, sker i överensstämmelse
med bilden, i vilken svagheten
framställes såsom en boja (v. 16).
13. Och han lade händerna på
henne,* och strax rätade hon sig
upp och prisade Gud.
* Handpåläggningen var icke allenast
ett tecken utan ett medel för
överförandet av Herrens kraft på de sjuka. Se
anm. till Matt. 19: 15.
14. Men
synagogförestånda-ren, misslynt däröver, att Jesus
botade på sabbaten, svarade och
sade till folket:* Sex dagar äro,
på vilka man bör arbeta.
Kommen därför på dem och låten
bota eder, och icke på
sabbatsdagen.
2 Mos. 20: 9. Luk. 6: 7 t, 14: 3 f.
Joh. 7: 23.
* Han tordes icke direkt vända sig
mot Jesus, fastän förebråelsen
egentligen gällde honom.
15. Men Herren svarade
honom och sade: I skrymtare,*
löser icke var och en av eder på
sabbaten sin oxe eller åsna från
krubban och leder dem bort och
vattnar dem?
* Du och dina likar. Herren
betecknar härmed hela hopen av fariséer,
skriftlärare, präster och
synagogföre-ståndare. De låtsade ett synnerligt nit
om lagen, men invärtes voro de endast
skrymtare. Se Matt. 23: 13 i
16. Men denna, som är en
Abrahams dotter,* vilken Satan
har bundit,** se, (nu) i aderton
år, borde hon icke lösae från
denna boja på sabbatsdagen?
* Hon var judinna och hörde
således till Guds egendomsfolk. Tänk så
mycket mer en Abrahams dotter är än
en åsna! Skulle hon då icke lösas ur
Satans band?
** Satan hade genom en ond ande
bundit henne. De onda andarna lyda
under Satan samt utföra såsom hans
redskap hans vilja. Se anm. till Matt.
12: 26, 29.
17. Och när han sade detta,
blygdes* alla, som sto do emot
honom,** och allt folket gladdes
över alla de härliga ting, som
gjordes av honom.
* Ordagrant: nedblygdes. De vordo
alldeles krossade av blygsel.
** ty vad skulle de hava att säga
mot så enkla sanningar? Dock drev
blygseln dem icke till att erkänna sina
synder.
18. lian sade alltså:* Vad
är Gruds rike likt, och vid vad
skall jag likna det?
* Detta alltså syftar tillbaka på v.
10. I v. 10 omtalas nämligen, att
Herren var lärande i en synagoga, men
vad han lärde, säges först här.
19. Det är likt ett senapskorn.,
som en människa tog och kaehi-
[–-]
{+—+} 3 23
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
