Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Lukas - 14 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap.
14:9-16.
Evangelium enligt Lukas.
dig och honom, skall komma och
säga till dig: Giv plats åt denne;
och då skall du begynna* med
blygsel intaga den sista platsen.
* Med förnedringen under en börjar
förnedringen under den ene efter den
andre, till dess du sitter på sista platsen.
10. Utan när du blivit
bjuden, så gå och lägg dig på den
sista platsen, på det att, när han
kommit, som har bjudit dig, skall
han säga till dig: Min vän, stig
hit* högre upp. Då skall du
hava ära inför alla dem, som
ligga till bords med dig;
* Husherren föreställes stå vid den
högsta platsen, och dit uppåt bjuder han
den kära gästen. Jämför Ords. 25: 7.
11. ty var och en som
upphöjer sig själv, han ekall varda
förnedrad, och den som
förnedrar sig själv, han skall varda
up
ob 22:29. Ords. 29:23. Luk. 18:
14. 1 Petr. 5: 5.
* Orden utgöra en allmän sats om
nödvändigheten att vara ödmjuk. Här
äro de dock sagda med särskild
hänsyftning på, huru det skall gå i
Mes-sias’ rike. Se Matt. 23:12 och anm.
därtill. Tanken på detta rike var det väl
ock, som gav Herren anledning att i v.
8 icke tala om gästabud i allmänhet
utan om bröllop. Jämför Matt. 22: 2
följ.
12. M.en han sade även till
den, som hade bjudit honom:
När du gör morgonmåltid eller
aftonmåltid, så kalla icke dina
vänner ej heller dina bröder ej
heller dina fränder ej heller rika
grannar, på det att icke även de
till äventyrs må bjuda dig igen,
och vedergällning ske åt dig,*
* Ty när du får vedergällningen här,
så har du ingen att få av Gud i riket,
när det kommer. Du har då fått ut din
lön (Matt. 6:2, 5, 16).
- Herren har
med dessa ord icke velat göra det till
synd att bjuda sina vänner och
närmaste. Men han vill säga, att man gör
en stor förlust, om man därigenom
hindras att bjuda de fattiga och elända. Ty
att bjuda dessa förer med sig lön i Guds
rike, vilken lön man går miste om, när
man ställer så till, att man får ut sin
lön redan här i denna tidsålder. Men
att mista lönen i Guds rike, det är att
göra en outsäglig förlust.
13. utan när du gör
gästabud, så bjud fattiga,
krymplingar, halta, blinda.
14. Och salig skall du vara,
emedan de icke hava att
veder-gälla dig; men det skall
veder-gällas dig i de rättfärdigas
uppståndelse.*
* Judarna lärde en dubbel
uppståndelse, och denna lära godkändes här av
Kristus. Jämför ock kap.
20:34-36
samt Matt. 24: 31. Hos Paulus
förekommer samma lära på flere ställen (1
Kor 15:22 f., 1 Tess. 4:16, Apg. 24:15).
Med de rättfärdiga menar Herren dem,
som äro rättfärdiga inför Gud. Att det
är genom tron, som denna rättfärdighet
vinnes, lärer evangelium för övrigt.
De, som här kallas rättfärdiga, kallas
därför i 1 Kor 15: 23 »de som tillhöra
Kristus».
15. Jjlen någon av dem, som
lågo med till bords, sade, när
han hade hört detta, till honom:
Salig den, som skall äta bröd i
Guds rike.*
* Herrens ord om de rättfärdigas
uppståndelse uppväckte hos denne gäst
tanken på det kommande gudsriket.
Och det gästabud, vid vilket man nu
satt, väckte tanken på det stora
gästabudet i*gudsriket (jämför Matt. 8: 11,
Luk. 13: 28 f.). Judarna menade, att
när Messias komme, skulle han
uppväcka alla avlidna Abrahams barn samt
upprätta sitt rike på jorden. I en judes
tankar hörde fördenskull dessa två
saker alltid tillsammans. Därför väckte
talet om det ena tanken på det andra.
Att för övrigt den här omtalade
mannen fattade Herrens ord: de
rättfärdiga, likbetydande med -.judarna, det
var på hans judiska ståndpunkt
naturligt. Judarna ansågo sig nämligen för
det rättfärdiga folket. Följaktligen
ansåg mannen sig själv naturligtvis vara
en av de saliga, som skulle få äta bröd
i Guds rike. Det var hans egen fröjd
vid tanken därpå, som gav sig luft i
hans utrop. Så kan man fröjdas i ett
falskt hopp.
16. Men han sade till honom:*
En viss människa** gjorde en stor
aftonmåltid och bjödt många.ft
[–-]
{+—+} 328
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
