Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Lukas - 15 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap, 15;
4-14, Evangelium enligt Lukas.
4. Vilken* människa bland
eder, som har hundra får och
har förlorat ett enda av dem,
lämnar icke de nittionio i öknen
och går efter det förlorade, till
dess han funnit det ?
Hes. 34: 11 f.
* Till liknelsen om fåret jämför
Matt. 18:
12-14, där ungefär samma
liknelse förekommer, men i ett helt
annat sammanhang och en annan
betydelse, varom se anm. till Matt. 18: 14.
6. Och när han har funnit
det, lägger han det på sina
axlar* glädjande sig;
* Enligt en annan läsart: på sina
egna axlar.
6. och när han kommit hem,
kallar han tillsammans vännerna
och grannarna, sägande till dem:
Glädjens med mig; ty jag har
funnit mitt får, det förlorade.
1 Petr. 2:25.
7. Jag säger eder, att på
samma sätt skall det vara* glädje i
himmelen över en enda syndare,
som ändrar sitt sinne, mer än
över nittionio rättfärdiga, som
icke hava behov av
sinnesändring.**
* icke bara för tillfället varda utan
vara.
** Därmed åsyftar Herren
fariséerna, såsom hela sammanhanget visar.
Han kallar dem rättfärdiga, emedan
de själva höllo sig för att vara
rättfärdiga. I sin framställning sänker han
sig ned till deras egen ståndpunkt för
att där kunna desto kraftigare krossa
dem. Jämför anm. till kap. 7: 41. Men
fariséerna höllo sig för rättfärdiga,
emedan de i yttre måtto icke av veko
från lagens föreskrifter. Se Fil. 3: 6.
8. Jcjller vilken kvinna, som
har tio drakmer,* tänder icke, om
hon förlorat en enda drakma,
upp ljus och sopar huset och
söker med omsorg, till dess hon
funnit den ?
* Drakman var ett grekiskt mynt,
motsvarande en romersk denarie eller
vid pass sextio öre.
9. Och när hon ’har funnit,
kallar hon tillsammans
väninnorna och grannkvinnorna, sägande:
Glädjens med mig, ty jag har
funnit den drakma, som jag
hade förlorat.
10. På samma sätt, säger jag
eder, varder glädje inför Guds
änglar* över en enda syndare,
som ändrar sitt sinne.
* Därmed vill Herren icke uttrycka
änglarnas glädje utan Guds glädje.
Grud fröjdar sig inför sina änglar, av
vilka han är omgiven. Att änglarna
deltaga i Guds fröjd, är naturligtvis
därmed icke förnekat. Jämför kap. 12:
8, där Herren säger, att han skall
inför sina änglar bekänna den, som här
bekant honom.
11. Men han sade: En viss
människa hade två söner,
12. och den yngre av dem
sade till fadern: Fader, giv mig
den del av egendomen, som faller
på mig.* Och han delade
förmögenheten** åt dem.t
* Enligt israelitisk arfsrätt fick
den yngre sonen endast hälften av, vad
den förstfödde erhöll (5 Mos. 21: 17).
** egentligen: livsuppehället, det som
familjen hade att leva av. Samma ord
här som kap. 8: 43, Mark. 12: 44.
t åt de bägge sönerna, dock så att
fadern fortfarande behöll nyttj
anderätten över den äldre sonens del (v.
29-
31).
13. Och icke många dagar*
därefter förde den yngre sonen
tillsammans allt och for bort till
fjärran land, och där**
förskingrade han sin egendom genom att
leva utsvävande.
* Fallet går fort. När människan
en gång börjar att vilja råda över sig
själv, går hon snart helt och hållet
bort ifrån Gud.
** fjärran från sin faders hus och
sin faders öga.
14. Men sedan han hade
utgivit allt, vart svår ’hungersnöd
över det landet, och han själv
begynte lida brist.
[–-]
{+—+} 332
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
