Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Lukas - 15 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Evangelium enligt Lukas.
Kap.
15:15-20.
15. Och han gick och trängde
sig på* en** av borgarna i det
landet, och han skickade honom
till sina lantgårdar för att beta
svin.t
* Grundtextens ord betecknar
egentligen att vara sammanlimmad,
sam-manfäst med någon. Det är samma ord
som i kap. 10: 11 begagnas om det
stoft, som fäst sig vid fötterna.
Jämför ock Matt. 19:5. Herren vill med
detta ord framhålla, huru den förlorade
sonen riktigt trängde sig på den där
borgaren.
** Det ligger i grundtexten
eftertryck på ordet en. De många vännerna,
som han förr hade haft, hade nu
övergivit honom, sedan han kommit i nöd.
f Därmed uttrycker Herren det
djupaste elände. Judarna avskydde svin,
och att bliva svinvaktare var därför i
deras ögon en bild av den djupaste
förnedring.
16. Och han önskade* att få
fylla sin buk** av de
fruktskidor, t som svinen åto, och ingentt
gav honom.
* Han sade ingenting. Han blygdes.
Men o vad han hade önskat att få
något med av de skidfrukter, varmed man
fodrade svinen.
** Herren har valt detta uttryck för
att beteckna häftigheten av den
förlorade sonens hunger. Förut i sin
välmakts dagar hade han varit
nogräknad på, huru maten smakade. Nu
gällde det blott att få något att fylla
buken med. Det bröd, som han till sin
föda erhöll, var alltför otillräckligt för
att stilla hans hunger.
t d. v. s. med någon del av de
frukt-skidor o. s. v. Med dessa fruktskidor
menas den sötaktiga frukten av
Johan-nesbrödträdet. Den användes till
svinfoder, men begagnades även av de
fattiga till föda.
ff När svinen kommo från marken,
fodrades de med fruktskidorna. Detta
verkställdes icke av honom, som hade
vallat dem där ute på åkern, utan av
andra tjänare. Och bland dem fanns
ingen, som brydde sig om den hungrige
svinherden.
17. Men när han hade
kommit till sig själv,* sade han: Huru
många min faders daglönare
hava icke överflöd på bröd, men
jag förgås här av hunger!
* Förut hade han varit såsom ifrån
sig. Nu gjorde nöden, att han kom till
sig själv d. v. s. till sans, till besinning.
Och strax fördes hans hjärtas tankar
tillbaka till faderns hus. Så är det
ock den andliga nöden, som bringar
syndaren till sans och till
sinnesändring. Märk motsatserna: å ena sidan
daglönare och dessa i överflöd, å andra
sidan sonen och denne nära att dö i
18. Jag skall stå upp och gå
till min fader och säga till
honom: Fader, jag har syndat emot
himmelen* och inför dig;**
* d, v. s. den himmelska världen.
Därmed menar han Gud och alla heliga
änglar, inför vilka han känner sig stå
såsom en förnedrad brottsling.
** Ordagrant: i din åsyn. Detta är
ett uttryck för hans livliga
syndakänsla. Han känner det så, som hade han
bedrivit sina synder alldeles inför sin
faders ögon. Man må för övrigt,
angående motsatsen mellan himmelen (d.
v. s. Gud och de heliga änglarna) å ena
sidan samt fadern å andra sidan,
komma ihåg, att fadern i själva liknelsen
är en människa (v. 11). I liknelsens
tillämpning däremot, där fadern är
Gud, förfaller naturligtvis denna
motsats.
19. jag ar icke vidare* värd
att kallas din son. Gör mig
såsom** en av dina daglönare.
* Han känner, att han för all
framtid gjort sig ovärdig sin ställning
såsom son.
** Han begär icke att bliva
daglönare utan såsom en daglönare, d. v. s.
han begär att, sedan han gjort sig
ovärdig sonskapet, få intaga samma
ställning i huset, som en daglönare
intog.
20. Och han stod upp och kom
till sin fader.* Men när han
ännu var långt ifrån, fick hans
fader se honom** och varkunnade
sig och loppt och föll honom om
halsentt och kysste honom
ivrigt.t*
* I somliga gamla och goda
handskrifter av Nya testamentets grundtext
står det: sin egen fader. Det ligger
något hj ärtegripande i detta uttryck.
** Att fadern fick se honom, medan
han var långt ifrån, visar, att fadern
hade stått på utkik efter honom. När
barnaskapets ande vek ur sonens hjär-
[–-]
{+—+} 333
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
