- Project Runeberg -  Bibeln / Nya testamentet. Ny översättning med förklarande anmärkningar av P. Waldenström, fjärde upplagan, 1921. Första delen /
344

(1917)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Lukas - 17 Kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kap. 17:4-11.

Evangelium enligt Lukas.

4. Ooh om han sju gånger om
dagen syndat mot dig och eju
gånger vänt om till dig,*
sägande: Jag ändrar mitt sinne, så
skall du förlåta honom.

* Den syndande tankes, såsom den
där förut vänt sig bort och avlägsnat
sig från sin broder, men nu kommer
tillbaka till honom. Jämför för övrigt
Matt. 18:
15-17, 21-22.

5. Och* apostlarna** sade
till Herren: Giv oss mer tro.t

* Det, som här följer, är
egendomligt för Lukas.

** icke alla de i v. 1 nämnda
lärjungarna, utan endast de tolv.

f Om denna händelse står i
sammanhang med det närmast föregående,
vilket är ovisst, så torde bönen om
mer tro hava framkallats av Herrens
allvarliga tal om den outtröttligt
förlåtande kärleken. Endast genom mer
tro var mer kärlek att få.

6. Men* Herren sade: Om I
haven tro såsom ett senapskorn,
eå skullen I säga till detta
mullbärsfikonträd:** Eyck dig upp
med rötterna och plantera dig i
havet, och det skulle hava lyttt
eder.

Mark. 11: 23.

* Till denna v. jämför Matt. 17: 20,
21:21. Herren har vid flere tillfällen
och i olika sammanhang begagnat
liknande bildliga uttryckssätt.

** Mullbärsfikonträdet är ett stort
och grovt träd, som uppnår ända till
femtio fots höjd. Det hör till
fikonträdens släkte, men liknar till blad och
utseende det vita mullbärsträdet.

f Märk den livliga växlingen av
tidsformer: om I haven
- skullen I
säga
- och det skulle hava lytt.

7. Men* vem av eder (är)
som har en träl,** vilken plöjer
eller vaktar boskapen, som skall
säga till honom, när han kommit
in från åkern: Gå strax fram och
lägg dig till bords ?

* Även den avdelning, som här följer
i v.
7-10, är egendomlig för Lukas.
Om den står i sammanhang med det
föregående, vilket är ovisst, så torde
detta sammanhang vara att fatta så,

att Herren vill inskärpa, att
ödmjukheten är ett oundgängligt villkor för
den outtröttligt förlåtande kärleken.
Den, som är ringa i sina egna ögon,
har alltid lätt för att förlåta. Efter
det avbrott, som skett genom v.
5-6,
återvänder alltså Herren till det, som
han sagt i v.
3-4, samt talar här
likasom där till alla lärjungarna och icke
blott till de tolv.

** Herren förutsätter, att någon
bland lärjungarna befann sig i denna
ekonomiska ställning. Detta visar, att
han icke talar bara till de tolv, ty
bland dessa var ingen i den ställningen.
De tolv hade lämnat allt, vad de ägde.

8. Utan skall han icke säga
till honom: Eed till, vad jag
skall spisa, och omgjorda dig*
och tjäna mig, till dess jag ätit
och druckit; och därefter skall
du äta och dricka ?

* Om betydelsen av detta uttryck
se anm. till kap. 12: 35.

9. Icke tackar han väl trälen
därför, att han gjort det, som
blivit befallt?*

* Att trälen plöjt och vaktat
boskapen, efter som det varit honom
befallt, det tackar husbonden honom icke
för, så att han skulle låta honom äta
först och själv under ätandet betjäna
honom. Trälen har ju endast gjort sin
plikt.

10. Sammalunda ock I, när I
haven gjort allt, som blivit eder
befallt, så sägen: Onyttiga
trä-lar* äro vi; vad vi voro skyldiga
att göra, hava vi gjort.

* Enligt de följande orden
betecknar uttrycket onyttig här icke en, som
i vanlig mening ingen nytta gör, ty
den, som gör sin skyldighet, gör ju i
denna mening nytta. Utan det
betecknar en, som icke utöver sin skyldighet
gör något, varför han kunde hava att
vänta en särskild belöning, såsom det
för den där trälen i bilden hade varit
en särskild belöning, om husbonden
hade låtit honom lägga sig till bords samt
själv gått och betjänat honom.
»Olycklig den, som Herren kallar en onyttig
träl; salig den, som själv kallar sig
så» (Bengel).

11. Och* det skedde, när han
vandrade till Jerusalem,** gick

[–-]

{+—+} 344
-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:08:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bibeln/wald1921/0352.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free