Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Lukas - 22 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap.
22:28-33.
Evangelium enligt Lukas.
garna hade haft om Messias, så kan
man förstå, huru svårt det måste hava
varit för dem att hålla ut med Herren
i dessa lidanden, vilka så illa
motsvarade deras förhoppningar. Se Matt.
11:6.
29. Och jag* bestämmer åt
eder, såsom.min Fader har
bestämt åt mig ett rike,**
Luk. 12: 32.
* I grundtexten ligger starkt
eftertryck på ordet jag, såsom ville han
säga: I å eder sida haven trofast hållit
ut hos mig; jag å min sida bestämmer
åt eder o. s. v.
** Lärjungarna skola icke hava ett
särskilt rike för sig, såsom han för sig,
utan de skola hava konungavälde med
honom uti hans rike (2 Tim. 2: 12) d.
v. s. i messiasriket, när det kommer.
. 30. på det att I skolen äta och
dricka på mitt bord* i mitt rike
och sitta på troner,** dömande
Israels tolv stammar.
Upp. 3: 21.
* Vi pläga i vårt språk icke säga:
äta på bordet, utan äta vid bordet.
Uttrycket äta på bordet har sin grund
däri, att maten står på bordet, och att
ätandet således i själva verket
försiggår på bordet. Jämför v. 21.
** Märk, här säger Herren icke mer
tolv troner, såsom han vid ett annat
tillfälle hade sagt (Matt. 19:28).
Ju-das, en av de tolv, var nu
tillspillo-given. Se för övrigt anm. till Matt.
19: 28.
31. Simon,* Simon,** se,
Satan har begärt utt eder för att
sålla 11 eder såsom vete;
Job 1: 7 f. 1 Petr. 5: 8.
* Till v.
31-34 se Matt.
26:34-35,
Mark. 14:
30-31, Joh. 13:
36-38.
** Det upprepade namnet uttrycker
det angelägna i varningen.
- För
övrigt må märkas, att enligt Matteus" och
Markus förutsägelsen om Petrus’ fall
skedde först under vägen till
Getsema-ne (se Matt. 26: 30 f., Mark. 14: 26 f.),
medan den enligt Lukas och Johannes
skedde vid måltiden. Först i v. 39
omtalar Lukas Herrens utgång ur salen.
Denna olikhet är blott skenbar. Lika
naturligt som det var, att Herren
redan vid bordet framställde sin varning
till Petrus, lika naturligt var det, att
under vägen till Getsemane talet föll
på denna sak, vilken måste hava för-
satt lärjungarnas hjärtan i en högst
allvarlig oro.
t Satan har begärt av Gud, att I
skullen utlämnas åt honom. I detta
uttryck ligger utan tvivel en
anspelning på Jobs historia. Såsom Satan bad
Gud, att Job skulle utlämnas åt honom,
och Gud lämnade Job i hans hand (Job
1: 11 i,
2:4-6), så bad han nu, att
lärjungarna skulle utlämnas åt honom
till att frestas.
ff Såsom vetet häftigt skakas om i
sållet, så har Satan begärt, att I
skullen utlämnas åt honom, på det att
han måtte genom allehanda anfäktelser
skaka eder, om han till äventyrs
därigenom kunde bringa eder till avfall.
3i2. men ja^ har bedit för dig,*
att din tro icke må upphöra.**
Och du,t när du en gång har vänt
om,tf så styrk dina bröder.t*
* I motsats mot Satans fordran, att
lärjungarna måtte utlämnas åt honom,
sätter Herren sin förbön.
** Herren förutsåg Petrus’ fall, och
han hade bedit för honom, att hans tro
icke genom detta fall skulle upphöra,
med andra ord: att hans fall icke skulle
bliva ett avfall. Märk, att Herren icke
säger: Jag har bedit för dig, att du
sedan må varda troende igen, utan: att
din tro icke må upphöra. Petrus’ tro, om
än svag såsom en rykande veke, skulle
alltså icke slockna. Herrens förbön höll
den fortfarande vid liv.
f Det ligger i grundtexten starkt
eftertryck på orden jag
- du.
ff nämligen från ditt fall. Ur varje
fall måste den troende stå upp och
vända om. Jämför kap. 17: 4, där samma
ord står som här. Blir han kvar i sitt
fall, då slocknar tron, och av fallet
varder ett avfall. Ett missförstånd har det
därför varit, då man av Herrens ord:
»när du har vänt om», dragit den
slutsatsen, att Petrus’ fall verkligen var ett
avfall.
f* i deras tro och trohet. Jämför
Apg. 14: 22.
- Herren lägger på
Petrus att hjälpa de andra, sedan han
själv lyckligt gått igenom. Utan tvivel
riktigt anmärker Bengel, att Herren
med detta tillerkänner Petrus en
framstående ställning i förhållande till de
övriga apostlarna, en ställning som
icke ens genom hans tillfälliga fall
skulle göras om intet. Jämför anm. till
Matt. 10: 2.
33. Men han sade till honom:
Herre, med dig är jag redo att
gå både i fängelse och död.
[–-]
{+—+} 372
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
