- Project Runeberg -  Bibeln / Nya testamentet. Ny översättning med förklarande anmärkningar av P. Waldenström, fjärde upplagan, 1921. Första delen /
383

(1917)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Lukas - 23 Kapitlet - 24 Kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Evangelium enligt Lukas. Kap.
23:48-24:1.

prästerna, fordrat Jesu avrättning
genom korsfästelse. Men när det självt
fick vara vittne till verkställandet, så
omstämdes dess sinne.

49. men alla de, som voro
kända med honom, ävenisom de
kvinnor, som följde med honom*
från Galileen, stodo på långt
avstånd, seende detta.

* d. v. s. som voro i hans följe.

50. Och* se en man, vid namn
Josef, som var en rådsherre och
en god1 och rättfärdig main**

* Till v.
50-56 se Matt.
27:57-61,
Mark.
15:42-47, Joh.
19:38-42.

** Ordet rättfärdig torde här vara
att fatta i bemärkelsen rättskaffens.
Josef var en rättskaffens man i
motsats mot de övriga rådsherrarna, som
så orättfärdigt hade dömt Jesus till
döden. Därmed är naturligtvis icke
förnekat, att Josef även i högre mening
var rättfärdig såsom en Jesu lärjunge.
Ty att han det var, säga alla de tre
övriga evangelisterna.

51.
- denne var icke
samtyckande till deras råd och
gärning - från Arimatia, en
judarnas stad, och som väntade
efter Guds rike,*

d. v. s. att få vara med i Guds rike,
när det kominer.

5-2. denne gick till Pilatus
och begärde Jesu kropp.

53. Och sedan han hade tagit
ned honom, svepte han in honom
i linne och lade honom i en i
berg uthuggen grift,* där ännu
ingen var lagd.

* således icke grävd eller murad.
Se anm. till Matt. 27: 60.

54. Och det var
tillredelse-dag,* och sabbaten höll på att gå

in.**

* Med »tillredelsedagen» menades
den dag, som närmast föregick en
sabbat eller en stor festdag.

** vilket skedde klockan sex på
aftonen. I grundtexten står ett ord, som
egentligen betyder: började lysa. Det
ta ord begagnas både om den naturliga
dagens inbrott, daggryningen (Matt.

28: 1), och om det judiska dygnets
ingång kl. sex på aftonen, vid vilken tid
ljusen tändes.

55. Men de kvinnor som hade
kommit med honom från
Galileen, följde efter och betraktade
griften, och huru hans kropp
vart lagd;

56. men »sedan de hade
kommit tillbaka, tillredde de
välluktande kryddor och smörj elser ;*
men om sabbaten höllo de sig
stilla enligt budet.

2 Mos. 20: 10.

* Enligt Mark. 16: 1 köpte och
tillredde kvinnorna smörjeisen först efter
sabbaten d. v. s. först på lördags afton
efter kl. sex. Här däremot ser det ut,
som om de hade gjort det före
sabbaten d. v. s. redan på fredags afton. Att
dock Lukas icke menat detta, är klart
därav, att han i v. 54 säger, att redan
vid gravläggningen, vid vilken dessa
kvinnor voro närvarande, sabbaten höll
på att gå in. Kvinnorna kunde alltså
efter gravläggningen icke hinna in till
staden så dags, att de hade tid att före
sabbatens inbrott köpa och tillreda
några kryddor. Olikheten mellan
Markus och Lukas beror alltså endast
därpå, att uttryckssättet hos Lukas icke
ar så tydligt som hos Markus, fastän
meningen är densamma.

24 Kapitlet.

Kvinnorna gå till graven for att smörja
Jesu kropp (v.
1-3), erhålla en uppenbarelse
av änglar, som säga, att han är uppstånden
(v.
4-8). återvända till staden för att omtala
det för lärjungarna (v.
9-11). Två lärjungar
gå till Emmaus, Jesus uppenbarar sig för dem,
och de vända om till Jerusalem (v.
13-35).
Jesus uppenbarar sig for de samlade
lärjungarna (v.
36-43), talar till dem och öppnar
deras sinne till att förstå skrifterna (v.
44-
49), förer dem ut till Betania och far upp till
himlarna (v.
50-53).

V.
13-35 evangelium annandag påsk.

[-36-48-]

{+36—48+} högmäss, första söndag efter påsk. II. [-49-53-]
{+49—53+} högmäss. Kristi himmelsfärdsdag. II.

Il/Ten* på den första dagen i
vec–^-*- kan, mycket bittida, kommo
de till griften, bärande de
välluktande kryddor, som de hade
tillrett.

* Till v.
1-3 se Matt. 28:
1-4,
Mark. 16:
1-4, Joh. 20: 1.

383
-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:08:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bibeln/wald1921/0391.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free