- Project Runeberg -  Bibeln / Nya testamentet. Ny översättning med förklarande anmärkningar av P. Waldenström, fjärde upplagan, 1921. Första delen /
385

(1917)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Lukas - 24 Kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Evangelium enligt Lukas.

Kap. 24:
13-21.

omnämnda. Detta Emmaus kallades
sedan Nikopolis och låg vid foten av
Juda berg nordväst från Jerusalem.
Vad angår dess stora avstånd från
Jerusalem, må märkas, att det i några
handskrifter av Nya testamentet
-
och däribland en av de äldsta och
viktigaste - här hos Lukas står ett
hundra sextio i st. f. sextio stadier. Vore
denna läsart riktig, så skulle det
uppgivna avståndet passa väl in på det
nämnda Emmaus eller Nikopolis.
Denna mening vinner ock stöd därigenom,
att de två lärjungarna, som tämligen
tidigt hade gått ut från Jerusalem (se
anm. till v. 24), icke hunno till
Emmaus förrän framemot aftonen.
Häremot har man anmärkt, att det är
svårt att tänka sig, att de på sena
kvällen skulle hava givit sig av så
lång väg som 160 stadier tillbaka till
Jerusalem (v. 33). Detta är dock alls
icke omöjligt. Det var fullmåne. Och
gåvo de sig av från Emmaus kl.
6-7
på aftonen, så kunde de, ivriga som de
voro, hava inträffat i Jerusalem en
hel timme före midnatt, vid vilken tid
de ovillkorligen måste hava funnit de
elva vakna en sådan afton som denna
(se v. 33).

14. Och de samtalade själva
med varandra om allt detta, som
hade tilldragit sig.

1’5. Och det skedde, i det de
samtalade och tvistade,* kom**
Jesus själv nära och vandrade
med dem;

* De diskuterade livligt och voro väl
även av olika tankar (v. 22).

** sannolikt bakifrån.

16. men deras ögon voro
till-slutna,* på det de icke skulle

känna igen honom.

* nämligen genom en gudomlig
inverkan. Herrens utseende var icke
förvandlat. När de sedan kände igen
honom, så skedde det icke därigenom, att
han på något sätt förändrades, utan
därigenom att deras ögon öppnades
(v. 31).

17. Men han sade till dem:
Vad är detta för ord,* som I
väx-len1 med varandra, medan I gån?
Och de blevo stående,** sorgsna

till utseendet.t

* I sin fråga låter han dem förstå,
att han hört, vad de sagt.

** Den oväntade frågan av den obe-

kante mannen, som nu först blev
synlig för dem, hejdade deras gång.

f Samma ord som i Matt. 6: 16. I
det de stannade, sågo de på honom med
sorgsna blickar.

18. Men en, vars namn var
Kleopais,* svarade och sade till
honom: Är du den ende, som
uppehåller dig såsom främling** i
Jerusalem och icke har fått veta
det, som där har skett i dessa
dagar?

* Denne Kleopas bör icke förväxlas
med den i Joh. 19: 25 omnämnde
Klo-pas. Vem den andre av de två varit, är
alldeles obekant, och de många
gissningarna därom hava intet värde.

** Att den obekante mannen icke
var en invånare i Jerusalem, det var
för dem genast klart. Ty icke kunde
en sådan vara okunnig om, vad som
hade hänt. Men det föreföll dem
nästan otroligt, att ens en främling (en
festresande) i Jerusalem icke skulle
veta det. Och att mannen icke visste,
vad som hade hänt, det togo de för
givet, då han kunde fråga, vad de talade
cm
- alldeles som hade det icke
funnits något annat att tala om! Märk
evangelistens livliga och naturliga
skildring.

19. Och han sade till dem:
Vad för något? Me>n de sade till
honom: Det (som har skett) med
Jesus från Nasaret, som vart*
en man, en profet, mäktig i verk
och ord inför Gud och allt folket,

Matt. 21: 11. Luk. 7: 16. Joh. 6: 14.

* d. v. s. framträdde, bevisade sig
såsom en profet. Se anm. till Joh. 1:6.

20. huruledes våra
överstepräster och rådsherrar hava
överlämnat honom till dödsdom* och
korsfäst** honom.

* d. v. s. överlämnat honom åt den
romerska överheten för att dömas till
döden.

** Korsfästelsen var deras verk, om
den ock verkställdes av romerska
soldater. Jämför 2 Sam. 12: 9, där det
om David säges, att han hade dräpt
Uria med ammoniternas svärd.

21. Men vi* hoppades**, att
just han var den, som skulle
åter-lösat Israel; och dock jämte allt

Nya Testarn. Del I.

[–-]

{+—+} 385
-

25

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:08:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bibeln/wald1921/0393.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free