Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Johannes - 1 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
då han säger, att det kom i kött (1 Joh.
4:2, 2 Joh. 7, jfr 1 Tim. 3:16).
*** Det grekiska ordet i
grundtexten betyder egentligen: Det tältade,
det slog upp sitt tält. Detta tält var just
den mänskliga natur, som Ordet antog.
Jämför 2 Petr. 1:13. Evangelisten har
sannolikt valt detta uttryck med
hänsyftning på Jehovas boende i
förbundets tält över nådastolen mitt ibland
Israel (2 Mos. 25:8, 29:45, 3 Mos.
26:11). Till ett sådant antagande
föranledes man ej blott av uttrycket självt
utan ock av tillägget: och vi
betraktade dess härlighet, vilket ganska tydligt
syftar på den för Israel synliga
uppenbarelsen av Herrens härlighet över
nådastolen (Hes. 37:27, Hagg. 2:8).
Därtill kommer, att judarnas rabbiner
lärde, att Guds härlighet över
nådastolen betecknade Messias, varför det låg
nära till hands för Johannes att
framställa Ordets människoblivande så, som
här skett.
† d. v. s. bland dem, som mottogo
Ordet (v. 12). Dessa voro, bildlikt talat,
det heliga egendomsfolk, som bodde
omkring det nya förbundets tälthydda,
det människovordna Ordet, samt sågo
den Guds härlighet, som däröver
uppenbarade sig. Och emedan Johannes
själv var en av dem, säger han: bland
oss.
†† Icke blott: vi sågo, utan: vi
betraktade. Detta betraktande
möjliggjordes därigenom, att Ordet vart kött,
så att dess härlighet framträdde på ett
för ögonen förnimbart sätt. Dock sågo
icke alla denna härlighet. Därtill
erfordrades en gudomlig upplysning.
Många betraktade Kristus på ett rent
yttre sätt och sågo därför ingen Guds
härlighet i honom. Med seende ögon
sågo de icke. De troende däremot sågo
genom gudomlig upplysning icke blott
den mänskliga personen utan även det
i honom människovordna Ordet och dess
härlighet; den gudavarandets fullhet,
som bodde i honom lekamligen (Kol. 2:9).
††† Därmed menas Ordets gudomliga
härlighet eller majestät, som för
lärjungarnas ögon gav sig till känna uti
hela Kristi framträdande och
verksamhet. Förut hade denna härlighet
endast för det profetiska ögat varit
förnimbar i den profetiska hänryckningen;
nu vart den genom Ordets
människoblivande förnimbar för alla dem, som
mottogo Kristus. Herren hade
visserligen vid sitt människoblivande avklätt
sig den fullkomliga gudomliga
härlighet, som han hade haft hos Fadern från
evighet (Fil. 2:7), och han skulle icke
återtaga henne, förrän han efter
fullbordat verk på jorden lämnade världen
och gick till Fadern (Joh. 17:5). Dock
strålade hans härlighet fram genom
den ringa skepnaden tillräckligt för att
kunna skådas av dem, som hade genom
Guds Ande upplysta ögon att se med.
†* Orden äro här tvetydiga. Man
kan nämligen förbinda dem så, att
meningen blir: Vi sågo dess härlighet, en
sådan som tillkommer en enfödd son,
vilken kommit från sin fader. Men man
kan ock förbinda dem så, att meningen
blir: Vi sågo dess härlighet, en
härlighet sådan som en enfödd son har från
sin fader. Den senare uppfattningen
är att föredraga. En fader, som har
många söner, måste dela på dem alla,
vad han har. Har han däremot endast
en son, så lämnar han honom allt, vad
han själv har. Detta använder
evangelisten såsom en bild för att uttrycka,
huru all gudavarandets fullhet (Kol.
2:9) tillkommer Kristus såsom den i
förhållandet till Gud enfödde. Att
översätta evangelistens ord, såsom det
vanligen sker: Vi sågo hans härlighet
såsom den av Fadern enföddes härlighet,
är att alldeles gå ifrån grundtextens
lydelse. — För övrigt må märkas, att
uttrycket »den enfödde sonen»
framställer Kristus såsom Guds son i annan
mening än alla andra, som i bibeln
kallas Guds söner eller Guds barn. Vore
Kristus Guds son i samma mening som
någon annan, så skulle han kunna
kallas den förstfödde l. d., men aldrig den
enfödde. Därav följer ock, att när
evangelisten talar om Kristi födelse av Gud,
så talar han därom i en annan och
högre mening, än när han talar om de
troendes födelse av Gud. Kristus är i
egentlig och väsentlig bemärkelse Guds
son, de troende äro det i den meningen,
att de genom Guds Ande äro omskapade
till Guds likhet. Därför kan det om
honom sägas, att han är Gud (v. 1),
vilket däremot icke kan sägas om dem.
†** Ordet, som bodde bland oss, och
vars härlighet vi sågo, var fullt av nåd
och sanning, och däri yttrade sig dess
härlighet för dem, som betraktade
densamma. Kristi hela person var i alla
avseenden en avspegling av den
gudomliga nåden och sanningen. Hans
ankomst och verk i världen till syndares
frälsning var ett uttryck av Guds nåd;
i hela hans framträdande, hans
gärningar och hans predikan låg den
fullkomliga uppenbarelsen av Guds sanna
väsen. Den som såg honom, såg Fadern
(kap. 14:9).
15. Johannes vittnar* om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
