Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Johannes - 1 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap.
1:17-18.
Evangelium enligt Johannes.
^jagen_ kräver^ rättfärdighet och
förbannar Hen, som icke fullgör kravet;
n^ejqu^J^ver rättfärdighet och frälsar
J den, som mottager gåvan (Rom. 5: 17).
A Att för övrigt nåd fanns i gamla
testamentet, är klart, men nåden, den fulla,
gudomliga, frälsande nåden väTtTofst
genom Jesus Kristus.
t När sanningen här sättes i
motsats mot lagen, så innebär det icke, att
4 lagen innehåller osanning. Inlagen
v*)CfeWis_ sanning, spridda strålar av san-
f ningen, men sanningen, den fulla, gu-
domliga, frälsande sanningen (Joh. 17:
3), vart försT~"genöm Jesus. I gamla
testamentet var icke Guds väsen i
sådan klarhet uppenbarat, som det nu
är i det nya (jämför 2 Kor. 3: 13 följ.).
Där saknades alltså den sanningens
fullhet, som sedan är given genom
Jesus. Den sanning, som fanns i gamla
testamentet, är att likna vid de
ljusstrålar, som solen sänder i
morgon-rodnaden framför sig, innan hon går
upp i sin fulla klarhet.
ff Om betydelsen av detta ord se
anm. till v. 15. Sanningen vart icke
till i och för sig, ty sanningen är evig.
Sammalunda vart icke nåden till i och
för sig. Nåden och sanningen hörde
till Kristi fullhet, och denna vart icke
till, när Kristus vart människa. Men
- genom hans mandomsanammelse
trädde nåden och sanningen - fram inom
området för människors förnimmelse.
När grundtextens ord därför Vanligen
på detta ställe översättes med: kom
(»nåden och sanningen kom»), så är
det till meningen riktigt; men ordet
vart är uttrycksfullare. Den nådens
och sanningens fullhet, som
uppenbarades i Kristus, hade icke förut för
människors förnimmelse eller
erfarenhet varit till, men den vart nu till.
Om lagen däremot heter det, att den
gavs. Detta uttryck framställer sättet
för dess tillkomst. Lagen gavs
bokstavligen åt Israel genom Moses.
f * Först här namnes namnet på den
person, i vilken Ordet hade blivit kött.
18. Gud har ingen* någonsin
sett;** den enfödde Guden,***
som är i Faderns <sköte,t dennef t
har förklaratttt (honom.) t*
Matt. 11:27. Luk. 10:22. Joh. 6:
46. 1 Tim. 6: 16.
* d. v. s. ingen människa, icke
heller Moses.
** Detta ord uttrycker enligt
sammanhanget det omedelbara åskådandet
av den väsentliga gudomliga härlighe-
ten. Ett sådant åskådande har aldrig
någon människa erfarit (2 Mos. 33: 20,
jfr 1 Joh. 4: 12, Kol. 1: 15, 1 Tim. 1:
17). Men Kristus har i sin
föruttill-varo på detta sätt skådat Gud. Därför
har den fulla uppenbarelsen av Guds
sanna väsen icke kunnat ske genom
någon annan än honom.
*** Vi hava här nödgats avvika
från den grekiska text, som vi annars
följa, nämligen Tischendorfs. Denne
har nämligen upptagit den vanliga
läsarten: den enfödde Sonen. Att vi gjort
en sådan avvikelse, beror därpå, att
Tischendorf själv öppet erkänner, vad
som ock är oemotsägligt, att läsarten
den enfödde Guden stödjer sig på de
äldsta och bästa handskrifterna av det
Nya testamentets grundtext. De äldsta
grekiska kyrkofäderna anföra ock
denna vers efter samma läsart, vilket
bevisar, att det har stått så i de
handskrifter av Johannes’ evangelium, som
de hava begagnat. När nu därtill
kommer, att det är ofantligt mycket
lättare att förklara, huru uttrycket: den
enfödde Guden, om det ursprungligen
stått så, kunnat bliva ändrat till: den
enfödde Sonen, än att förklara, huru
motsatsen kunnat ske, så är utan
tvivel läsarten: den enfödde Guden att
anse såsom den rätta. Såsom sådan
upptages den ock i Westcott och Hörts
textupplaga av Nya testamentet samt
erkännes av framstående bi£>eltolkare.
Inledningen till Johannes’ evangelium
börjar alltså med att säga, att Ordet
var Gud, och slutar med att kalla det
människovordna Ordet för den enfödde
Guden. Ingenstädes i Nya testamentet
framställes Kristi väsentliga gudom
med ett så överväldigande eftertryck
som här.
f Ordagrant: som är till Faderns
sköte. Ordet till uttrycker, att Sonen
gått till Fadern och nu är i hans sköte.
På liknande sätt heter det t. ex. i Luk.
11: 7: Mina barn äro med mig till
sängs. 1 vårt folkspråk begagnas ofta
sådana uttryck som t. ex.: Han är till
staden, han är till läkaren o. d. Att
vara i Faderns sköte är ett bildlikt
uttryck för den innerligaste gemenskap.
Bilden är lånad från faderlig
omfamning (jämför Luk. 16: 23). Sonen gick
ut av Fadern och kom i världen, men
lämnade åter världen och gick till
Fadern (kap. 16: 28).
ff Ordagrant: den där
- likasom
pekade evangelisten uppåt himmelen.
f f f Grundtextens ord på detta ställe
är det ord, som i det grekiska språket
vanligen användes för att uttrycka
400
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
