Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Johannes - 1 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Evangelium enligt Johannes. Kap. 1:
36-41.
36. Och. seende på* Jeeus, där
han gick,** sade han:t Se, Guds
lamm!
* tSamma ord i Mark. 14: 67.
**Han märkte honom på avstånd
vandrande åt något håll. Jesus kom
icke nu till Johannes såsom i v. 29.
t När han fick syn på honom,
utbrast han, så att de två lärjungarna
hörde det: Se Guds lamm.
- Möjligt är,
att Johannes hade framför sig en
skara åhörare, till vilka han sade dessa
ord, när han fick se Jesus. I sådant
fall innebär v. 35 icke, att Johannes
stod där ensam med de två, utan
endast att han hade dessa två vid sin
sida, när han stod och talade till folket.
37. De två lärjungarna hörde
honom talande (detta) och följde
Jesus.*
* De följde efter honom för att få
träffa och tala med honom.
38. Jesus vände sig om* och
betraktade** dem, i det de följde
honom, och sade till dem: Vad
söken I ?t Men de sade till
honom: Rabbi
- vilket, när det
uttydes, heter: lärarett
- var
uppehåller du dig?t*
* Han hörde deras steg bakom sig.
** Han icke bara såg dem utan
betraktade dem, i det de följde efter honom.
[-.).-]
{+•)•+} Han förekom dem, innan de
hun-no säga något* Möjligen hade de
blivit skygga, när han vände sig om och
fäste sina ögon på dem.
tt Rabbi är ett hebreiskt ord, som
betyder lärare. Det förekommer flere
gånger hos Johannes. Han tolkar här
för sina »grekiska läsare dess betydelse.
f* De tilltala Jesus, såsom vore han
en kringresande rabbin eller lärare,
som hade sitt härbärge någonstädes
där i närheten. Vad de av Johannes
döparen hava fått veta om honom,
antyda de ännu icke. Den
tillbakadragenhet (för att icke säga skygghet),
som häri giver sig till känna, yttrar
sig vidare däri, att de blott fråga efter
stället, där han uppehåller sig, såsom
ville de sedan ibesöka honom för att få
tala med honom, ehuru det
naturligtvis är deras hjärtas livliga önskan att
strax få träffa honom och lära känna
honom. Alldeles motsvarande denna
deras önskan svarar Herren de
uppmuntrande orden: Kommen, och I
skolen få se.
39. Han sade till dem: Kom-
men, och1 I skolen1 få ee. De
kommo alltså och fingo se, var
han uppehöll sig, och de blevo
kvar hos honom den dagen. Det
var omkring tionde timmen.*
* För judarna, som räknade dagens
början från kl. 6 på morgonen, var den
tionde timmen kl. 4 e. m., för
romarna däremot, som räknade dagen från
kl. 12 på natten, var den tionde
timmen kl. 10 f. m. Vilket der a Johannes
menar, är ovisst. Det senare synes
dock sannolikare, alldenstund det står:
»de kvarblevo den dagen ho® honom»,
vilket antyder, att de sammanträffat
med honom på morgonen och icke på
aftonen. Eftersom Johannes skr^ev
huvudsakligen för grekiska läsare (se
in-ledn.), är det icke heller oantagligt, att
han använt deras sätt att räkna dagens
timmar. Jämför anm. till kap. 4: 6.
401 Andreas, Simon Petrus5
broder, var en av de två, som
hade hört av Johannes och följt
honom.
41. Denne fann* först** sin
egent broder Simon och sade till
honom: Vi hava funnittt
Meis-sias, vilket är, när det uttydee,
Kristus, t*
* Det som här omtalas, kan icke
hava tilldragit sig samma dag, ty den
dagen blevo de kvar hos Jesus.
- Det
grekiska uttrycket i grundtexten
lämnar ovisst, huruvida Andreas hade sökt
upp Simon eller endast händelsevis
träffat på honom. Det förra är dock
sannolikast.
** Detta kan vara sagt med
hänsyftning på v. 43 och 45, där Herren
sedan fann Filippus och Filippus fann
Natanael. Dock är det sannolikast, att
evangelisten vill säga: Andreas fann
först sin broder; sedan fann Johannes
sin (d. v. s. Jakob). Är detta
meningen, så har man att tänka sig, att
Andreas och Johannes, <sedan de
själva funnit Messias, hava gått ut för att
söka var sin broder och föra även dem
till honom.
f Jämför v. 11. Ingenting kunde
vara kärare för Andreas än att finna
sin egen broder och få föra honom till
Jesus. På samma sätt säga ock vi ofta
i vårt språk t. ex.: »Jag fann min
broder, min egen broder» o. d., varmed
vi uttrycka, huru särskilt kärt det var
för hjärtat att finna just honom.
ft Det eftertryck, som i grundtex-
[–-]
{+—+} 405
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
