Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Johannes - 3 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Evangelium enligt Johannes.
Kap.
3:8-13.
språk. Men att det här är fråga om
vinden och icke om anden, synes av
sammanhanget.
** oberoende av alla mänskliga
åtgöranden.
t d. v. s. så förhåller det sig med
var och en, som är född ur Anden.
Andens verk därvid är oberoende av
mänskliga åtgöranden; det kan erfaras men
icke förklaras, det kan genom-levas
men icke begripas. Alla vetenskapliga
undersökningar, som åtminstone
hittills äro gjorda för att förklara det,
likna frågor, skrivna på en för alla
mänskliga blickar tillsluten dörr. Och
underligt är det icke heller, då man ju
vet, att även det lekamliga livet är en
lika olöslig gåta. Alla leva det, och
ingen kan förklara det.
9. Nikodemus svarade och sade
till honom: Huru kan detta ske?*
* Nikodemus’ ord kunna fattas
antingen så, att han frågar, om det är
möjligt, eller ock så, att han erkänner
möjligheten och frågar, huru det kan
ske. Allt beror på, om tonvikten ligger
på ordet kan eller på ordet huru.
10. Jesus svarade och sade till
honom: Är du Israels lärare* du
och känner icke detta?
* Frälsaren säger icke blott en
Israels lärare, utan han begagnar
bestämd form: Israels lärare eller
läraren i Israel. Detta innebär, att
Nikodemus etått i stort anseende såsom
lärare. iSå mycket mer förunderligt var
det, att han intet fattade av Herrens
tal. I Gamla testamentet ordas ofta
om nödvändigheten av hjärtats och
sinnets förnyelse; där framhålles ock, att
det är Gud, som verkar denna
förnyelse, och att villkoret för densamma är,
att människan i trons lydnad mottager
hans ord. Sådant borde ju Nikodemus
hava vetat.
11. Sannerligen, sannerligen
säger jag dig: Vad vi* veta,**
tala vi; och vad vi hava eett,t
vittna vi, och vårt vittnesbördtt
mottagen It* icke.
Joh. 7: 16, 8: 28, 12: 49, 14: 24.
* iSomliga bibeltolkare mena, att
Herren med ordet vi avser sig själv
jämte andra av Gud sända lärare. En
sådan var då Johannes döparen.
Emellertid visar v. 32, att det, som Jesus
här utsäger (näml. vad vi hava sett,
det vittna vi), icke är något för
honom och Johannes gemensamt utan
tvärt om utgör en väsentlig skillnad
mellan honom och Johannes, Därav
är klart, att han talar endast om sig
själv, när han säger vi. Detta är ett
även annars (synnerligen hos Paulus)
vanligt uttryckssätt.
** icke vad vi eller andra hava
gissat. Jämför Matt. 7: 29.
t Jesus hade i sin föruttillvaro
skådat Gud av evighet, och vad han hade
sett, det förkunnade han.
ft Vittnesbörd är i egentlig mening
uppenbarande av det, som man själv
har sett och upplevat.
t* d. v. s. I judar. Jämför kap.
1: 11. Herren uttrycker här det
allmänna förhållandet. Alla Guds
sändebud i alla tider hava erfarit
detsamma. Att vackra undantag gåvos,
varder därmed icke förnekat. Något
sådant undantag var dock icke
Nikodemus ännu, fastän han for efter
sanningen.
12. Om jag sagt eder de
jordiska tingen,* och I icke tron,
huru skolen I då tro, om jag
säger eder de himmelska tingen ?**
* d. v. s. sådana ting, som
tilldraga sig på jorden. Därtill hör även
människors nyfödelse. Ty ehuru den sker
»från ovan», eker den dock på jorden.
Samma ord i 1 Kor. 15: 40, 2 Kor. 5:
1, Fil. 2: 10, 3: 19, Jak. 3: 15.
** d. v. s. sådana ting, som äro
eller tilldraga sig i himmelen. Se
samma ord i 1 Kor. 15: 40, 48 f., Ef. 1: 3,
Fil. 2: 10 m. fl. st. Med de himmelska
tingen menar Herren den himmelska
världens hemligheter, vilka ju icke äro
några tilldragelser på jorden, vilkas
verklighet därför icke kan av
människor bevittnas utan måste tros allenast
på grund av hans ord. Till dessa ting
höra Guds rådslut och planer med
avseende på människors frälsning, vilka
Herren korteligen framställer i v. 14
följ. Ännu mindre hade Herren att
vänta tro, när han talade om dem, då
hans framställning av de jordiska
tingen icke blev trodd.
13. Och ingen har farit upp
till himmelen* utom den,** som
farit ned från himmelen,
Människans son, [som är i himmelen] .t
Ords. 30:4. Joh. 6:6,2. Ef. 4:9 f.
* För att kunna framställa de ting,
som äro i himmelen, så att man vet,
vad man säger (v. 11), måste man
hava varit i himmelen. Men dit har
ingen människa uppstigit. En ensam har
varit dar, nämligen han, som nedstigit
från himmelen.
[–-]
{+—+} 415
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
