Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Johannes - 3 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap.
3:13-16. Evangelium enligt Johannes.
**Herren vill icke säga, att hangar
uppstigit till himmelen, utan att han
har varit där. En vanlig människa
måste stiga upp till himmelen för att
vara där; Jesus har av evighet varit i
himmelen. Och därpå kom det här an:
att hava varit i himmelen.
- Märk,
huru Herren grundar sitt vetande på
sin föruttillvaro hos Gud.
f Orden: »som är i himmelen» äro
till sin äkthet mycket tvivelaktiga. Äro
de äkta, så vill Herren därmed säga,
att hans egentliga hem är i himmelen,
varifrån han såsom Guds Son stigit
ned och blivit Människans son.
Somliga bibeltolkare översätta dock: som
var i himmelen, varmed Herren då
endast skulle framhålla, att han var i
himmelen, förrän han steg ned.
Denna översättning är väl icke alldeles
omöjlig men mycket sökt och giver
dessutom en intetsägande mening.
-
Att Herren kallar si-g Människans son,
det gör han med hänsyftning på Dan.
7: 13, för att därmed beteckna sig
såsom Meseias.
14. Och* likasom Moses
upphöjde ormen i öknen,** så måstet
Människans son varda upphöjd,tt
* iSedan Herren framhållit grunden
till sin trovärdighet, framställer han
i det följande tron på honom såsom
vägen till frälsning, otron såsom orsak
till fördömelse. Därmed vill han
naturligtvis för Nikodemus framhålla
vikten av att tro och faran av att icke tro.
** Händelsen omtalas i 4 Mes. 21: 8 f.
f enligt Guds rådslut. Jämför Matt.
16: 21, Luk. 24: 26.
tt på korset. Se kap. 8: 28, 12:
32 f. Att Herren icke talar om sitt
upphöjande till härligheten eller med
inbegriper detta, synes av den
bestämda jämförelsen med kopparormens
upphöjande, vilket skedde genom
upphäng-ning på trä.
15. på det att var och en, som
tror, må hava evigt liv i honom.*
Luk. 19: 10. Joh. 6: 40, 54.
* d. v. s. genom att vara i honom.
Tron försätter den troende i
gemenskap med Kristus, och genom denna
gemenskap med Kristus har han evigt
liv. En bild av detta giver historien
om kopparormen, i det att var och en,
som såg på honom, blev behållen
levande.
16. Ty så* älskade** Gud
världen,t att han gavtt sin Son,
den enfödde,ttt på det att var
och ’en,t* som tror på honom,t**
icke må förgåst*** utan -håvat*t
evigt liv.
Rom. 5: 8. 1 Joh. 4: 9.
* d. v. s. så högt, till den grad.
Jämför Gal. 3:3, Hebr. 12:21.
Likasom det svenska ordet sä utmärker
även det i grundtexten på detta ställe
använda grekiska ordet (owtog) dels
sätt dels grad.
** Detta avser den tid, då han
sände Sonen. Att Gud fortfarande älskar
världen, är naturligtvis därmed icke
förnekat. Gud lir kärleken.
t d. ä. hela mänskligheten. På
dessa ord strandar varje lära om, att Gud
skulle särskilt hava utkorat vissa
människor. Hans kärlek och frälsningsråd
gälla hela mänskligheten utan
åtskillnad.
?ff nämligen åt världen. Ordet gav
säger mer än det i nästa vers
begagnade ordet sände. Det senare förklarar
endast, på vad sätt givandet skedde.
Givandet innefattar icke blott Sonens
utgivande i döden eller i allmänhet i
förnedring, utan det uttrycker, att Gud
givit honom personligen till en frälsare
åt världen (1 Joh. 4: 14). Endast
denna uppfattning motsvarar fullt det
begrepp, som ligger i ordet giva. I
varje sin gärning och varje sin
egenskap, i sin förnedring och sin
upphöjel-se var och är Jesus den av Gud åt
världen en gång givne Frälsareu.
ttt I detta ord betonas kärleken
deeto starkare: det var den enfödde
han gav. Jämför Rom. 8:32, Hebr. 11:17.
f* Märk allmänneligheten av Guds
frälsningsråd: icke några vissa,
särskilt utkorade utan var och en, som
tror. Men märk ock, huru frälsningen
beror på den enskildes förhållande till
den frälsare, som Gud givit åt världen.
Att tro på Sonen är att av allt hjärta
hålla sig till honom.
f** Ordagrant: till honom. Se anm.
till Mark. 1: 15.
[-?f***-]
{+¦f***+} i den messianska dom, som en
gång skall övergå världen.
f*t icke blott framdeles få utan
redan nu hava det eviga livet (se v. 36),
vilket är raka motsatsen till den eviga
död, som vid den messianska domen
skall träffa de otrogna. – Märk, huru
i denna vers hela Guds frälsningsråd
framställas, då där förklaras, 1 :o)
huru Gud älskat världen, 2: o) vad han
för denna sin kärleks skull gjort till
världens frälsning, nämligen givit
henne den enfödde Sonen, 3:o) huru värl-
[–-]
{+—+} 416
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
