Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Johannes - 3 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Evangelium enligt Johannes. Kap, 3:
23-28.
och det t kommo dit och vordo
döpta;
Matt. 3: 6. Luk. 3: 7.
* d. v. s. han var sysselsatt med att
döpa. Se anm. till Luk. 4: 44. Att
Johannes döparen fortsatte sin
verksamhet för sig och icke slöt sig till Jesus,
är mycket svårt att förklara. Det
måste hava berott på någon för oss
outgrundlig gudomlig ledning, enligt
vilken Johannes döparens verksamhet
endast så småningom skulle avtaga och
övergå i Jesu egen (se v. $0),
allteftersom människorna blevo övertygade, att
han var Kristus. Hade Johannes tvärt
avbrutit sin verksamhet, så hade
kanske många, som nu genom honom
såsom en mellanlänk fördes till Kristus,
blivit kvar i judendomen. Att dock
Johannes hade en egen lärjungakrets
ända till sin död, synes av Matt. 14:12.
** Både Ainon och Saleim äro för
oss obekanta platser. Den gamle
kyrkofadern Hieronymus omtalar en by
vid namn Salem i närheten av
Skyto-polis, en stad i landskapet Dekapolis.
Ännu finnes där i trakten en plats,
kallad Sjeik Salim, ungefär i/3 svensk mil
eller 3 kilometer väster om Jordan.
Möjligen är detta det av evangelisten
nämnda Saleim. Där är en vattenrik
källa och en bäck.
f d. ä. många källor eller bäckar.
Uttrycket kan dock även betyda:
mycket vatten. Att evangelisten gör denna
anmärkning, tyckes visa, att Ainon
icke legat vid Jordan. Ty om en plats
vid Jordan hade en sådan anmärkning
varit alldeles överflödig.
[-.ff-]
{+•ff+} d. v s. människorna.
24. ty Johannes var icke ännu
kastad i fängelset.*
* Med denna anmärkning synes
evangelisten vilja beriktiga en gängse
föreställning, att Jesus icke skulle
hava uppträtt med sin verksamhet förrän
efter Johannes döparens fängslande.
En sådan föreställning kunde så
mycket mer hava gjort sig gällande, som
den syntes hava stöd i Matt. 4:
12-17.
Mark. 1: 14.
2i5. Därför* uppkom en tvist
från Johannes’ lärjungar** med
en jude om rening.t
* till följd därav, att Johannes och
Jesus verkade samtidigt var på sitt
håll.
** Det var alltså Johannes*
lärjungar, som gåvo upphov till tvisten.
f Tvistefrågan gällde alltså rening
och måste, såsom sammanhanget visar,
hava rört sig omkring Johannes’ och
Jesu dop: vilketdera som verkade en
högre rening. Märk l:o) huru dopet
betraktas såsom ett medel till rening.
Se Ef. 5: 26; jfr Hes. 36: 25.
- 2:o)
huru Johannes’ lärjungar äro
fullkomligt okunniga därom, att Jesu dop och
Johannes’ dop skulle vara ett och
samma dop, vilket det dock skulle hava
varit, om det ena såväl som det andra
endast hade avbildat rening. Vem den i
tvisten deltagande juden varit, är
obekant, men att han givit Jesu dop
företräde framför Johannes’ dop, synes av
hela sammanhanget. Annars hade han
ju icke kunnat komma i tvist med
Johannes’ lärjungar om saken.
26. Och de kommo till
Johannes och sade till honom: Rabbi,
den som var med dig på andra
sidan Jordan, den för vilken du
har vittnat,* se denne döper,**
och allat komma till honom.
Joh. 1: 15, 26 1, 30.
* d. v. s. till vars förmån du har
vittnat. Jämför Luk. 4: 22. De nämna
honom icke vid namn. Detta visar en
viss förtrytelse hos dem.
** Att Jesus sålunda konkurrerade
med Johannes och ställde honom i
skuggan, syntes dessa lärjungar otillbörligt,
då Jesus själv hade blivit döpt av
Johannes och hade dennes vittnesbörd att
tacka för det anseende, som han
vunnit. Märk här åter, huru främmande
för dem den tanken var, att Jesu dop
och Johannes’ dop skulle vara ett och
samma dop.
f I hettan överdriva de saken. Dock
är tydligt, att tilloppet till Jesus varit
mycket stort.
27. Johannes svarade och
sade: Icke kan en människa taga
något, om det icke är givet åt
henne från himmel en.*
1 Kor. 4: 7. Jak. 1: 17.
* Det är en allmän sats, som
Johannes döparen tillämpar på Jesus.
Jesu verksamhet med dess stora
frukter var honom given av Gud och var
icke något eget tilltag. Mera passande
ord för att avkyla sina lärjungars
hetta kunde Johannes aldrig säga.
28. I aren själva mina
vittnen, att jag sade: Icke är jag
Kristus, utan jag är sänd före
denne.*
Joh. 1: 20.
419
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
