Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Johannes - 4 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap.
4:25-32. Evangelium enligt Johannes.
eom kallas Kristus;** när denne
kommit, skall han förkunna oss
alltsammans.t
* Samariterna väntade ock Messias,
och det på grund av de ställen i Mose
böcker som handlade om honom (se
t. ex. 1 Mos. 12: 3, 15: 4 i, 49: 10, 5
Mos. 18: 15 m. fl.). De trodde, att när
han komme, skulle han återställa
Israels rike, åter upprätta gudstjänsten på
Garizim, undervisa folket o. s. v.
** Namnet Kristus är en
översättning på grekiska av det hebreiska
namnet Messias. Se anm. till Matt. 1:16.
Samariterna kallade icke den väntade
Frälsaren Messias utan Hassaheb eller
Hattahéb, d. v. s. omvändaren eller den
återkommande (zr den återkommande
Moses). Men kvinnan kan av vördnad
för den judiske profet, med vilken hon
talade, hava begagnat den judiska
benämningen, som naturligtvis var
bekant i Samarien. Omöjligt är dock icke,
att hon verkligen använt den
samaritiska, men att Johannes för sina
läsares skull utbytt densamma emot den
judiska, som var mer bekant.
f De för kvinnan oerhörda ting, om
vilka Herren talade, väckte hennes
tanke på den väntade Messias, av
vilken samariterna hoppades erhålla en
fullkomlig upplysning över allt, som
ännu var dunkelt.
2)6. Jesus sade till henne: Jag
är det,* jag som talar med dig.
Joh. 9:37 *
* Jag är Messias. Se härom anm.
till Matt. 16: 20.
2)7. Och vid detta kommohans
lärjungar, och de förundrade sig,
att han talade med en kvinna ;*
dock sade ingen: Vad begär du,
eller vad talar du med henne?**
* Judarnas rabbiner lärde, att det
var en man ovärdigt att inlåta sig i
allvarliga samtal med en kvinna. Så
föraktad vai kvinnan på den tiden.
Det väckte därför lärjungarnas
förvåning, att nu se Jesus inbegripen i
samtal med en sådan. Märk, huru bundna
även de ännu voro i gamla fördomar.
Och dock voro de sanna lärjungar.
** Det var tänkbart, antingen att
han hade begärt något av henne och
sålunda kommit in i detta samtal, eller
ock att han utan sådan anledning
samtalade med henne. Lärjungarna hade
dock så mycken vördnad för sin Herre,
att de icke frågade därom.
28. Alltså* lämnade kvinnan
sin vattenkruka** och gick bort
till staden och sade till
människorna :
* d. v. s. med anledning av
lärjungarnas ankomst, varigenom hennes
samtal med Jesus avbröts.
** Så djupt gripen var hon av Jesu
ord, att hon icke kom sig för att
uträtta sitt egentliga ärende utan sprang
ifrån allt, för att så fort som möjligt
komma till staden och omtala, vad hon
erfarit.
2-9. Hit, sen en människa, som
har sagt mig allt, vad jag har
gjort.* Icke är väl denne
Kristus?**
* Hela hennes liv var likasom
samlat i denna enda punkt, som Jesus i
sitt samtal med henne hade berört.
Hennes sorgliga äktenskapshistoria var
hennes egentliga levnadshistoria.
** Jämför Matt. 12:23. Kvinnan
vet icke, vad hon skall tro; så
överraskad är hon.
- Denna vers tyckes
emellertid visa, att hon icke alldeles
fattat Jesu ord såsom ett bestämt
uttalande, att han var Kristus. Annars
skulle hon väl icke rimligtvis hava
sagt: »Icke kan han väl vara
Kristus?» utan i dess ställe: »Och han
säger sig vara Kristus.» Hennes
undrande och tvivlande fråga stödjer sig icke
heller på Jesu ord i v. 26 utan därpå,
att han sagt henne allt, vad hon gjort.
30. De gingo ut ur staden och
kommo till honom.
31. Under mellantiden* bådo
lärjungarna honom, sägande:
Rabbi, ät.
* sedan kvinnan hade gått, och
innan stadsborna hunno fram till Jesus.
Denna mellantid torde hava utgjort
något mer än en halv timme. Sykar
låg nämligen vid pass en kvarts
timmes väg från brunnen.
32. Men han sade till dem:
Jag* har mat** att äta, som I
icke veten.
* Det ligger i grundtexten starkt
eftertryck på ordet jag.
** Det grekiska ordet i grundtexten
uttrycker egentligen själva ätandet
(Eom. 14: 17, Kol. 2: 16), sedan ock
det som man äter. Här (likasom kap.
6: 27, 55) sannolikt det senare. Dock
är icke omöjligt, att Herren vill säga:
[–-]
{+—+} 428
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
