Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Johannes - 5 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap.
5:10-18. Evangelium enligt Johannes.
10. Därför sade judarna* till
den, som hade blivit botad: Det
är sabbat, och det är icke
tillåtet för dig att bära sängen.**
2 Mos. 20: 10. Jer. 17: 21 1 Matt.
12: 2.
* d. v. s. rådsherrarna (se anm. till
kap. 1: 19).
** Att bära en säng var ju ett
lekamligt arbete och således förbjudet
att göra på sabbaten.
11. Han svarade dem: Den
som gjorde mig helbrägda,
denne sade till mig: Tag din säng
och gå.*
* Detta ansåg mannen vara nog till
sin ursäkt.
12. De frågade honom: Vem
är den människan,* som sade till
dig: Tag och gå?
* Föraktligt säga de: den
människan.
13. Men den sjuke visste icke,
vem han var, ty Jesus vek
undan,* emedan mycket folk var
på det .stället.**
* så snart han hade botat mannen.
Omöjligt är dock icke, att
evangelis-ten vill säga, att Jesus vek undan i
folkhopen, när uppträdet mellan
judarna och den botade mannen begynte.
** d. v. s. vid Betesda. Jesus ville
icke med sina underverk väcka ett
onyttigt uppseende bland folket.
14. Därefter* fann Jesus
honom i helgedomen och sade till
honom: Se, du har blivit
helbrägda; synda icke vidare,** på
det att icke något värret må
hända dig.
Joh. 8: 11.
* sannolikt samma dag. Glädjen
över att hava blivit helbrägda drev
honom nog strax upp till helgedomen för
att tacka Gud.
** Av dessa ord synes, att mannens
sjukdom hade berott på någon särskild
synd eller last. Sådant är mycket
vanligt, fastän man icke får säga, att det
alltid så är. Se kap. 9:3. För det
fortsatta utövandet av denna synd är det,
som Herren här närmast varnar honom.
f något värre Guds straff. Jämför
Matt. 12:45, 2 Petr. 2:20.
15. Människan gick bort och
sade till judarna,* att det var
Jesus, som hade gjort honom
helbrägda.
* Detta gjorde han icke av elakhet
utan för att lämna judarna den
upplysning, som de i v. 12 hade begärt.
Han kände nog icke deras mot Jesus
fientliga sinnesstämning. Det, att
Jesus hade gjort honom helbrägda, syntes
honom ock vara bevis nog, att Jesus
var en man med sådan gudomlig
myndighet, att han gärna på hans
befallning kunde bära sängen, ehuru det var
sabbat.
16. Och fördenskull förföljde*
judarna Jesus, emedan han
gjorde detta på en sabbat.
* På vad sätt de förföljde honom,
säges icke, utan endast att han i
allmänhet vart föremål för deras
förföljelser. Att dessa förföljelser åsyftade
hans dödande, synes av v. 18.
17. Men han svarade dem:
Min Fader verkar intill nu ;*
även jag verkar.**
Joh. 14: 10.
* Faderns verksamhet är icke
avbruten genom någon sabbat; från
begynnelsen intill nu fortgår den.
** även min verksamhet fortgår
utan avbrott av någon sabbat. Detta
säger Herren icke blott med avseende
därpå, att han såsom Guds enfödde Son
är sabbatens herre, utan med avseende
därpå, att han är Faderns verktyg,
som utför Faderns verk, såsom synes
av v. 19 f. Jämför ock kap. 4: 34.
18. Fördenskull sökte
judarna ännu mer att döda honom,*
emedan han icke allenast
upplöste sabbaten utan även kallade
Gud sin egen** Fader,t görande
sig själv jämlik Gudett
* Deras beslut att bringa honom
om livet vart ännu bestämdare. Se
anm. till v. 16.
** Jämför Rom. 8: 32.
f Judarna kallade ock Gud för sin
Fader (kap. 8:41), men de kände, att
[–-]
{+—+} 434
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
