Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Johannes - 5 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap.
5:21-24. Evangelium enligt Johannes.
han vilja något, som är i strid med
de eviga lagar, som han har satt för
tillvarelsen. Dessa lagar äro nämligen
ett uttryck .av hans eget väsen, och
Gud kan icke vilja något i strid mot
sitt väsen. Se anm^till kap. 1: 4.
QSt. Ty icke ens Fadern dömer
någon,* utan hela domen** har
han givit åt Sonen,
Matt. 11:27. 28:18. Joh. 17:2.
* Sammanhanget mellan denna och
den föregående versen är följande:
Sonen gör levande, vem han vill. Dem
han icke vill giva liv, dem dömer han.
Ty icke ens Fadern, vilken dock i
egentligaste mening domen
tillkommer, dömer någon. Så alldeles kommer
allt an på Sonen. Att ordet döma här
begagnas i betydelsen av döma till död,
det synes därav, att det sättes såsom
motsats mot att göra levande. Denna
betydelse i orden dom, döma är ock
annars vanlig hos Johannes. Se t. ex.
kap. 3: 17, 18 samt här nedan v. 24.
** d. v. s. domen över alla
människor. Har Fadern givit Sonen domen,
så är det Faderns dom, som Sonen
utför. På detta sätt häves fullkomligt
den motsägelse, som vid första
påseende tyckes äga rum mellan denna vers
och alla de ställen, där domen
tilläg-ges Fadern. Fadern dömer i och
genom Sonen (Apg. 17: 31). För övrigt
må märkas, huru avgjort denna vers
strider mot varje lära, som gör Sonen
till en skärm eller ett skydd för
syndare emot Faderns dom. Det är så
långt ifrån, att någon sådan
skyddande verksamhet skulle tilläggas Sonen,
att han tvärt om är den, som utför och
skall utföra Faderns dom i alla dess
delar. Där Fadern gör levande, där
gör Sonen levande; där Fadern
dömer, där dömer iSonen. Både det ena
och det andra är i dess helhet av
Fadern givet åt Sonen. Ty Fadern och
Sonen äro ett. Skulle Sonen icke döma
utan skydda, där Fadern dömer, så
vore denna enhet upphävd. Se anm.
till kap. 3: 36, 5: 24, 30, 14: 10.
23. på det att alla må hedra
Sonen, såsom de hedra Fadern.*
Den som icke hedrar Sonen, han
hedrar icke Fadern, som har
sänt honom.**
* Att Fadern åt Sonen överlämnat
denna makt att döma och därmed även
att levandegöra, det har till ändamål,
att alla skola hedra Sonen på samma
sätt, som de hedra Fadern. Märk allt-
så: samma vilja, samma verk, samma
sätt, samma heder! Ett uttryck av
detta kan läsas i Upp. 5:
12-14, där
samma dyrkan tillägnas Sonen, som
i Upp. 7: 10^-12 tillägnas Fadern.
** I dessa ord fälles den avgörande
domen över all sådan dyrkan, som
ägnas Fadern med förbigående av Sonen.
Den som nekar Sonen, han har icke
heller Fadern (1 Joh. 2: 23).
24. (Sannerligen, sannerligen*
säger jag eder: Den som hör mitt
tal och tror** den, som har sänt
mig,*** han har evigt livt och
kommer icke i domtt utan har
övergått från dodenttt till
li-vet.t*
Luk. 23: 43. Joh. 3:18. 6: 40, 47.
8: 51. Ef. 2: 6.
* Se anm. till kap. 1: 51.
Frälsaren skiljer i denna och de följande
verserna mellan den andliga
levande-görelsen, som sker redan nu, och den
lekamliga levandegörelsen, som skall
ske vid uppståndelsen. Om den förra
talar han i v. 24 f., om den senare i
v. 28 f.
** Icke blotta hörandet frälsar
utan hörandet i förening med tron.
*** Att tro Fadern är att tro det,
som han talar genom Sonen, så att
man lyder och följer det ordet.
Jämför kap. 17: 8. En sådan tro på
Faderns ord leder alltid till personlig tro
på Jesus, såsom kan ses av v. 38. *
t Han lever redan, om ock endast
i en ofullkomlig begynnelse, det liv,
som de fullkomnade skola leva i evig
salighet. Det liv, som här genom tron
är verkat i honom, är icke till arten
utan endast till graden skilt från
livet i det tillkommande messiasriket.
Se anm. till kap. 3: 36.
[-?ft-]
{+¦ft+} ingen fördömande dom skall
någonsin träffa honom. Att även här
menas en fördömande dom, ses därav,
att domen sättes i motsats mot det
eviga livet, alldeles såsom i v. 22.
ttt d. v. s. från det tillstånd, där
man saknar det eviga livet. Detta
tillstånd är andlig död i överträdelse och
synd. Den andliga döden åter är
ingenting annat än den eviga döden i
dess begynnelse, alldeles såsom det
andliga livet är det eviga livet i dess
begynnelse. Se Ef. 2: 1.
f* det eviga livet. Och när han
redan har det eviga livet, har han med
dom ingenting att göra. Domen angår
aldrig de rättfärdiga utan endast de
436
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
