Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Johannes - 7 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Evangelium enligt Johannes. Kap. 7:
17-22.
är det ovan nämnda sinnet, som vill
göra Guds vilja, vilket sinne är den
förekommande nådens verk genom den
för människan tillgängliga
uppenbarelsen. Det kan förefinnas icke blott hos
sådana, som leva under den särskilda
uppenbarelsens ljus (d. v. s. judar och
kristna), utan även hos hedningar, för
vilka Guds vilja är känd endast
genom den i hjärtat inskrivna lagen
(Rom. 1: 20 f., 2: 14 f.).
** Rådsherrarna menade, att han
talade av sig själv, och därför
förundrade de sig, huru han kunde känna
skriftlärdom. Men han talade icke av
sig själv.
18. Den som talar av sig själv,
söker sitt eget pris,* men den
som söker dens pris, som har
sänt honom,** denne är sann,f
och orättfärdighet är icke i
ho-nom.tt
Joh. 5: 41.
* och det gör icke jag. Den som
talar av sig själv, vill naturligtvis själv
hava pris för den förmenta vishet, som
han talar.
** d. v. s. den som i allt sitt
lärande söker att förhärliga den, som har
sänt honom. Därmed betecknar
Herren sig själv. Ty allt, vad han talade,
hade till ändamål att förhärliga Gud.
t han talar icke av sig själv, utan
han talar sanningen. Av denna
motsats synes, att Herren med uttrycket
»tala av sig själv» menar att tala egna
opålitliga hugskott.
tt I stället för att säga: »lögn är
icke i honom», säger Herren:
»orättfärdighet är icke i honom». Det
senare innebär mer än det förra. Lögn har
sin grund i en inre orättfärdighet.
Den som söker dens pris, som har sänt
honom, i honom finnes icke
orättfärdighet, och därför kan han icke heller
tala lögn. På samma sätt ställas ofta
sanning och orättfärdighet mot
varandra; se t. ex. Rom. 1: 18, 2: 8, 1 Kor.
13:6 m. fl.
19. Har icke Moses givit eder
lagen?* Och ingen av eder gör
lagen.** Varför t söken I att
döda mig?tf
2 Mos. 20: 1 f. Apg. 7: 53. Joh. 5:
16. 10:39. 11:53.
* Sedan Herren svarat på
rådsherrarnas undrande fråga, huru han kunde
förstå skriftlärdom, ehuru han icke
gått i någon högre rabbinskola, så
uppenbarar han nu, att han känner deras
mordanslag emot honom. Och han
visar dem det orättfärdiga i deras an-
** d. v. s. fullgör lagen. Därmed
syftar Herren icke på någon särskild
sak utan framställer dem endast i
allmänhet såsom brottsliga inför lagen.
Han visste, och de själva visste, att de
i många avseenden bröto lagen.
t d. v. s. med vad rätt...
ff Då de själva allesamman voro
lagbrytare, med vad rätt sökte de då
att döda honom, som icke hade gjort
något orätt? Voro de så nitiska mot
synd, så skulle de vända sitt nit emot
sig själva och icke visa det i
mordanslag mot honom.
20. Folket* svarade: Du har
en ond ande. Vem söker att döda
dig?**
Joh. 8: 48, 52. 10:20.
* icke judarnas rådsherrar utan
folket, som stod omkring och hörde, vad han
sade till rådsherrarna. Detta folk,
som till största delen bestod av
festresande från andra trakter av landet^
kände icke till rådsherrarnas anslag
mot Jesus.
** Att någon skulle vilja döda
Jesus, syntes dem så orimligt, att endast
en ond ande kunde hava ingivit Jesus
sådana misstankar. Folkets ord här
äro därför att fatta icke egentligen
såsom uttryck av elakhet utan fastmer
såsom uttryck av den högsta
förvåning däröver, att han kunde gå och
hysa så orimliga tankar om
rådsherrarna.
21. Jesus svarade och sade till
dem:* En enda gärning** gjorde
jag, och alla förundren I eder.t
* d. v. s. till folket, eller möjligen
till folket och rådsherrarna
tillsammans.
** Därmed avser Herren botandet
av den sjuke i Betesda, som omtalas i
kap. 5. Att han säger en enda, torde
antyda, att han under sin vistelse då
i Jerusalem icke hade gjort flere
underverk än detta.
t såsom hade jag gjort något orätt.
Icke blott rådsherrarna utan även
folket förundrade sig över, huru han
kunde göra en sådan lekamlig gärning
på sabbaten.
22. Moses har givit eder*
omskärelsen - icke så, att hon är
från Moses utan från fäderna** [–-]
{+—+} och på sabbaten omskaren I
en människa.t
[–-]
{+—+} 457
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
