Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Johannes - 8 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Evangelium enligt Johannes.
Kap. 8:12.
8 Kapitlet.
Kristus vittnar om sig själv såsom världens
ljus (v.
12-20), talar om sin bortgång (v. 21 [–29).-]
{+—29).+} Många bliva troende, och Jesus talar
till dem om den rätta friheten (v.
30-36), visar,
att fienderna äro av den fadern djävulen (y. [-37-51),-]
{+37—51),+} framställer sig själv, såsom den där
varit före Abraham (v.
52-59).
V. 12 högmässotext trettonäedag jul. I.
[-21-30-]
{+21—30+} högmässotext tionde söndag eft. tref. I. [-31-45-]
{+31—45+} högmässotext femte söndag i fastan. II. [-46-69-]
{+46—69+} evangelium femte söndag i fastan.
Åttonde kapitlet av Johannes’
evangelium börjar i våra vanliga biblar med
berättelsen om en äktenskapsbryterska,
som man förde till Jesus för att höra
hans dom. Denna berättelse är
emellertid bevisligen oäkta. Den nya svenska
kyrkliga översättningen av Nya
testamentet har i en not under texten
följande ord: »I de äldsta handskrifterna och
de äldsta översättningarna av Nya
testamentet saknas den berättelse, som
innehålles i avdelningen 7:
53-8: 11.
Berättelsens historiska sanning är dock
av flere kyrkofäder bestyrkt.» Då
emellertid i Johannes’ evangelium icke
något annat får upptagas än sådant,
som Johannes har skrivit, så måste
denna berättelse, såsom bevisligen icke
skriven av Johannes, därifrån
uteslutas, och det utan avseende på, om den
är historiskt sann eller icke. Man får
aldrig i någon författares och allra
minst i en apostels arbete inskjuta
något, som han icke själv har skrivit,
även om man kan bevisa, att det, som
man inskjuter, i och för sig är sant.
Vi utesluta därför berättelsen här, men
i likhet med vad vi gjort vid Mark.
16:
9-20, införa vi henne i ett särskilt
tillägg efter Johannes’ evangelium.
12. Äter* talade alltså**
Jesus till dem,*** sägande: Jag är
världens ljus;t den som följer
mig,tt han skall alls icke vandra
i mörkret,ttt utan han skall
håvat* livets ljus.t**
Joh. 1: 4 f. 9: 5. 12: 35, 46.
* Med detta ord angiver
evangelis-ten begynnelsen till ett nytt
uppträdande av Herren i helgedomen. Detta
har dock icke inträffat samma dag som
det föregående utan på någon av de
följande dagarna.
** d. v. s. eftersom försöket att
gripa honom hade misslyckats, så att han
åter kunde uppträda. Dock är möjligt,
att evangelisten med detta ord endast
återupptager framställningen av Jesu
verksamhet, sedan den genom
berättelsen i kap. 7:
45-52 varit avbruten.
*** d. v. s. till de i helgedomen
församlade människorna.
f Ljuset är det, som lyser och
upplyser. Jesus är världens ljus, emedan
han är den, i vilken den gudomliga
nåden och sanningen är uppenbarad.
Utan Jesus vandrar människan i
mörker. Att han är världens ljus, det,
uttrycker, att hans ämbete är att
upplysa hela mänskligheten.
- Vid
lövhyddohögtiden plägade man låta
tven-ne stora ljusstakar brinna på
kvinnornas förgård på ömse sidor om
brännoffersaltaret. Somliga bibeltolkare
anse, att detta givit anledning därtill,
att Frälsaren här begagnat denna bild,
vilket visserligen är osäkert, då
lövhyddohögtiden redan var över, men
icke omöjligt, då denna högtid nyss
hade varit, och Frälsaren nu just befann
sig på kvinnornas förgård (v. 20), där
ljusstakarna stodo, fastän de för
tillfället ej brunno. Bilden av ljuset är
annars mycket vanlig i bibeln. Se t. ex.
Jes. 9:2, 49: 6, Mal. 4: 2, Matt. 4: 16,
Luk. 2: 32 o. s. v.
tf d v. 3. i tron sluter sig till mig,
lyder och rättar sig efter mig. Det
bildliga uttrycket är lånat från
föreställningen om en person, som på en
vandring följer efter någon, som går
före honom med ett ljus.
fti" d. v. s. villfarelsens och
orättfärdighetens mörker. Se anm. till kap.
1: 5.
[-?f*-]
{+¦f*+} icke blott framdeles få utan
redan hava, vara i besittning av... I
och med det, att han följer Jesus, har
han livets ljus, som strålar ut från
Jesus och meddelar sig åt honom.
t** d. v. s. det ljus, som hör livet
till, som förmedlar och giver liv.
Jämför kap. 6: 48 (livets bröd), Matt. 4:16
(dödens skugga). Detta ljus är den
gudomliga nåden och sanningen, som
av Kristus meddelas honom till
upplysning, rättfärdiggörelse och liv.
-
Somliga bibeltolkare fatta saken så,
som ville Herren säga, att den troende
skall hava honom själv såsom livets
ljus inneboende i sig. Detta är nog i
och för sig själv en sanning (kap. 6:56,
14:23, 17:23, Gal. 2:20) men ligger
icke i den här använda bilden, i vilken
Herren framställes icke såsom
inneboende utan såsom gående före, medan
[–-]
{+—+} 463
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
