Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Johannes - 10 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. 10:
29-35. Evangelium enligt Johannes.
art lyder versen sålunda: Fadern, som
har givit mig (dem), är större än alla.
Men denna läsart saknar stöd i de
äldsta och bästa handskrifterna av Nya
testamentet.
** Fadern har icke lämnat fåren
ur sin hand for det, att han givit dem
åt Sonen. Det är Faderns hand, som i
Sonens hand bevarar dem. Fadern är
nämligen den, som är och verkar i
Sonen, så att Sonens gärningar ytterst
äro Faderns (se v. 32, 37). Sonens
hand är därför icke något på sidan om
Faderns hand, utan Sonens hand är,
så att säga, det verktyg, med vilket
Faderns hand bevarar fåren. Se anm.
till kap. 5: 20.
30. Jag och Fadern äro ett.*
Joh. 17: 11, 22.
* såsom sammanhanget visar,
syftar detta uttryck icke på Faderns och
Sonens väsensenhet utan på deras enhet
i frälsningens verk. Fadern verkar
endast genom Sonen, och Sonen utför
endast Faderns verk. Sonens vård om
fåren är alltså ingenting annat än den
allsmäktige Faderns vård, sådan denna
utövas genom Sonen. Att Faderns och
Sonens väsensenhet (kap. 1: 1) ytterst
utgör grunden för denna enhet i
verkandet, är visst en sanning. Men det
är icke denna väsensenhet, som
uttryc-kes i de ord, som här stå.
31. Judarna lyfte åter* upp
stenar,** på det de måtte stena
honom.
* likasom i kap. 8: 59. De fattade
nämligen hans ord såsom uttryckande
jämlikhet med Gud, vilket synes av
v. 33.
** De icke bara togo upp stenar från
marken, utan de lyfte upp dem i höjden
för att kasta på honom. Men Gud
höll deras hand tillbaka. Herrens stund
var ännu icke kommen.
3å. Jesus svarade dem: Många
goda* gärningar har jag visat
eder från Fadern;** för vad för
en gärning bland demt stenen I
mig?
* Ordagrant: sköna. Se därom
anm. till Mark. 9: 50, Matt. 26: 10.
** Märk, huru bjärt Herren här
framhåller, att det är Fadern, som gör
de gärningar, som ske genom Sonen.
Fadern gör dem, och Sonen visar dem,
d. v. s. Sonen bringar dem till
verkställighet, så att de varda synliga för
människor.
f Ordagrant: för huru beskaffad
en av dem. Herren frågar, huru
beskaffad den gärning månde vara, för
vars skull de ville stena honom. I
denna fråga ligger en skarp udd, ägnad
att bjärt framhålla det gudlösa i deras
fientliga angrepp mot honom. Jämför
2 Kor. 12: 13.
33. Judarna svarade honom:
För god gärning stena vi dig
icke utan för smädelse, och*
emedan du, som är en människa,
gör dig själv till Gud.**
* Ordet och tillfogar här såsom
ofta endast en närmare förklaring. Se
anm. till kap. 4:1. Det motsvarar i
sådana fall vårt svenska nämligen.
** Att göra sig själv till Gud var
en hädelse, och en hädare skulle enligt
3 Mos. 24:
10-16 stenas.
34. Jesus svarade dem: Är det
icke skrivet i eder lag:* Jag
sade: Gudar aren I?**
* d. v. s. i Gamla testamentet, som
ofta kallas lagen, emedan Mose lag var
dess grundval och väsentligaste del.
Det ställe, som här åsyftas, är Ps. 82:6.
Att Herren säger »eder lag», därom se
anm. till kap. 8: 17.
** Detta ord är i Ps. 82: 6 ställt till
israelitiska överhetspersoner, vilka
kunde kallas gudar därför, att de voro
Guds representanter och
ställföreträdare. Se 2 Mos. 21: 6, 22: 8, 28. Att
det i psalmen heter: »Jag sade», det
torde syfta på den tid, då de insattes
i sitt ämbete, såsom ville Gud säga:
»Jag sade då, när jag insatte eder i
ämbetet: Gudar aren I». Jämför Ps. 2:
7.
- Att Herren anför detta ställe,
därmed visar han, att det icke kunde
i och för sig kallas en hädelse, att
han hade sagt: »Jag och Fadern äro
ett». Därmed hade han nämligen
endast sagt, att han var Guds Son,
såsom han själv sedan förklarar det.
35. Om han* har kallat dessa
för gudar, till vilka Guds ord**
skedde, och skriften icke kan
göras om intet,t
* d. v. s. lagen.
** nämligen det ordet: Jag har
sagt: Gudar aren I.
t Ordagrant: upplösas. Den heliga
skriftens ord förbliver för evigt, emer
dan det är Guds ord. Jämför Matt. 5:
18, Jes. 40: 8. Märk för övrigt, huru
Herren här framställer de
gammaltestamentliga skrifterna såsom ett
helt samt antyder deras ingivelse av
Gud.
[–-]
{+—+} 484
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
