- Project Runeberg -  Bibeln / Nya testamentet. Ny översättning med förklarande anmärkningar av P. Waldenström, fjärde upplagan, 1921. Första delen /
494

(1917)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Johannes - 12 Kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kap. 12:
6-14. Evangelium enligt Johannes.

tog naturligtvis icke allt. Det vill icke
heller evangelisten säga.
- Att Herren
använde Judas till kassaförvaltare, när
han dock måste hava vetat om hans
oärlighet, det hör väl till de ting, som
undandraga sig varje förklaring.

7. Därför sade Jesus: Låt
henne vara, att hon må bevara
det till min begravnings dag.*

* Enligt Matteus har Herren sagt:
När hon slagit ut denna smörjelse över
min kropp, så har hon gjort det för
att tillreda mig till begravning (Matt.
26: 12). Hos Markus lyda orden: Hon
har i förväg smort min kropp till
begravning (Mark. 14: 8). Jesus skulle
således hava betraktat denna smörj else
såsom en balsamering av hans kropp
på förhand. Johannes däremot
berättar, att Jesus sagt, att Maria skulle
gömma smörjeisen till hans
begravnings dag. Därvid skulle man hava
att tänka sig, att hon nu utgjutit en
del av smörjeisen, men att hon skulle
gömma resten till hans begravning.
Överensstämmelsen mellan Johannes’
och de andra evangelisternas berättelse
ligger då däri, att Marias handling vid
den här omtalade måltiden var att
betrakta såsom en smörj else på förhand.
Varemot Johannes tillägger, vad de
andra icke nämna, nämligen att Maria
skulle till hans verkliga begravning
gömma det, som hon nu icke utgöt.
-
Orden kuna dock även översättas
sålunda: »Lämna henne i fred, att hon
må iakttaga detta till min
begravnings dag». Herrens mening vore då,
att hon skulle nu på förhand fullgöra
det vid begravningar övliga bruket att
smörja liket.

8. Ty de fattiga haven I
alltid bland eder, men mig haven
I icke alltid.

9. Alltså fick den stora hopen
av judar* veta, att han var där,
och de kommo (dit), icke allenast
för Jesu skull, utan ock på det
de måtte se Lasarus, som han
hade uppväckt från de döda.

Joh. 11: 43 f.

* Se anm. till kap. 1:19.

10. Men översteprästerna*
råd-plägade,** på det de måtte döda
även Lasarus,

* icke Rådet i sin helhet utan dess
förnämsta medlemmar

** Se anm. till kap. 11: 53.

11. ty många av judarna*
gingo för hans skull bort** och

trodde på Jesus.t

* ej blott många av folket utan
många av dess andliga ledare, som
hittills hade varit Jesu motståndare.

** från Jerusalem till Betania; och
när de kommo dit och sågo, vad som
skett, blevo de troende. Att många av
det enfaldiga folket vordo troende, det
var ju sorgligt redan det. Men att
dessa andliga ledare också vordo förvillade
till att tro, det var mycket
förskräckligare och påkallade därför de
utomordentligaste åtgärder.

t och det måste man försöka
förekomma genom att dräpa Lasarus, det
levande vittnet om Jesu gudomliga
makt.

12*. liagen därefter,* när det
myckna folket, som hade kommit
till högtiden,** fick höra,f att
Jesus kom till Jerusalem,

* Den händelse, som skildras här i
v.
12-19, omtalas även i Matt. 21: [-1-11,-]
{+1—11,+} Mark.
11:1-11, Luk.
19:29-40.

** alltså icke Jerusalems
invånare utan högtidsbesökare från andra
trakter.

f sannolikt av de från Betania
återvändande judarna (v. 9, 11).

13. togo de kvistarna av
palmträden* och gingo ut till att möta
honom och ropade: Hosianna,**
välsignad han, som kommer i
Herrens namn,t och (som är)
Israels konung!tt

Ps. 118: 25 f.

* d. v. s. av de därstädes invid
Jerusalem befintliga palmerna. Bärandet
av palmkvistarna var ett uttryck av
glädje.

** Hosianna är ett hebreiskt ord,
som betyder: Herre, hjälp! Se Ps.
118: 25.

f d. v. s. å Guds vägnar, såsom hans
representant och ställföreträdare.

ff Jämför Luk. 1: 33, där ängeln
säger: Han skall vara konung över
Jakobs hus till tidsåldrarna, och på hans
rike skall icke vara någon ände.

14. Men Jesus fann en ung
åsna och satte sig på henne,
såsom det är skrivet:

494
-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:08:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bibeln/wald1921/0502.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free