Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Johannes - 12 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. 12:
23-27. Evangelium enligt Johannes.
23. Men Jesus svarade dem,*
sägande: Stunden** har kommit,
på det att Människans son må
varda förhärligad.f
* nämligen de två lärjungarna samt
de dem åtföljande grekerna.
** Jämför kap. 13: 1, 17: 1.
Stunden för hans gång till Fadern kallas
med särskilt eftertryck stunden.
t Detta förhärligande var villkoret
för Andens utgjutande (kap. 7: 39, 16:
7) och evangelii förkunnelse bland
hedningarna till deras frälsning. Se kap.
11: 52, Matt. 10: 5. Helt naturligt
fördes Herrens tankar på denna sak
därigenom, att han nu såg dessa hedningar
framför sig.
24. Sannerligen, sannerligen
säger jag eder: Om icke
vetekornet faller i jorden och dör,
så förbliver det självt allena;
men om det dör, så bär det
mycken frukt.*
* Sammalunda måste jag dö för att
förhärligas och bliva till frälsning för
alla folk. Därmed vill Herren
naturligtvis icke neka, att ju var och en,
som trodde på honom, medan han
levde, hade evigt liv, vilket han på flere
andra ställen sagt (se kap. 3: 36, 6: 54
m. fl. st.). Men han talar här om
hednafolkens frälsning såsom frukt av sitt
verk. Hittills hade hans verksamhet
varit inskränkt till judafolket. Och
denna inskränkning skulle först genom
hans död och därpå följande
förhärligande upphävas.
25. Den som har sin själ kär,*
han mister henne,** och den som
hatar sin själ t i denna
värl-den,tt han skall bevara henne
till evigt liv.t*
Matt. 10:39, 16:25. Mark. 8:35.
Luk. 9: 24, 17: 33.
* Se anm. till Matt. 6:25. Själen
är det lekamliga livets grund. Att älska
sin själ är att icke vilja för Herrens
skull utgiva henne i döden.
** d. v. s. han giver henne till spillo
åt den eviga döden.
t den som gärna för Herrens skull i
döden utgiver sin själ. Om denna
betydelse av orden hata och älska se anm.
till Luk. 14: 26.
ft således icke hatar själen i och
för sig utan i denna världen, så att
han gärna offrar hennes liv i denna
världen, om det är av nöden för hans
eviga frälsning.
f* han skall därigenom bevara
henne till evigt liv i Messias’ rike, dar han
skall uppstå och åter leva i en
förhärligad kropp. Se anm. till Matt. 10: 39,
16: 25.
- Sedan Frälsaren i den
föregående versen talat om sin egen död
såsom vägen till hans förhärligande, så
framhåller han här, att lärjungarna
måste gå samma väg till härlighet.
26. Om någon tjänar mig,*
så följe han mig;** och där jag
är,t där skall även min tjänare
vara; om någon tjänar mig, så
skall min Fader ära honom.tt
1 Tess. 4: 17.
* i det verk, som jag av Fadern
mottagit till folkens frälsning.
** han må gå samma lidandets väg
som jag. Jämför Matt. 10: 38.
t nämligen i min himmelska
härlighet. Jämför kap. 14: 3, 17: 24. Det
ligger i grundtexten starkt eftertryck på
ordet jag ävensom på det följande
ordet min (min tjänare) Att Herren
säger är, därmed framställer han enligt
ett vanligt uttryckssätt sin
tillkommande härlighet, såsom vore hon redan
närvarande. Jämför Matt. 3:10, 22:30,
26: 45, Mark. 9: 31, Luk. 13: 32, Rom.
14: 17 m. fl. Se ock anm. till Joh. 3:18.
ff Till vedergällning för hans tjänst
skall min Fader giva honom evig
härlighet. Jämför Rom. 2: 10, 8: 17.
27. ]STu är min själ
uppskakad,* och vad må jag säga?**
Fader, fräls mig utur denna
stund.t Dock, för iden skulltt
har jag kommit till denna stund.
* Frälsaren gripes för ögonblicket aV
bävan för det honom förestående
dödslidandet. Det är hans själ, som
uppskakas därav, emedan det gäller
själens utgivande. I kap. 11: 33
uppskakades hans ande, emedan det där var
fråga om judarnas skrymteri och
fiendskap. Vid åsynen av människors synd
uppskakades hans ande, vid tanken på
dödslidandet uppskakades hans själ.
** Uppskakningen driver honom till
bön. Men han är oviss, vad han skall
bedja om. Lydnaden för Fadern och
fruktan för döden kämpa ett ögonblick
med varandra i hans inre människa.
[–-]
{+—+} 496
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
