Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Johannes - 12 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Evangelium enligt Johannes. Kap. 12:
27-SI.
t förskona mig för det förestående
dödslidandet. Somliga bibeltolkare
fatta orden såsom en fråga: »Skall jag
väl säga: fräls mig ur denna stund?»
Därtill gives dock ingen giltig
anledning. Herren bad ju sedan på samma
sätt i Getsemane: Fader, om det är
möjligt, så gånge denna bägare ifrån
mig (Matt. 26: 39). Den livliga
växlingen i hans ord är ett uttryck av
den häftiga kamp, som upprör hans
inre människa. Märk, huru hans
sanna mänsklighet framträder i denna
kamp.
tt f°’r &tt lida detta.
- Somliga
bibeltolkare fatta orden »för den skull»
såsom syftande framåt på v. 28.
Herrens mening skulle då bliva: Dock för
den skull (d. v. s. för att förhärliga ditt
namn) har jag kommit till denna stund.
Därför beder jag: förhärliga ditt namn,
även om det skall ske genom mitt
lidande.
28. Fader, förhärliga ditt*
namn. Då kom en röst från
himmelen: Jag både har
förhärligat det** och skall åter
förhärliga det.t
Joh. 17:4 f.
* Det ligger i grundtexten starkt
eftertryck på ordet ditt. Såsom
Herrens inre kamp i Getsemane slutar
med den bönen: »Ske <%in vilja», så
slutar den här med bönen: »Förhärliga
ditt namn». Herren giver sig helt åt
Fadern. Detta är hans seger.
** nämligen i hela din föregående
verksamhet. Vad Sonen gjorde, var
Faderns verk och förhärligade därför
Faderns namn. Se kap. 17: 4. Med
Faderns namn menas Fadern själv, sådan
han uppenbarat sig.
f Därmed avses Herrens återgång
till den himmelska härligheten och den
därpå följande utsträckningen av hans
verk genom Anden till alla folk.
Därigenom skulle nämligen Faderns namn
varda än ytterligare förhärligat.
29. ISTär nu folket, som stod
(där), hörde (detta), sade det, att
ett tordön hade skett.* Andra
sade: En ängel har talat till honom.
* Att det var en verklig röst från
himmelen, säger Johannes i v. 28.
Denna röst var likartad med den röst, som
skedde från himmelen vid Jesu dop
(Matt. 3: 17), ävensom med den röst,
som Paulus hörde av himmelen i Apg.
9:4 f. Alla de närvarande hörde
själva rösten, men icke alla förmådde
fatta de ord, som rösten sade.
Johannes förnam orden. Så gjorde väl även
de andra lärjungarna. Hopen däremot
hörde endast ett underligt dån, vilket
somliga förklarade vara en åskknall,
andra åter ansågo för rösten av en
ängel. Dessa senare hörde alltså, att
det icke var åskan. Se Apg. 9: 7
jämförd med Apg. 22: 9.
30. Jesus svarade och sade:*
Icke för min skull** har denna
röst skett, utan för eder skull.t
* till folket (v. 29).
** för att göra mig viss om
bönhörelse.
f på det att I skolen tro. Jämf.
kap. 11: 42.
- Av dessa Jesu ord
synes alltså, att det varit en verklig
röst och icke blott ett tordön. Ty vad
betydelse kunde ett tordön hava för
deras tro på honom?
31. ISTu* går dom över denna
världen,** nut skall denna
världen furstett kastas ut,t*
Joh. 16: 11, 14: 30. Ef. 2: 2. 2 Kor.
4: 4.
* Det ligger i grundtexten starkt
eftertryck på ordet nu,
** Ordagrant: nu är en dom denna
världens. I fulländningen av hans
verk och i hans förhärligande gick en
verklig dom över den mot honom
fientliga världen. I och med det, att han
är förhärligad, är var och en, som reser
sig mot honom, fördömd. Världen
tänkte i sin fiendskap krossa honom,
men han avgick med seger, och så
vände sig saken till hennes egen
fördömelse.
f Även här ligger i grundtexten
starkt eftertryck på ordet nu.
-f-f d. v. s. djävulen. Judarnas gamla
lärare kallade djävulen för »världens
furste», emedan han enligt deras
tanke regerade över hedningarna, medan
Gud regerade över Israel. Här åter
kallar Jesus honom för världens furste,
emedan han regerar över den
otrogna, mot Kristus fientliga världen i
allmänhet.
f * Hans makt skall krossas. Detta
uttryckes bildligt såsom ett
utkastande från det område, inom vilket han
förut härskat. Striden mellan Kristus
å ena sidan samt världen och hennes
furste å den andra slutar således med
dom över världen samt krossandet av
hennes furstes
makt.- Märk för övrigt,
att detta sakförhållande, som till sin
begynnelse inträtt i och med Kristi
förhärligande, utvecklar sig allt fort
Nya Testarn. Del I.
~ 497
-
32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
