Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Johannes - 15 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Evangelium enligt Johannes. Kap. 15:
11-15.
min. Den glädje, som han själv erfor
1 ägandet av Faderns kärlek, ville han,
att även de skulle hava, och därför
sade han dem, huru det skulle kunna
ske. Lydnaden för Herren är en
outtömlig källa till glädje. Se för övrigt
2 kor. 13: 11, Fil. 2: 17 f., 4: 4, Rom.
14: 17 f.5 Gal. 5: 22.
t d. v. s. varda riktigt fullkomlig.
Jämför kap. 3: 29, 1 Joh. 1: 4, 2 Joh.
12. Den troendes glädje är först då
fullkommen, när han har samma glädje
som Herren. Så länge hans glädje är
i något avseende av annan art än
Herrens, är den ofullkomlig.
12. Detta är mitt* bud, att I
älsken varandra,** såsom jag har
älskat eder.
Joh. 13: 14, 34. Ef. 5:2. 1 Tess.
4: 9. 1 Joh. 3: 11, 16. 4: 21.
* Det ligger i grundtexten starkt
eftertryck på ordet mitt. Herren
sammanfattar alla sina bud (v. 10) i detta
enda, som han i särskild mening kallar
sitt bud (se kap. 13: 34).
** Därigenom att de troende älska
varandra, är det alltså de skola
förbliva i hans kärlek och äga hans
glädje. I samma mån som kärleken mellan
dem slocknar, bliva de otillgängliga för
hans kärlek och mista hans glädje.
Och tvärt om: i samma mån som deras
inbördes kärlek växer, i samma mån
få de ock mer erfara hans kärlek och
smaka hans glädje. Hans kärlek är den
djupaste grunden till deras kärlek,
men den tillströmmar dem ju mer och
mer i samma mån, som deras kärlek
växer. Stammens saft är grunden
därtill, att grenen växer; men ju mer
grenen växer, i desto ymnigare mått
tillströmmar saften honom.
13. Större kärlek har ingen
än denna, att han låter isin själ*
för** sina vänner,t
1 Joh. 3: 16.
* Se anm. till kap. 10: 11.
** icke i stället för utan till förmån
för, till hjälp och räddning för.
. f Att det är en ännu högre kärlek
att dö för fiender (Rom. 5:6 f.), är
sant. Men här är icke fråga om
kärleken i allmänhet utan om kärleken
mellan vänner. Och ingen kan älska
vänner med högre kärlek än så, att
han låter sin själ för dem. Att vara
vän är att stå i ett förhållande av
inbördes kärlek till någon.
- Märk för
övrigt, att Herren här icke vill säga,
att det endast är för sina vänner, han
låter sin själ. Han låter sin själ för
hela världen (kap. 6: 51). Men här
talas nu icke om detta utan endast om
hans förhållande till sina vänner.
14. I aren mina vänner, om
I gören, vad jag bjuder eder.*
Joh. 8: 31.
* Den, som icke lyder Herren, är
icke hans vän.
15. J-ag kallar eder icke
vidare för trälar,* ty trälen vet
icke, vad hans herre gör;** men
eder har jag kallat vänner, t ty
allt, vad jag har hört av
Fädernet har jag kungjort för
eder.
* Så hade han kallat dem förr (se
t. ex. kap. 13: 16). Därmed vill han icke
säga, att de förut hade varit trälar,
men nu hade blivit hans vänner. Även
förut hade han kallat dem vänner (Luk.
12: 4), och även efter detta kallar han
dem trälar (v. 20), såsom ju även
Paulus kallar de troende för Kristi trälar
(Rom. 1:1, 1 Kor. 7:22, Gal. 1:10,
Ef. 6:6). Men benämningen trälar,
som Herren hade begagnat i kap. 13:16
(jämför Luk. 17: 10, Matt. 10: 24), vill
han här undvika och kallar dem i
stället för vänner, på det de måtte förstå,
att han icke betraktar dem såsom
trälar i vanlig mening. Den troende är
väl Kristi träl men icke i den
meningen, att han genom ett yttre tvång är
bunden vid honom (såsom förhållandet
i allmänhet är med trälar), utan i den
meningen, att han genom kärleken
tillhör honom med allt, vad han är och
har, och icke kan annat än lyda honom.
Han är Kristi vän ända till den grad,
att han är hans träl, och däri ligger
i själva verket den högsta frihet, som
är tänkbar för en människa.
** Trälen kan väl se själva den
yttre gärningen, som hans herre gör,
men dess innersta väsen och betydelse
känner han icke. Husbonden förtror
sig icke åt honom. Sådant är det
allmänna förhållandet i världen mellan
herrar och deras trälar. Men i den
meningen skulle lärjungarna icke vara
Kristi trälar; icke heller hade Herren
menat detta, när han förut kallat dem
trälar.
t Märk, att Herren icke säger: men
nu kallar jag eder vänner. Det var ej
nu först, han kallade dem så. Det är
icke heller en förändring i deras
ställning, han här framhåller, utan han
betonar deras ställning såsom vänner
[–-]
{+—+} 617
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
