Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Johannes - 16 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap.
16:23-27. Evangelium enligt Johannes.
** Det ligger i grundtexten starkt
eftertryck på ordet mig. På den
dagen skolen I icke bedja mig om något
utan med edra böner vända eder
direkt till Fadern.
- Grundtextens ord
kunna ock betyda: På den dagen
skolen I icke fråga mig om någonting. Så
översättes det ock av somliga
bibeltolkare med avseende på v. 19 och 30.
Sammanhanget (och särskilt den
starka tonvikt, som vilar på ordet mig)
talar dock mer till förmån för den
andra uppfattningen.
f Både i deras bön och Faderns
givande gällde det Herren Jesu sak, det
fullständiga genomförandet av hans
frälsareverk. Detta frälsareverk
fullföljer Herren allt fort genom
lärjungarna, vilka hava att bära hans namn
inför alla folk (Apg. 9: 15) till
frälsning intill jordens ände (Apg. 13: 46 f.).
Vad de bådo i Jesu namn, d. v. s. vad
de begärde för utförandet av det
ämbete, som de mottagit av Jesus (se kap.
14: 13), det skulle Fadern giva dem i
detta namn.
- Härmed förnekas
naturligtvis icke, att Herren även i annat
vill höra de sinas böner. Se Matt. 7: 7.
21:22. Mark. 11:24. Luk. 11:9 f.
Jak. 1: 5.
24. Hittills haven I icke bett
om något i mitt namn.* Bed j en,
och I skolen få, på det att eder
glädje må vara fullbordad.**
Joh. 15: 11.
* Lärjungarna hade hittills haft
Herren hos sig. De hade endast följt
honom, i det han utförde sitt ämbete
på jorden. Något bedjande i Jesu namn
kunde alltså under den tiden icke
förekomma. Nu däremot när han gick ifrån
dem och, så att säga, lämnade sin saK
åt dem för att fullföljas genom dem,
nu skulle de bedja i hans namn. Förut
hade de endast bett om, vad de för
egen del behövt. Nu skulle deras bön
röra sig omkring Jesu sak, vars bärare
de voro. Jämför psalmens ord: Din
sak det är, o Jesu mild; all äran hör er
ock dig till o. s. v.
** De hade visserligen i samman
va-ron med Jesus haft glädje, men
fullkomlig skulle deras glädje nu bliva, då
de i hans namn gingo ut för att
fullfölja hans frälsareverk intill jordens
ände samt därunder fingo erfara en
ständig bönhörelse i allt, vad de för
denna sak behövde. Långt ifrån att
hans bortgång skulle fördystra deras
liv, skulle den alltså tvärt om varda
dem en anledning till fullkomlig glädje.
25. JLletta har jag i förtäckta
ord* talat till eder; det kommer
en tid, då jag icke vidare skall
tala till eder i förtäckta ord utan
öppet** förkunnat eder om min
Fader.tt
* Herren syftar på de bildliga
framställningar, som han i detta
avskedstal begagnat (kap. 15:1 följ., 16:20
följ.). Det bildliga framställningssättet
är ett ofullkomligt framställningssätt,
emedan ingen bild fullt motsvarar det,
som skall avbildas. Men Herren hade
måst begagna det, därför att
lärjungarna ännu icke förmådde fatta den
gudomliga sanningen fullkomligt.
** utan alla bilder, så att talet
fullkomligt motsvarar det omtalade. Se
anm. till Mark. 8: 32.
[-.f-]
{+•f+} nämligen genom den helige
Anden, som jag skall sända eder, och som
skall taga av det, som är mitt.
ff att I mån lära känna honom
fullkomligt, hurudan han är, vad han
tänker och gör.
26. På den dagen* skolen I
bedja i mitt namn,** och jag
säger eder icke, att jagt skall bedja
Fadern för eder;tt
* se anm. till v. 23.
** På den dagen skall bed jandet i
mitt namn begynna.
[-?f-]
{+¦f+} Det ligger i grundtexten starkt
eftertryck på ordet jag.
ff Såsom av mig insatta att bära
mitt namn inför världen (Apg. 9: 15)
skolen I å mina vägnar självständigt
vända eder med edra böner till Fadern.
27. ty Fadern själv har eder
kära,* emedan I haven haft mig
kär** och haven satt tro till,t
att jag har utgått från Gud.
Joh. 17: 8.
* Av dessa ord synes, att det i den
föregående versen icke är fråga om
Herrens förbön i allmänhet utan
endast om en sådan förbön, som skulle
avse att beveka Fadern att giva något,
som han annars vore ovillig att giva.
En sådan förbön skulle lärjungarna
icke behöva, ty Fadern själv hade dem
kära och var därför av sig själv villig
att giva dem, vad de i Jesu namn
bådo om. Judarnas fariséer och
skriftlärare hade vant folket vid den
föreställningen, att deras förböner voro
synnerligen kraftiga att beveka Gud;
[–-]
{+—+} 624
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
