Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Johannes - 18 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Evangelium enligt Johannes, Kap. 18:
22-27.
.2,2<. Men när han hade sagt
detta, gav en av tjänarna,* som
stod bredvid, Jesus ett slag,**
sägande: Skall du på sådant sätt
svara översteprästen ?
* rättetjänarna.
** Det grekiska ordet i grundtexten
kan beteckna antingen ett knytnävslag
i ansiktet (vad vi kalla örfil) eller ett
spöslag. Det förra är här sannolikt.
Jämför Apg. 23 : 2.
23. Jesus svarade honom: Om
jag har talat illa, så vittna om
det, som är illa; men om (jaghar
talat) väl, varför slår du mig?*
* Denna vers utgör en förträfflig
förklaring av Frälsarens ord i Matt. 5: 30.
24. Alltså* sände Hannas
honom bunden till Kaifas,
översteprästen.**
* då man i denna förberedande
undersökning icke kunde komma längre.
** Om förhöret inför Kaifas
berättar Johannes ingenting. Detta var väl
bekant genom de övriga evangelisterna.
Se för övrigt om den här omtalade
saken anm. till Luk. 22: 66.
25. Men Simon Petrus stod
och värmde sig. Då sade de* till
honom: Icke är väl även du en
av hans lärjungar? Denne
nekade och sade: Jag är det icke.
* Evangelisten säger helt allmänt:
de sade. Markus och Matteus berätta,
att det var en tjänstekvinna, som sade
till dem, som stodo bredvid: Denne var
ock en bland dem (Mark. 14: 69). När
nu dessa, förvånade över hennes ord,
vände sina ögon på Petrus, så
uttrycker Johannes det i allmänna ordalag så,
som om de hade frågat Petrus, huru det
förhöll sig med den saken. För övrigt
må märkas, att vad här berättas, icke
tilldrog big vid kolelden utan i
portgången, såsom Matteus och Markus
förtälja. Men eftersom Johannes icke
nämner, att Petrus efter den företa
för-nekelsen gick ut på förgården, så låta
hans ord så, som om den andra
förne-kelsen också hade inträffat vid
kolelden, vilket icke i verkligheten var fallet.
26. En av översteprästens
trä-lar, som var frände till den, som
Petrus hade huggit örat av, sade:
Såg jag* dig icke i trädgården**
med honom ?t
* Det ligger i grundtexten starkt
eftertryck på ordet jag.
** Om Jesus vart gripen inne i
trädgården, så var denne översteprästens
träl med där inne, när det skedde. Om
åter Jesus vart gripen utanför
trädgården, så har man att tänka sig, att
trälen hade antingen genom porten eller
över stängslet varseblivit Petrus inne i
trädgården, innan han med Jesus kom
ut därifrån. Att han icke visste, att det
var han, som hade huggit örat av
Mal-kus, är klart. Annars skulle han nog
hava gjort sak därav.
[-.f-]
{+•f+} Såsom av Lukas’ berättelse synes,
vände han sig sedan till de
kringståen-de och försäkrade, att Petrus var en
Jesu anhängare (Luk. 22: 59). Däri
instämde dessa och uttalade det direkt till
Petrus (Matt. 26:73, Mark. 14:70).
27. Då nekade Petrus åter, och
strax gol en tupp.*
* Johannes nämner ingenting om
Petrus’ gråt. Den saken var bekant genom
de andra evangelisterna.
I de olika evangelisternas berättelser
om Petrus’ fall förekommer utom de
smärre olikheter, som vi redan påpekat,
även den olikheten, att medan enligt
Matteus Petrus’ alla tre förnekelser
synas hava inträffat på Kaifas’ gård och
under förhöret hos Kaifas, säger däremot
Johannes, att den första av dem inträffat
på Hannas’ gård och under förhöret
inför honom Den första av dessa
svårigheter löses därigenom, att man tänker
sig, att Hannas haft sin bostad i samma
palats som Kaifas, så att gården varit
för dem bägge gemensam. I sådant fall
går det alldeles på ett ut, antingen man
säger, att Petrus’ förnekelse inträffat på
Hannas’ gård, eller att den skett hos
Kaifas. Något rimligt skäl mot ett
sådant antagande finnes icke heller. Vad
åter angår, att enligt Matteus, såsom
det tyckes, alla tre förnekelserna
inträffat under förhöret hos Kaifas, medan
Johannes berättar, att den första av
dem skett under förhöret hos Hannas,
så är det en helt och hållet skenbar
olikhet, som beror därpå, att Matteus
ingenting nämner om förhöret inför
Hannas. (Markus och Lukas nämna
varken Hannas eller Kaifas utan säga
endast översteprästen).
- Ett annat
sätt att lösa svårigheten har man
försökt, då man översatt v. 24 sålunda:
Men Hannas hade sänt honom till
Kaifas. I sådant fall skulle det, som
berättas i v.
15-23, också hava tilldragit
535
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
